Hatar du skrikande barn?
Är du en sån som hatar skrikande barn? Gå ut och var glad din jävel, för gissa vem som också hatar skrikande barn? Deras föräldrar.
Jag har hört att den värsta sortens tortyr är den där man inte låter en fånge somna. Att lampan tänds så fort man nickar till. Att en vakt drar med batongen över gallret. Det låter förvisso hemskt, men den värsta sortens tortyr är att finna sig själv i ett socialt sammanhang med sina barn när de sätter igång med att inte uppföra sig. När man är förälder sammanfaller inte sällan sömntortyren med sagda tortyr. Och likt fången kan du ingenstans ta vägen, för det är du som är föräldern, det är ditt ansvar. Så den värsta tortyren är således den där du sitter inspärrad i en cell med dina barn, du får inte sova och de andra fångarna tittar snett på dig när ditt barn inte beter sig önskvärt.
Nu ska jag vara fullständigt uppriktig. Det absolut jobbigaste med att vara förälder är att undra över vad andra tänker om dig som förälder. Det är den svagaste punkten av dem alla.
Nu har jag ganska många, ganska stora barn och känner mig sval och trygg, men när jag var tjugosex år gammal med en treåring och en ettåring hade jag svårt att hålla mig för skratt. Inte sällan grät jag. Och då handlade den gråten nästan alltid om känslan av otillräcklighet, och inte sällan grundade sig den otillräckligheten i att jag känt mig ifrågasatt som förälder.
Nu tycker jag att folk kan fara åt helvete, men det tar år av erfarenhet att komma till den platsen i livet.
Sommaren 2009 hade jag en sjuåring, en femåring och en niomånaders bebis. Jag hade tagit med mig barnen till mina svärföräldrars badplats som är väldigt liten och brukad av endast ett fåtal. Där kunde jag sitta på filten med Mariekexen och skulden utan att vara rädd för en alltför stor publik.
Barnen sprang fram och tillbaka på den lilla bryggan och hade det trivsamt. Tills en gammal farbror kom ner till badplatsen och demonstrativt började sopa bort sanden från bryggan. Ja, han sopade sand från en badbrygga. Vilken idiot. Men det var inte idioten som började gråta. Det var mamman som kände att barnen hade varit jobbiga och stökiga.
Farbrorn försvann och ner till badet kom barnens farfar.
”MAMMA GRÅTER FÖR ATT HON ÄR EN DÅLIG MAMMA” ropade barnen honom till mötes på skogsstigen.
Åtta år senare begriper jag inte hur jag kunde känna som jag gjorde. Men alla mammor som känner hur blickarna bränner i bakhuvudet vet precis vad jag pratar om.
Så om du hatar barn som skriker, gå ut och vad glad din jävel. För mamman som kämpar gråter på insidan och sedan gråter hon på utsidan och sedan får hon inte sova när det är natt.
Askkopp
Det föds en uteserveringsrökare varje dag. Använd kondom.
Vaskstopp
Jag ser att många tycker att det är äckligt med kommunala planer på renat avloppsvatten som dricksvatten. Märklig inställning eftersom vi har dinosauriekiss i kranen nu. (Googla kretsloppet)