Fanatism är äldre än alla religioner
Jag tar fram den nästan varje gång. Alldeles oavsett om gärningsmannen heter Anders eller Ahmed, är fascist eller jihadist.
Den här gången tar jag fram den strax efter terrordåden i Bryssel.
”Hur man botar en fanatiker” av Amos Oz är inte ens 100 sidor lång, men har nått fler läsare än vad de flesta böcker gör. I skrivande stund har 800 000 exemplar delats ut till svenska gymnasielever.
Amos Oz prövar sig fram i texten. Från barndomen då han själv var en liten fanatiker, en israelisk pojke som kastade sten på brittiska patruller i Jerusalem. Därifrån till Usama bin Ladens attack mot USA.
Men fanatismen, menar Oz, handlar varken om en religions värderingar eller om ett folks mentalitet.
Den handlar om anspråket: ”om jag tycker att någonting är fel, dödar jag det tillsammans med dess grannar.”
Den handlar om att inte lyssna, bara skrika.
Den handlar om lusten att tvinga andra att förändras och att stämpla den som inte gör det som en förrädare.
Jag läser boken samtidigt som jag följer reaktionerna efter terrordåden i Bryssel. Det är som att låta sin själ vissna.
Människor kopplar på hatet i stället för sorgen. Hashtagen #StopIslam trendar på Twitter. USA:s presidentkandidat Donald Trump återupprepar sin önskan om att stoppa alla muslimer från att resa in i landet. Vänner på Facebook insinuerar att alla som tror på islam är potentiella terrorister.
De som säger emot dem blir … stämplade som förrädare.
Alla som inte ställer upp på idén om att islam vill ta över världen med heligt krig är i deras ögon förrädare. Exakt som jihadisterna tycker, med andra ord.
Jag skriver inte det här för att skuldbelägga. Jag skriver för att rannsaka mig själv och alla andra som tror på värden som öppenhet, demokrati och religionsfrihet. Vad gör vi själva? Vi stämplar också oliktänkande, tvingar dem att bli som vi.
Fanatismen är äldre än alla religioner, stater och ideologier. Nästan som en ond gen inom oss, menar Oz.
Boken är inget facit. Amos Oz har inget rakt svar på hur fanatismen ska stoppas, kanske försvinner den aldrig. Däremot vet han på vilka tre sätt människan kan handla. Han liknar dem vid reaktionerna under en eldsvåda.
En människa springer från elden så fort hon bara kan, lämnar alla bakom sig. En annan skriver en ilsken insändare till lokaltidningen och kräver politikernas avgång.
En tredje hämtar en hink vatten och försöker släcka elden:
”Om inte hon har någon hink så tar hon ett glas och om hon inte hittar ett glas så tar hon en tesked. Om vi alla bidrar bara med en tesked vatten så kan vi faktiskt släcka elden.”
Och den där teskeden är kanske svaret.
Boktips nr 1
”Århundradets kärlekskrig” av Ebba Witt Brattström handlar också delvis om fanatism. Den handlar om ett par på randen till skilsmässa, om hur Han och Hon med alla medel har försökt förändra varandra utan att lyckas.
Boktips nr 2
”Vi blev som dom andra” handlar om Miljöpartiets väg till regeringsmakten. Författaren Maggie Strömberg skriver fram en berättelse som är ett slags inverterad fanatism: Om att offra det man tror på för att nå dit man vill.