Hur kan förloraren bli president?
När Donald Trumps valseger i dag bekräftas är det en förlorare som kliver in i Vita huset.
Aldrig tidigare har någon kandidat haft så många miljoner färre röster än motståndaren men ändå blivit vald.
Hur mår egentligen USA:s demokrati?
Räknat på hur alla amerikaner röstade så vann Hillary Clinton presidentvalet med nästan tre miljoner röster. Det är en osannolikt stor marginal, den största i USA:s historia, för en som ändå förlorade.
I nästan alla västerländska demokratier är det den kandidat med flesta röster som vinner. Men inte i USA.
Det är inte en kritik mot Donald Trump utan mot den amerikanska demokratin.
Systemet med elektorsröster där varje delstat har ett förutbestämt antal elektorer och vinnaren tar hem alla gör att det går att få fram en tydlig segrare även om valet är väldigt jämt.
Baksidan av systemet har vi upplevt en gång tidigare i modern tid. År 2 000 vann Al Gore majoriteten med en halv miljon rösters övervikt. Men på grund av att han förlorade med 537 röster i Florida så gick segern efter ett beslut av landets Högsta domstol till George W Bush.
Den här gången blev det aldrig något bråk eftersom Donald Trump vann en rätt komfortabel seger i elektorskollegiet, 306 elektorer mot Clintons 232. Men bakom det resultatet döljer sig stor dramatik.
Trump vann tre viktiga delstater, Wisconsin, Michigan och Pennsylvania med väldigt liten marginal, några tiotusentals röster.
Chansning gick hem
Resultatet var så jämt och behäftat med misstankar om manipulation att en tredje kandidat, miljöpartiets Jill Stein försökte få till en omräkning. Något som till slut stoppades av domstolar.
Man kan säga att Trump skickligt utnyttjade det amerikanska valsystemet när han i valspurten satsade stenhårt på att vinna i dessa delstater. Han chansning gick hem men visade samtidigt på ett nästan absurt sätt på det amerikanska valsystemets demokratiska brister.
Att ett amerikanskt presidentval eventuellt hackats av en främmande makt är nog så allvarligt men om den demokratiska processen redan från början är behäftad med allvarliga brister är det svårt att skylla på utlandet.
Hur kan någon förlora ett val med nästan tre miljoner röster och ändå bli vald?
I en proportionell demokrati som Sverige, och nästan överallt i västvärlden, vore det en omöjlighet.
USA skulle också behöva en mekanism som gjorde att det inte gick att vinna ett presidentval utan att också ta hem majoriteten av väljarnas röster.
Högljud protest
Många har sett dagens omröstning i elektorskollegiet, normalt bara en formell ceremoni för att bekräfta valresultatet, som ett sista tillfälle att stoppa Donald Trump från att få flytta in i Vita huset. Men min poäng är att det demokratiska problemet varit detsamma om valutslaget blivit det motsatta. Tänk om Trump vunnit flest röster men Hillary hade blivit president.
Jag kan tänka mig att både Trump och hans anhängare på ett betydligt mer högljutt sätt än Clinton då ifrågasatt det rättvisa i resultatet.
Visserligen är valsystemet väl känt både av kandidaterna och av det amerikanska folket. Fram till år 2 000 fungerade de hyfsat i så motto att det bara var tre gånger under 1800-talet det hände att den som vann flest röster inte blev president.
Men med valen 2 000 och 2016 har systemet visat sin stora svaghet. Att det går att förlora stort i majoriteten men ändå bli vald. Den demokratiska grundregeln om en man, en röst gäller inte i USA.
Omöjligt ändra
I teorin räcker det med att vinna de 11 största delstaterna för att bli president. I teorin går det att förlora majoriteten med större marginal än Trump och ändå bli president.
Problemet är att verkligheten nu krymper allt närmare dessa teoretiska modeller och därmed riskerar att urholka legitimiteten hos den som blir vald.
Samtidigt är det i princip omöjligt att ändra systemet. Republikanerna gynnas i dagens situation av elektorssystemet liksom de mindre delstaterna. Eftersom det krävs en kvalificerad majoritet i kongressens båda kamrar för att genomföra ändringar så kommer det inte att hända.
Fler förlorare än Donald Trump och George W Bush kommer att få sätta sig bakom skrivbordet i Ovala rummet och styra världen.