”För att dömas till rättspsyk måste man vara spritt språngande galen”

Jerzy Sarnecki tycker att för många sjuka hamnar på fängelserna

Kriminologen Jerzy Sarnecki.
Kriminologen Jerzy Sarnecki.Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT
KRIM

Ungefär 250 personer döms varje år till rättspsykiatrisk vård.

Kriminologen Jerzy Sarnecki anser att det är för lite och att många sjuka hamnar hos kriminalvården.

– För att dömas till rättspsykiatrisk vård idag måste man vara spritt språngande galen, säger han.

I Sverige görs ungefär 500 rättspsykiatriska utredningar per år. Det handlar om att bedöma om personen ifråga är tillräckligt frisk för att kunna dömas till ett fängelsestraff för sitt brott, eller vid tiden för brottet varit så sjuk så att beteendet blivit irrationellt och förvirrat.

– Ungefär hälften av dem som undersöks döms till rättspsykiatrisk vård, säger rättspsykiatern Marianne Kristiansson vid Rättsmedicinalverket.

Marianne Kristiansson, rättspsykiater.
Marianne Kristiansson, rättspsykiater.Foto: MIKAEL FORSLUND

Myndigheten utreder i ett team som leds av en rättspsykiater några av landets mest extrema våldsbrottslingar.

Hjärnan röntgas ibland

För att få en helhetsbild tar man del av förundersökningsmaterial, journaler, bakgrund och psykologtester. I vissa fall röntgas personens hjärna och framförallt observeras beteendet under en vanligtvis fyra veckor lång process.

Enligt henne är det lätt att genomskåda om någon försöker simulera.

– Det blir väldigt uppenbart eftersom det är svårt att fejka psykisk sjukdom.

De flesta som utreds vill inte bli dömda till rättspsykiatrisk vård eftersom den inte är tidsbegränsad som ett fängelsestraff.

– Därför är vi mer bekymrade för om någon som är allvarligt psykiskt sjuk försöker dölja det. Där kan någon enstaka person slinka igenom som sedan hamnar inom kriminalvården, säger hon.

”Mycket grovt störda”

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, tycker att ribban för att bli bedömd som allvarligt psykiskt sjuk är alltför högt ställd.

– De människor som döms till rättspsykiatrisk vård är mycket grovt störda. Det handlar om väldigt sjuka människor som i stort sett saknar kontroll över sina handlingar, säger han. Historiskt dömdes alla som begått brott och var psykiskt sjuka till vård men på 1940-talet svängde det och fängelse som påföljd ökade stadigt, förklarar Jerzy Sarnecki.

Idag tycker han att bedömningen om vem som är tillräckligt sjuk för vård borde vara mer generös eftersom fler sjuka hamnar i fängelse.

– Jag tycker att utvecklingen har gått för långt när det handlar om att sätta människor i fängelse som är väldigt störda.

”Är man galen ska man få vård”

Han tar Hagamannen som ett exempel.

– Om han hade vårdats istället för att dömas till fängelse så hade man inte behövt ha en diskussion om han var farlig för allmänheten när han släpptes ut, säger Jerzy Sarnecki.

Han tycker att vistelsen på institution borde anpassas efter den dömdes tillstånd snarare än brottets straffvärde. Enligt honom får kriminalvården ofta tillgodose den vård som tidigare kunde ges inom rättspsykiatrin.

– Fördelen är att man kan utöva större tillsyn och göra större inskränkningar, samtidigt är problemet att ge dem adekvat hjälp. Är man galen ska man få vård, kan man ta ansvar för sina handlingar så ska man få straff, så borde det vara, säger han.

De flesta blir friska av vården

Marianne Kristiansson vid Rättsmedicinalverket tycker att själva processen om vilka som döms till rättspsykiatrisk vård är mycket kompetent men att det svenska systemet är väldigt olikt det som finns i andra länder.

Hon hoppas att man i framtiden ska få en reglering där man tydligt skiljer på straff och vård och att sjuka ska kunna få vård i en annan form.

De flesta som döms till rättspsykiatrisk vård blir inte helt friska.

– Det finns inga botemedel utan man inriktar sig på de faktorer som minskar risken för att återfalla i brott som medicinering, boende, sysselsättning och drogfrihet, säger hon.

