Någon som tror att Assange kommer hit?
Äntligen begär åklagaren att få åka till London för att förhöra Julian Assange.
Den bisarra situation som har rått i flera år gynnar inte på något vis kvinnorna han misstänks ha utsatt för sexbrott.
Inte ens Samuel Beckett, mästerlig författare av absurda pjäser, hade kunnat dikta ihop historien.
Julian Assange, den världsberömde rebelliske grundaren av Wikileaks, internetgenerationens Mick Jagger, mannen som hyllats för viktiga avslöjanden om bland annat krigsförbrytelser men som av olika skäl har fått sitt rykte solkat, sitter inlåst på en ambassad i London sedan sommaren 2012.
Världspressen har följt alla turer i de brittiska domstolarna och den svenska sexbrottsutredningen medan den vithårige konspirationsteoretikern, som har inbillat sig att Sverige kommer att lämna ut honom till USA, blivit allt blekare i sin frivilliga fångenskap.
Det är på tiden att överåklagare Marianne Ny överger prestigen och skickar en begäran till Assanges advokater om att få komma till London för att genomföra förhör och DNA-topsning.
Visserligen har det funnits goda skäl för inställningen att den misstänkte ska ta sig till Stockholm. Ett förhör i Storbritannien leder troligen till att de två kvinnorna måste förhöras igen för att ges tillfälle att kommentera hans uppgifter och att utredarna måste flaxa fram och tillbaka ett antal gånger.
Det är för övrigt en viktig grundläggande princip att inte den misstänkte ska få diktera villkoren för en utredning. Endast Assange bär ansvaret för att han har låst in sig.
Men det finns dagar och tillfällen då viktiga principer tillfälligt måste överges. Det här är en sådan situation.
Utredningen har stått still i flera år. Kvinnorna har inte kunnat gå vidare med sina liv. Det frusna tillståndet leder till att minnesbilder vittrar och bevisläget försämras.
Åklagare har dessutom en skyldighet att föra en utredning framåt, vilket det inte ens med uppbjudande av all sin goda vilja går att hävda att Marianne Ny har försökt göra i detta ärende.
I sitt senaste häktningsbeslut i fallet, avkunnat i november förra året, markerade också Svea hovrätt mot åklagaren för att ingenting har hänt.
Även om dagens beslut är glädjande så finns det skäl att ställa några frågor.
Åklagaren säger att hon har övervägt hovrättens synpunkter. Ska det ta nästan fyra månader att komma fram till detta självklara beslut?
Ett av Marianne Nys tidigare argument mot att sätta sig på ett plan är de byråkratiska turer med bland annat tillstånd av Storbritannien som krävs.
Varför är inte längre dessa svårigheter oöverstigliga? Svaret är att några av de påstådda brotten preskriberas i sommar. Plötsligt är det fullt möjligt att ta sig an pappersexercisen.
Jag kan inte frigöra mig från misstanken att Högsta domstolens tre dagar gamla krav på riksåklagaren att "skyndsamt" förklara vad som pågår i ärendet har betydelse för att det har tagit fart.
Cirkusen är dock långt ifrån över med dagens besked. Om Ny i slutändan anser att några av misstankarna - en våldtäkt, ett fall av olaga tvång och två sexuella ofredanden - håller för åtal så måste Assange komma till Stockholm. Svensk lag kräver att den misstänkte är fysiskt närvarande under rättegången vid den här typen av brott.
Någon som tror att han infinner sig?