Åkesson öppnar för att fälla Alliansregering: Charaden måste ta slut

Kenan Habul

Med ett år kvar till valet är SD-ledaren Jimmie Åkesson segerviss.

Han pekar ut Socialdemokraterna som sin huvudmotståndare och vill fortfarande samarbeta med Moderaterna och KD.

– Men jag utesluter inte att vi kommer att fälla en Alliansbudget, säger Jimmie Åkesson i en intervju med Aftonbladet.

Vad kommer att hända efter valet?

– Jag vet inte. Jag tror att det att kommer gå väldigt bra för oss. Vi kommer att hamna mellan 20 och 30 procent. Det är helt unikt läge att vi har mer eller mindre tre block. Men att Moderaterna är svaga är inte jättepositivt för oss. Vi får se vilken effekt partiledarbytet där får för oss.

Gränserna är stängda, ekonomin går bra, alla vill se skärpta straff. Vad finns det kvar att bråka om i valrörelsen?

– Jag tror att tryggheten och hur vi håller ihop samhället blir den stora övergripande frågan. Sjukvårdsfrågan har också seglat upp som den viktigaste för väljarna. Det är ingen slump – för att den är så katastrofal dålig just.

I nuläget verkar de flesta stänga dörren till er – hur ser du på ytterligare fyra år i politiken utan riktigt inflytande?

– Jag är trött på att inte ha inflytande i proportion till vår väljarstöd. Men jag utesluter inte att vi kommer att få det. För eller senare måste den här charaden ta slut. Efter valet kommer ingen av blocken varken att kunna behålla makten eller styra landet utan att prata med oss eller utan ett blocköverskridande samarbete. Jag har väldigt svårt att se en situation där en Moderatledare samarbetar med Löfven. Möjligen att C och L på något sätt hoppar i knät på Stefan Löfven. Väldigt mycket tyder på det.

Du sträckte ut handen till Moderaterna och KD – ångrar du det med tanke på Kristerssons utspel?

– Nej. Inte det minsta. Jag ser det fortfarande som det mest naturliga på lång sikt är att vi bildar ett konservativt block med oss, KD och M.

Förstår du Ulf Kristerssons inställning till er?

– Nej. Den är obegriplig. Han är tydlig med att han inte är tydlig. Men han kan inte vara tydlig. Han förstår att resonemanget inte går ihop. Han förstår att han inte kan ta regeringsmakten även om Alliansen blir större än de rödgröna. Han måste förstå att han behöver vårt stöd. Och det vägrar han erkänna.

• Vill du ha politiknyheter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Samhälle på Facebook!

I Almedalen sa din gruppledare Mattias Karlsson att det förekommer djupodlande samtal med Moderaterna i utskotten – vad har de resulterat i?

– Direkt efter Batras uttalande har det förekommit regelrätta samtal bland annat i kulturutskottet. Där vi trodde att det skulle vara allra lättast att jobba med Moderaterna var i justitieutskottet men det tog lite tid. Men även där har man mer eller mindre förhandlat om straffskärpningar. 

Om Alliansen skulle bilda regering efter valet nästa år är ni beredda att fälla även deras budget?

– Vi är beredda att göra allt utifrån vad vi tror är bäst. Det är hypotetiska resonemang. Men jag utesluter ingenting. Jag tror inte att det är särskilt svårt att bli statsminister. Det är nog inte svårt att komma överens om en statsminister mellan de traditionella blocken, men det blir svårt att regera i fyra år utan att prata om oss. 

Ångrar du att ni röstade ner S-budgeten 2014?

– Det var helt rätt. Det tvingade de övriga att komma ut på banan. Det ledde till Decemberöverenskommelsen som jag också tycker bekräftar bilden av att den här gamla konfliktlinjen mellan vänster och höger är överspelad. Det handlade om att samtliga partier i riksdagen enades mot oss och att det var viktigare än alla andra principer. Det var viktigt att folk fick se det. 

Du har sagt att du är beredd att prata med alla – vilka frågor vägrar du kompromissa om?

– Jag har inga sådana frågor. Vill man komma framåt måste man vara beredd att kompromissa om allt. 

Även invandringsfrågan?

– Jag tänker inte ändra mina åsikter. Jag ändrar inte mina värderingar. Men jag förstår att man inte kan gå in i en förhandling och säga ”nu ska jag ha igenom precis allting, det ska bli på mitt sätt, annars går jag härifrån”. Det är ingen förhandling. Det är bara dumt. Vi är pragmatiska. Varje liten steg i rätt riktning är bättre än det vi har idag.