Hon tror inte att alla patienter kan släppas ut och bli fria.

– Det finns nog en liten grupp där det kan vara bekymmersamt men det handlar inte om någon speciell diagnos utan varierar från person till person. Det kan exempelvis handla om att man har dålig insikt i sin problematik, säger hon.

Prövning varje halvår

När någon dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning ska ansvarig läkare på den rättspsykiatriska enheten en gång i halvåret anmäla om vården ska fortsätta, sedan tas beslutet av förvaltningsrätten.

– Det psykiatriska vårdbehovet och risken för återfall av brottslighet i allvarligt slag ska vägas in i beslutet, säger Henrik Belfrage, professor i kriminologi som varit med tagit fram riktlinjer för riskbedömningar.

Han tycker att de kontinuerliga prövningarna är bra och säkra eftersom domstolen kräver ett gediget underlag för att fatta ett beslut.

– Jag kan inte tänka mig ett bättre system. Det finns oftast ett helt team på den rättspsykiatriska kliniken som jobbar med riskbedömningar som görs var sjätte månad. Det är en möjlighet som inte finns i kriminalvården, säger han.

Vissa kan aldrig skrivas ut

Generellt är det svårt att bedöma risker hos allvarligt psykiskt sjuka.

– Få personer är farliga för alla. Man måste titta brett på olika riskfaktorer hos individen, säger han.

Han säger att det finns sådana inom rättspsykiatrin som aldrig kan skrivas ut.

– Ja tyvärr är det så. Man måste alltid väga patientens behov av frihet mot allmänhetens rätt till skydd. Någon som kanske har varit sjuk längre och är svårt fixerad i sin störning är naturligtvis en risk, säger han.

Hur stor är risken att de som skrivs ut från rättspsykiatrin ska återfalla i brott?

– Jämfört med kriminalvården är det dubbelt så många inom rättspsykiatrin som inte återfaller. Men då är också den genomsnittliga tiden för vård betydligt längre, säger Henrik Belfrage.

FAKTA

Så fungerar rättspsykiatrisk undersökning och vård

  • Den som varit påverkad av en allvarlig psykisk störning när hon eller han begått ett brott kan i Sverige inte dömas till fängelse. I stället blir påföljden psykiatrisk vård.

  • Beslut om rättspsykiatrisk vård fattas efter en rättspsykiatrisk undersökning. En sådan får bara genomföras om den misstänkte har erkänt brottet, eller om bevisningen är övertygande. Undersökningen får dessutom bara genomföras vid allvarliga brott.

  • Vården ska upphöra när det inte längre finns risk för att patienten återfaller i allvarlig brottslighet.

  • Beslutet att genomföra en rättspsykiatrisk undersökning tas av rätten där den misstänkte står åtalad.

  • När undersökningen är klar skriver rättspsykiatern ett utlåtande till rätten om ifall personen begått brottet under påverkan av allvarlig psykisk störning, om personen led av störningen vid undersökningstillfället och om personen har behov av rättspsykiatrisk vård.

  • Rättspsykiatrisk vård kan ges med eller utan särskild utskrivningsprövning. Vid grova våldsbrott är vården i 80 procent av fallen förenad med särskild utskrivningsprövning, visar studier från Socialstyrelsen.

  • Särskild utskrivningsprövning ges om den psykiska störningen hos den skyldige ger risk för återfall i brott. Då bestämmer länsrätten om utskrivning och permission, utan utskrivningsprövning ligger beslutet hos chefsöverläkaren.

  • Det är bara vårdbehovet som avgör hur länge den rättspsykiatriska vården ska fortsätta. Ibland innebär det att vårdtiden har blivit väsentligt kortare än ett motsvarande fängelsestraff för samma brott.

  • En undersökning som Socialstyrelsen genomfört visar att de genomsnittliga vårdtiderna i gruppen för schizofrena brottslingar överstiger normaltiden i fängelse för samtliga kategorier av våldsbrott.

  • Förhållandet att vårdtiden för rättspsykiatrisk vård är obestämd kan skapa frustration bland de intagna, skriver Socialstyrelsen. Det avspeglar sig i att nästan var tredje patient döms för nya brott under pågående vård.

