Om du inte säger ifrån är du inte bättre än äcklen
Jag vill bara dansa men han låter mig inte vara ifred. Hans hand på min rumpa och en spritdränkt andedräkt i mitt öra. Han försöker övertala min tjejkompis att dela en drink, en dans eller en säng. Vi avvisar samtliga förslag, men människan står likt förbannat kvar och sneglar mot grabbgänget som står och flinar i baren. Det jag ser som trakasserier kallar dom för komplimanger.
Den här situationen uppstår nästan varje gång jag och mina vänner är på en nattklubb eller krog. Aldrig har någon av killens kompisar ingripit och vågat säga att ”det här är faktiskt inte okej”. Vid ett tillfälle utnyttjade en man att en av mina vänner var uppenbart kraftigt berusad. Jag slet bort henne från hans händer och tunga, vände mig till hans gäng och skrek ”Vad fan håller ni på med, hon är så full att hon inte ens vet vad hon heter!”. Några skrattade och verkade tycka att jag var tråkig. Några tittade tyst ner på sina skor. Men ingen vågade säga ett ord. Pressen från grabbgänget var för stark. Om det är något jag önskar att feminismen ska lyckas med är det att befria män från machokulturens förslavande bojor. Jag vill att män ska vara fria att vara sig själva och må bra. Människor som mår bra låter inte en kompis våldta eller tafsa på en tjej som är för full.
Jag vill att män ska återta sin frihet genom att börja säga ifrån och vara självkritiska – även när alkohol är inblandat. För att motivera oss spelare brukar min handbollstränare säga att vi inte är bättre än vår senaste match. När du befinner dig i ovan nämnda situation kan vara din egen tränare och tänka att du inte är bättre än beteendet hos din vidrigaste killkompis, då blir det kanske lättare att agera.
Det är även förunderligt att så många krogägare tittar åt andra hållet när det kommer till dessa frågor. Hur många kvinnor ska bli trakasserade, ofredade, drogade eller våldtagna under ert tak innan ni vidtar tillräckliga, drastiska åtgärder? Jag vill att krogägare tar ett större ansvar för de otaliga sexuella övergrepp som drabbar deras gäster. Här kommer några rimliga förslag ni inte bara bör överväga, utan även införa:
- Trygghetsvakter på dansgolvet vars ansvar är att övervaka och ingripa mot trakasserier, sexuella ofredanden och våld.
- Inför en säkerhetsplats dit man kan gå och rapportera problem och söka hjälp. Platsen bör vara tydligt utmärkt och skulle exempelvis kunna finnas i anslutning till garderoben. Här finns en säkerhetsansvarig med uppgift att lyssna och stötta, bestämma om en person eller ett gäng får vara kvar samt tillkalla vakter eller polis om så behövs.
- Utbildning för personal om sexuella övergrepp, ofredanden, frozen fright, likabehandling och strategier för att ingripa.
- Samarbeta med trygghetsorganisationer som specialiserar sig på dessa områden och be dom om hjälp med att se över säkerheten på er klubb. Det är mycket viktigt att arbeta förebyggande.
- Kommunicera att ni har nolltolerans mot sexuellt våld. Berätta om er handlingsplan för att minska risker och utsatthet i marknadsföring och för era gäster. Det är viktigt att ni understryker att det inte är kvinnor som ska behöva akta sig utan männen som tafsar som måste ändra sig.
I brist på ansvarstagande och civilkurage hos krogägare och medmänniskor har jag utvecklat egna överlevnadsstrategier under åren för att försvara mig mot sexuella kränkningar på dansgolvet. Jag tycker att det är fullkomligt vedervärdigt att kvinnor tvingas utveckla flyktbeteenden bara för att kunna befinna sig på en allmän plats, men det är så det ser ut.
När jag plötsligt känner det där hårda könet pressa mot ryggslutet är en klassiker att desperat gripa tag i första bästa tjejkompis och låtsas att hon är min älskare, i hopp om att mannen inser att jag inte är intresserad av varken honom eller hans kuk. Men en stor risk med denna manöver är tyvärr att mötas av "sexigt, får jag vara med?" och sedan bli förföljd resten av kvällen.
När en man lyfte upp mig över hans axel och bar iväg mig medan han tafsade på mig så slog jag mig fri. Både han och jag blev utslängda.
En välkänd metod är The Ring of Power. Okommenterat sluter jag och mina tjejkompisar upp i en cirkel där vi kan ha uppmärksamhet på varandra och inkräktare armbågas vänligt men bestämt i revbenen. När vi står tillsammans i formen av en mur känner vi oss tryggare, kan slappna av och ha kul – och det var ju därför vi kom hit! Väskor och stilettklackar kastas in i mitten medan vi dansar för allt vi är värda. Vi skrattar, blundar och skriker ut låttexterna i kör. Ingen säger någonting men alla vet: ingen jävel tar sig in i vår dansring.
Jag har många gånger sökt fristad i det tempel som tjejtoan utgör. Den enda plats dit han inte kan följa efter mig.
Det brukar vara mycket effektivt att säga att jag har pojkvän, hämta sagda pojkvän eller i brist på pojkvän låtsas att ens närmsta killkompis är ens pojkvän. Inget är så effektivt som att påtala att snubben med sitt envetna raggande faktiskt kränker en annan man – för då har han ju verkligen gått över gränsen...
Jag har även provat att bara säga nej. Det fungerar sällan.