Ni har sagt att ni ska försöka ta väljare från Socialdemokraterna, att ni ska bli det nya ”vårdpartiet", tror du att det kan lyckas med tanke på er inställning i vinstfrågan?

– Jag tror att det finns möjligheter att slå S i välfärdspolitiken. De har oförtjänt hög trovärdighet i de frågorna. De som har gått till oss hittills har gjort det för att man ser att vi är trovärdiga i trygghetsfrågor och i integrations- och migrationsfrågan. Det är klart att vi måste också växla upp andra frågor om vi ska nå fler. En viktig grupp är kvinnor i LO-kollektivet. Kvinnor i vård- och omsorg är i minst lika hög grad som män sverigedemokratiska i värderingarna, men de kanske prioriterar andra frågor. 

Kommer det att stå mellan er och Socialdemokraterna i valrörelsen?

– Jag ser Socialdemokratin som våra huvudmotståndare. Att så tydligt peka ut Socialdemokratin där vi tydligen vi vill utmana, det har vi inte gjort tidigare. Möjligen nu i kyrkovalet. Det är inte alls självklart att Moderatledaren ska debattera mot Stefan Löfven i alla dueller när de ligger kring 15-16 procent i opinionsundersökningarna och inte vi som vi ligger runt 20 procent. 

Snart är det kyrkoval, varför är det viktigt för er?

– Kyrkovalet är socialdemokratins val och det är väl därför vi har val i kyrkan för att det har gett Socialdemokratin en unik position i kyrkan. Det är klart att om vi vill bli det statsbärande partiet vi måste finnas på alla arenor där vi har nåt att säga. Svenska kyrkan är fortfarande en viktigt opinionsbildare i samhället.

 Är Alt right-rörelsen ett hot mot er?

– Nej. Jag vet så lite om dem. Men vad jag förstår är det samma folk som har rört sig i den identitära rörelsen. Det är viktigt att förstå deras strategi, att de försöker profitera på våra framgångar och de är inget hot. Åsiktsmässigt vet jag inte vad de tycker mer än att de troligtvis är rasister och fascister. Det är en akademisk diskussionsklubb med hög abstraktionsklubb. 

En tidigare SD-politiker och nära medarbetare till dig, Christoffer Dulny, är en av förgrundsgestalterna. Hur ser du på det?

– Det är nog länge sedan han var Sverigedemokrat. Han har glidit iväg, han hade en tjänst här men han ville nog inte vara kvar och vi ville inte ha honom kvar. Men jag är förvånad att han gick så långt.

När du ser på vilka framgångar vissa populistiska rörelser skördar runt om i världen ångrar du att ni har försökt tona ner radikalismen?

– Jag gör inte det här för att jag vill ha positioner eller väljare. Jag gör det för att jag vill förändra samhället. Även om vi inte har direkt inflytande är det uppenbart att vi har förflyttat hela den politiska inriktningen, den politiska kartan. Och det är en del av målet. 

Tolkar jag dig rätt, att du inte ångrar att ni har tonat ner radikalismen?

– Jag har aldrig varit radikal. Jag har alltid haft samma åsikter. Det är klart att partiet har utvecklats. Och partiets politik har förbättrats och blivit mer verklighetsförankrat. 

Ser du ett liv bortom SD?

– Ja, det måste man göra. Jag har varit involverad i det här i hela mitt vuxna liv. Jag vill kunna bo i Sölvesborg. Om de skulle, mot all förmodan, bli aktuellt med jobb på någon lobbyorganisation kan jag redan nu säga att jag inte kommer att flytta till Stockholm. 

Hur länge tänker du sitta kvar?

– Så länge jag får. Det är klart att jag har en central roll i partiet men partiet står inte och faller med mig. Vi visade på det bredd som finns i partiet när jag var sjuk. Vi visade att det fungerar. Som partiledare är det medlemmarna som avgör om jag ska vara ledare. Och så länge det går bra är det inte så svårt. Men det kan förändras.

Har du börjat skola in din efterträdare?

– Jag springer inte runt och letar efter min ersättare. Men det är klart att man ser olika potential i olika människor. Jag ser många som skulle axla en sån roll.

Vad gör du för att koppla av?

– Spela golf försöker jag göra. Det har jag gjort två gånger i år, det är alldeles för lite. Snickra på huset, vara med familjen. Sådant som är skilt från jobbet?

Hur mår du efter sjukskrivningen?

– Jag mår helt okej. Men jag har förändrat mycket i mitt arbete. Jag är bättre på att ta ledigt på riktigt. Och jag skäms inte för det. Kan man vara ledig gör jag det för att jag vet att det kommer mer intensiva perioder. Det är väl det bästa, mest påtagliga som jag har gjort.