  • Ett problem som Socialstyrelsen pekar på är missbruk under vårdtiden. Av drygt 600 granskade patienter förekom missbruk av alkohol och/eller narkotika bland nästan 40 procent av de intagna.

  • De missbrukande patienterna återföll också i brott betydligt oftare än de som inte hade missbruksproblem under vårdtiden.


Aftonbladet har granskat några av landets grövsta våldsbrottslingar som dömts till rättspsykiatrisk vård.

Vissa bedöms av läkare och förvaltningsrätt som lika sjuka som när de begick brott, andra saknar sjukdomsinsikt och kommer sannolikt aldrig att bli fria.

I något fall görs bedömningen att personen gjort så stora framsteg att utslussning är på gång.


Ragnar Nilsson mördade sin styvpappa och två yngre syskon.

Sju år efter trippelmordet i Härnösand bedöms han fortfarande som för farlig att släppas ut.

Enligt ansvarig läkare är han fortfarande att betrakta som en högriskpatient med en svårbehandlad psykisk störning.

Ragnar Nilsson överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning 2010 då han dömdes för tre mord.

Den 11 maj 2010 utplånade den då 21-årige mannen halva sin familj. Först högg han ihjäl sin 15-årige bror, sedan sin 12-åriga syster.

Efteråt släpade han ner dem till sitt rum i källaren där han delvis gömde dem under sin säng innan han satte sig på altanen och väntade på deras pappa med en yxa i handen. När förre styvpappan Mats Berglund, kom för att hämta barnen attackerades och dödades han.

Planerade i flera månader

Under förundersökningen kom det fram att den unge mannen hade planerat morden flera månader i förväg.

I förhören berättade han om hur han länge hade hatat styvfadern som han ansåg hade kränkt och skrämt honom. Hur han hade levt med en känsla av att vara ensam och inte känt sig accepterad.

När han väl agerade var det som en vansinnig, i stark affekt, men han hade ändå förmågan att sopa undan bevis och fly.

Efter att ha huggit ihjäl sina småsyskon städade han efter sig, stal styvpappans bil och tog sig till Holmsund där han försökte hoppa på en lastbåt till Ryssland. Med sig hade han en större summa pengar som han tagit ut några dagar innan dådet. Men kaptenen låste in Ragnar och ringde polisen.

Han kan inte ljuga

Den rättspsykiatriska undersökningen visade att Ragnar Nilsson lider av en allvarlig psykisk störning. Han har även diagnosen Aspergers syndrom som gör att han inte förstår vidden av det han gjort och att han inte kan ljuga. Men enbart diagnosen förklarar inte morden. Det är lika ovanligt att en person med Aspergers syndrom begår brott som att någon annan gör det men Ragnar Nilsson fick ingen hjälp och det ledde så småningom till att han utvecklade en allvarlig psykisk störning.

– Man måste se till individen och personens störning och hur den tar sig uttryck. Aspergers i sig är inte en riskfaktor men i kombination med andra störningar kan det göra att en person blir farlig, säger Henrik Belfrage.

Exempelvis kan diagnosen ha varit en bidragande orsak till Ragnars fixering vid styvpappan.

– Han upplevde att han blev kränkt när han var liten, och han kunde aldrig släppa det. Hans funktionsnedsättning gjorde honom säkert extra sårbar, har vice chefsåklagare Bertil Månsson, som ledde utredningen, tidigare sagt till Aftonbladet.

Samtal med psykolog

Ragnar Nilsson vårdas på rättspsykiatriska regionenheten i Sundsvall.

Hans vårdbehov prövas varje halvår och enligt Förvaltningsrättens senaste dom anmälde chefsöverläkaren att han behöver fortsatt vård.

Ragnar medverkar i ett vårdprogram där patienterna får berätta om sina brott för att bearbeta sina tankar och känslor. Samtalen med psykolog har lett till vissa framsteg.

Men risken för återfall betraktas fortfarande som medelhög och han bedöms fortfarande lida av en allvarlig psykisk störning med risk för allvarlig brottslighet om vården skulle upphöra.

Inne på kliniken har Ragnar anpassat sig väl och utgör inget problem.

