En för alla, alla för en – precis som i verkligheten

Just nu visas ännu en filmversion av Alexandre Dumas d.ä:s odödliga roman ”De tre musketörerna” och ännu en gång korsar de tre musketörerna sina klingor och ropar: ”En för alla – alla för en”. 

Historien är full av fäktscener, spänning och action. Men få vet att musketörerna fanns i verkligheten – de var under 1600-talet officerare i den ­franska kungens elitstyrka.

Historien har filmats mer än tjugo ­gånger, den äldsta versionen är nästan hundra år. På filmduken har musketörerna talat franska, engelska, amerikanska, ryska och italienska. Den italienska versionen utspelas i vilda västern. Romanen har gjorts i fem tv-versioner, den finns

i nio animerade filmer och nio olika seriealbum. Ja, ”De tre musketörerna” har till och med gjorts som en balett med musik av Verdi.

Alexandre Dumas d.ä. skrev musketörerna, som de flesta andra av hans romaner, som en följetong. Det var under ­perioden mars–juli 1844 i tidningen

”Le Siècle” i Paris. Dumas hade alltid många projekt på gång så springpojken från tryckeriet fick ofta vänta i tamburen medan författaren snabbt rafsade ner dagens avsnitt.

Dumas hade mycket att ta av då han skrev sin roman, för musketörerna ­levde under en dramatisk tid, fylld av politiska intriger, krig och maktkamp

i ­hovet. Egentligen var de fyra – Athos, Porthos och Aramis och till dem anslöt sig den yngste d’Artagnan.  Alla fyra var officerare i muskötkåren, vars officerare såg i verkligheten ut så som de brukar framställas i filmerna: unga män med långa ansade mustascher, vidbrättade hattar och slängkappor med korset på. De var beväpnade med tidens mest ­moderna och effektiva skjutvapen, musköten, som kunde väga upp till sju kilo och tog 30–40 sekunder att ladda,  men vars kula var så effektiv att den gick igenom alla versioner av dåtida pansar och plåt. Musköternas viktigaste­ vapen var ändå deras långa värjor, som de alltid hade till hands. Fästet var klätt med fiskskinn, haj eller rocka, för att vara behagliga att hålla i. De eleganta musketörerna fanns alltid nära kungen och utförda många specialuppdrag, ­spionage, sabotage och andra uppdrag som krävde mod, planering och intelligens.

De flesta i kåren var fattiga adelsmän från landsorten. Unga män som ägde långa och ståtliga titlar, men sällan ­hade några kontanter. Som musketörer fick de bra betalt och prestige, även om ­parisarna kunde skratta åt musketörernas landsorts­dialekt och ibland skrytsamma uppträdande. De ansågs ­modiga intill dum­dristighet.

D’Artagnan, som i verkligheten hette Charles de Batz de  Castelmore, greve av  d’Artagnen, kom längst i karriären, han blev general och var favorit hos Solkungen, Ludvig XIV.  Han stupade vid belägringen av Maastricht i december  1643. Hans mest kända och spektakulära insats i verkligheten var då han planerade och genomförde arresteringen av finansministern Nicolas Fouquet, som blev Frankrikes rikaste man och lät bygga ett slott som var större än kungens.

Alla de fyra musketörerna kom från sydligaste Frankrike. Athos, Porthos och Aramis var dessutom i verkligheten kusiner och var födda i Béarn, samma landskap som Jean-Baptiste Bernadotte kom ifrån, han som sedan blir kung Karl XIV Johan av Sverige. Bernadotte ­ansågs av samtida fransmän vara exakt så som musketörerna skulle vara: stolt, häftig och snabb med värjan.

Även Athos, som hette Armand d’Athos, stupade i strid men de två sista musketörerna fick fredliga slut. ­Aramis, som hette Henry d’Aramitz, hoppade av krigarbanan och blev präst, abbé,

i hem­provinsen medan romanens Porthos, han som var rund och matglad, Isaac de Porthan, reste hem till Pau där han blev en hög funktionär i parlamentet.

Under musketörernas tid var det först kardinal Richelieu och sedan kardinal ­Mazarin som egentligen styrde landet. D’Artagnan utbildades till spion för Mazarin, men då kardinalen avled och Ludvig XIV, Solkungen, tog makten, knöts d’Artagnan direkt till Solkungen och fick utföra hans hemliga uppdrag.

Många av filmvärldens mest kända manliga hjältar har varit musketörer: Douglas Fairbanks, Gene Kelly,  Gerard Depardieu, Justin ­Chambers och Logan Lerman.

Följ ämnen i artikeln