Ragnar har fortfarande inga friförmåner, så han brukar promenera inomhus, i korridoren eller i rastgården. Han beskrivs som en social kille med många intressen. Vissa kvällar umgås han med de andra på avdelningen, spelar kort eller tränar.

Enligt en vän är han nyfiken på livet utanför samtidigt som han inser att han behöver fortsatt vård och tid att få bearbeta allt.

– Han har inte sagt att han ångrar sig men det märks att han bär på något tungt, har en av hans vänner tidigare sagt till Aftonbladet.

Gillar Melodifestivalen

På kliniken bor han i ett eget rum och tränar gärna på gymmet eller tittar på olika tv-serier eller melodifestivalen, som ska vara ett favoritprogram.

– Det blir mycket tv-tittande på kvällarna av naturliga skäl, det finns inte så mycket annat att göra, säger en patient som tidigare vårdades på samma avdelning.

Under tiden på rättspsyk har Ragnar kompletterat gymnasiestudierna med bland annat kemi och ryska. Han har tillgång till en dator som han kan använda både i studierna och privat.

– Han är oerhört begåvad och duktig på att skriva. Det han väljer att fokusera på brukar gå bra, har en vän berättat.

Diskuterar aldrig morden

Ragnar har ofta besök och pratar också i telefon med anhöriga och vänner från det gamla kompisgänget.

Han brukar aldrig diskutera morden, eller om han ångrar sig eller inte.

– Till det har han ju gott om professionell hjälp. Vi snackar mest vardagliga saker, till exempel vad andra kompisar gör nu för tiden och andra intressen som träning eller musik, har en kompis tidigare sagt.

Ragnar har ett kontaktnät med personer som ser personen bakom brottet.

– Det är klart att jag vet att han har gjort något fruktansvärt men det hände ju för att han var sjuk, säger en nära vän och fortsätter:

– Jag kan känna att jag inte tycker om honom mindre i dag. Vi kommer att finnas där för honom om och när han kommer ut.


▪▪ För sju år sedan mördade han sin flickvän, fembarnsmamman, Helle Christiansen.

▪▪ Sedan åt han av hennes kropp.

▪▪ Idag håller den så kallade Skara-kannibalen, Isakin Drabbad, som han numera kallar sig, på att slussas ut från den rättspsykiatriska vården, till ett liv i frihet.

▪▪ Helst vill han flytta till egen lägenhet och syssla med konstnärlig verksamhet.

Helle Christiansen, 40, attackerades av pojkvännen när hon låg på mage och vilade den 12 november 2010.

Mordet på fembarnsmamman var brutalt.

Pojkvännen Isakin Jonsson, idag 38 år, mördade henne med en kniv i halsen. Efteråt skilde han huvudet från kroppen med yxa och såg innan han åt av kroppen.

- Det jobbigaste är det han gjorde mot henne efteråt. Att det inte räckte med att ta död på henne, bara för att han ville känna hur människokött smakar, det gör så jäkla ont, har hennes syster tidigare sagt till Aftonbladet.

Efter mordet ringde Isakin Jonsson själv till polisens ledningscentral – och erkände:

– Jag vill göra rätt för mig. Det jag har gjort nu har jag ingen aning om egentligen att jag har gjort, men jag har vaknat upp, sa han.

Bloggade från kliniken

Efteråt konstaterades att han led av en allvarlig psykisk störning. Bland annat hade han hallucinationer och han dömdes till rättspsykiatrisk vård i mars 2011.

Sedan dess har han vårdats på Karsuddens sjukhus och tidvis haft en ganska utåtriktad tillvaro där han bland annat drivit en egen blogg inifrån kliniken.

Karsuddens sjukhus.
Karsuddens sjukhus.Foto: KRISTER HALVARS

Där skrev han bland annat att han var likgiltig för vad samhället tycker om honom och hans brott:

”De flesta säger någon gång i sitt liv att de aldrig skulle kunna ta någon annans liv, men hart du väl gjort det en gång är det ingen stor grej längre”, skrev han.

Men trots att tillvägagångssättet var mycket brutalt anser de ansvariga läkarna på Karsuddens sjukhus att Isakin Drabbad som han numera heter, ska slussas ut i samhället.

Permission tre gånger i veckan

Isakin har under sin vårdtid haft omfattande friförmåner. Förutom frigång på sjukhusområdet rör det sig om tre permissioner i veckan till Katrineholm, dagspermissioner till den egna lägenheten och två eller tredagarspermissioner till mamman för att träffa sitt barn.

Isakin tycker själv att han är frisk och ska skrivas ut från slutenvården. Enligt förvaltningsrättens dom har han för avsikt att aldrig mer använda droger, leva ett normalt liv och syssla med konst.

Enligt den rättspsykiatriska utredningen begick han brotten under en drogutlöst psykos.

”Isakin Jonsson har under vårdtiden inte återfallit i missbruk och chefsöverläkaren bedömer att risken för återfall i brott är låg och anser att han är färdigbehandlad och ska slussas ut från slutenvården” står det i den senaste domen från Förvaltningsrätten.

Systern: ”Det är vansinnigt”

Att han snart kan bli en fri man är något som Helle Christensens syster har svårt att förstå.

– Jag tycker att det är tragiskt och vansinnigt att de släpper ut honom. Vad händer när han kommer ut och kanske struntar i sina mediciner? Jag hoppas verkligen inte att någon annan stackare ska råka illa ut, säger hon.

Även om den ansvarige läkaren inte ser några risker i hans beteende satte länsrätten i slutet 2016 stopp för en begärd tredagarspermission. Detta sedan han uppträtt aggressivt och hotfullt i samband med en prövning hos Patent- och registreringsverket.

”Se till och gör ditt jävla jobb för jag kommer inte att ge mig och släppa det här förns jag har fått min vilja igenom. Du jävlas med fel snubbe”, skrev han i ett brev enligt Förvaltningsrättens handlingar.

Tjänstemannen polisanmälde inte men åklagaren tog del av incidenten som inträffade så sent som i oktober 2016.

”Ett olyckligt sätt”

Åklagaren ansåg att Isakin i och med händelsen visade ett normöverskridande beteende när något går honom emot och att beteendet var mycket olämpligt.

Men chefsöverläkaren ansåg inte det ska ses som ett hot utan endast ett olyckligt sätt att uttrycka sitt missnöje på.

Isakins mördade flickvän berättade aldrig för någon om rädslan hon levde med den sista tiden i livet. Under förundersökningen hittade polisen Helles dagbok som gav en annan bild av pojkvännen. Den är skriven kort innan mordet och beskriver hur Isakin är olika personer och att ”han pratar om bestraffningar, om allt det onda” men att hon inte vågar berätta för sina närmaste.

Hon beskriver också hans dåliga humör, personlighetsförändringar och aggressivitet, men konstaterar: ”Jag klarar det för att jag älskar honom.”


▪▪ Johan Nilsson var 19 år när han högg ihjäl sin pappa efter ett bråk om en kälke.

▪▪ Under sin första permission två år senare mördade han även sin mamma och dömdes till rättspsykiatrisk vård.

I år har det gått 36 år sedan domen och Johan Nilsson hålls ständigt isolerad från andra människor.

I en tidigare intervju med Aftonbladet beskrevs dubbelmördaren av en person med insyn som ett unikt fall, en ”svensk Hannibal Lecter”.

Vintern 1982 bodde den då 19-årige Johan Nilsson hemma hos föräldrarna norr om Umeå.

Samlade på kälkar

Den autistiske pojken samlade på många saker, bland annat kälkar. När han stulit en kälke av en granne skjutsade pappan sonen till grannen och krävde att han skulle lämna tillbaka den.

Enligt förundersökningen från 1982 tyckte han att det var ”försmädligt” att tvingas lämna tillbaka släden, och dagen därpå när pappan jobbade på gården dödade han honom med en yxa.

Sedan fraktade han bort pappan med en släde och senare samma dag hittades han i en lada.

Sonen berättade då att han "gjort något hemskt", och att pappan "sett ut som ett spöke".

När han skulle beskriva för rättsläkaren varför han dödat pappan sa han:

– Jag tappade bara besinningen, och det bara small till och pappa låg där.

Begåvad – med speciellt

Johan Nilsson var tidigare ostraffad men dömdes till rättspsykiatrisk vård eftersom han ansågs ha begått gärningen under inflytande av ”psykisk abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom”.

Efter två år fick han sin första permission över julhelgen.

När han inte ville åka tillbaka till den rättspsykiatriska avdelningen hamnade han i gräl med modern.

När hon vände ryggen till för att ringa ett samtal högg han henne flera gånger i huvudet med en yxa så att hon dog.

Mordvapnet – en blodfläckad yxa.
Mordvapnet – en blodfläckad yxa.Foto: POLISEN

Som barn har Johan Nilsson beskrivits som begåvad med höga betyg men lite speciell.

Under den långa tiden inom rättspsykiatrin har Johan Nilsson flera gånger varit aggressiv och slagits med vårdpersonalen.

Ligger mest på sängen

I övrigt är han en enstöring på avdelningen som inte umgås med andra patienter. Han bor isolerad och maten bärs in till honom.

Enligt tidigare förvaltaren brukar han mest ligga på sängen och dra upp täcket för ansiktet för att få vara ifred.

Johan Nilssons fall, liksom alla andra som dömts till rättspsykiatrisk vård, prövas av förvaltningsrätten var sjätte månad.

I den senaste domen från Umeå där han vårdas vill chefsöverläkaren att han ska fortsätta vårdas inom slutenvården eftersom han har svåra beteendestörningar.

Hans höga symtomnivå gör att det inte finns några alternativa vårdformer för honom, uppger läkaren.

”De senaste åren har Johan Nilsson försämrats i sitt tillstånd och har som en följd av detta behövt avskiljas från medpatienter, både för sin egen, och för övriga medpatienters skull. Han motsätter sig bestämt alla förändringar och vill inte lämna det avgränsande område på avdelningen som anpassats för honom”, uppger läkaren i förvaltningsrättens dom.


▪▪ Lennart Persson dömdes till rättspsykiatrisk vård för morden på sina fostersystrar Anna och Camilla.

▪▪ Sedan drack han deras blod och åt deras kött.

Som barn drömde han om att gå cirkusskola och åka till Nashville.

Men han var ett mobbat barn som levde i utanförskap och som ung vuxen blev han alltmer isolerad.

Så småningom blev han svårt psyksjuk och begick två mord med kannibalistiska inslag på två kvinnor som bott hos hans familj som fosterbarn.

Det var den 5 mars 2005 som Lennart Persson först tog bussen till sin ena ”syster” Anna. I förhör säger han att det var för att träffa hennes nyfödde son.

Pojkvännen greps för mord

Anna öppnade dörren för sin fosterbror. De pratade i hennes kök innan han drog fram en kniv och högg ihjäl henne innan han drack hennes blod och åt av henne.

Polisens bild inifrån lägenheten där Anna mördades.
Polisens bild inifrån lägenheten där Anna mördades.Foto: POLISEN

Sedan letade han efter hennes son som han också tänkte döda men när Annas pojkvän, Tommie Karim, plötsligt dök upp flydde Lennart.

Senare greps Annas pojkvän för mordet.

Sju månader senare drivs Lennart på nytt av att döda någon och söker upp sin andra fostersyster och småbarnsmamman, Camilla i hennes hem.

Hon står och diskar när hon attackeras och huggs ihjäl med kniv.

– Jag dricker blod. Sen går jag in i badrummet och tvättar av mig, berättar han efteråt i förhör.

Hög risk för återfall

Han är rädd att han ska döda någon mer men grips så småningom av polis som kartlagt sambandet mellan honom och de båda mördade kvinnorna.

Efter gripandet har Lennart Persson genomgått en rättspsykiatrisk utredning och diagnostiserats som allvarligt psykiskt störd.

I slutet av 2016 beslutade förvaltningsrätten att vården ska fortsätta.

Enligt chefsöverläkaren har Lennarts psykiska tillstånd varit stabilt, utan inslag av psykotiska symtom och aggressiva tendenser.

Han beskrivs som följsam och skötsam samt positiv till fortsatt vård och medicinering.

Men det förekommer enligt domen perioder med försämring då Lennart dock sökt hjälp. Han bedöms fortfarande vara präglad av samma allvarliga psykiska störning som då han dömdes och risken för återfall bedöms som hög.