Sluta lära flickor att akta sig istället för pojkar att låta bli
De senaste dagarna har jag sett bilder spridas på internet där jag får fingrar uppkörda i mitt
underliv. Redigerade bilder som någon klippt ihop. För att skada mig. För att förnedra. Andra har skapat bilder, diskussioner och spekulationer kring huruvida jag rakar mina ben och mitt könshår. Jag blev kallad en dålig mamma (trots att jag inte har några barn), fick höra att jag vikit ut mig, sänt ut sexiga signaler och därmed förtjänar att bli våldtagen och få syra kastat i mitt ansikte. Dessutom blev jag anklagad för att bilden skulle uppmuntra män till pedofili och att det därför är mitt fel om män våldtar barn… Tangentbordstuffingarna låter sällan krav på logik begränsa deras argument.
Andemeningen av dessa kommentarer var att jag bjuder in till sexuella kränkningar och kukbilder. Jag får räkna med att någon våldtar mig. För jag ber om det. Det är mitt eget fel att någon klippt ihop våldtäktsbilder på mig. Det är mitt fel om jag får sperma hemskickat i brevlådan. För det är nämligen jag som provocerar fram detta enligt dessa personer.
Tillåt mig att slå in en dörr som redan borde vara vidöppen: bara för att du BLIR provocerad av mig betyder det inte ATT JAG provocerar. För jag provocerar nämligen inte. Jag försöker bara existera. Må hända blir du provocerad av det, men det är varken min intention eller mitt ansvar.
Dessutom har jag full tillit till att män (ALLA män) är fullt kapabla att tänka, ta ansvar för sina handlingar och bete sig som vettiga personer. Jag gillar män. Jag är övertygad om det inte finns någon slags kåtknapp och att om någon trycker på knappen, bara måste de våldta, trakassera eller ta bilder på sin erigerade penis. Nej, män har givetvis förmåga och kontroll över sitt eget agerande. Sen kan vissa män uppenbarligen VÄLJA att bete sig illa eller till och med vedervärdigt. Men det är ett val som ligger hos dem själva - inte hos en kort kjol, en attraktiv bild eller en tjej som blev full på en fest.
Denna gång var det en bild jag publicerade på Instagram som gav upphov till hatet. I min bildtext skrev jag om objektifiering och kvinnors sexuella frigörelse. Avsikten med bilden var att ge en känga till förlegade bilder av hur en kvinna skall vara sexig. För mig symboliserade bilden mod, styrka, makt, samtycke, moder jord, barnafödande, vulvan och ett fuck you till en hel industri och ett samhälle som stulit kvinnors rätt till sin egen kropp och givit den till männen att beskåda, bedöma och beröva. Trots att jag uttryckligen redogjorde för avsikten med bilden följde reaktionerna jag beskrev inledningsvis. Det här passade sig absolut inte, tyckte bedömningspatrullen. Såhär fri får en kvinna inte vara!
Detta skuldbeläggande kallas för victimblaiming och innebär att man lägger skulden på offren om de beter sig på vissa sätt. Dessa beteenden kan exempelvis vara att du blir för full, har en viss typ av klädsel, är ute för sent, tar avklädda eller sexiga bilder, går hem ensam, har haft flera sexpartners eller andra ageranden som människor har rätt till utan att bli utsatta för kränkningar (när jag säger människor inkluderar jag även kvinnor). I min värld är detta lika fånigt som att säga till en man som just blivit rånad att han får skylla sig själv som har en kostym och plånbok med sig. ”Du får ju räkna med att alla vill tjäna pengar och då kan du ju inte gå och fläka ut dig på det här sättet! Du ber ju om att bli rånad.”
Problemet med victimblaiming är att det skyddar sexuella förövare genom att vi ger dem mindre ansvar och därmed mindre konsekvenser. Dessa attityder legitimerar och banar väg för fler sexualbrott och förhindrar samtidigt att rättvisa skipas då de återfinns inom rättsväsendet samt media och således måste motverkas på strukturell nivå. Men victimblaiming finns även på individnivå och resulterar i att till och med offret skyller på sig själv och känner att hen borde gjort annorlunda, vilket kan resultera i att personen inte anmäler brottet. Dels för att offret känner skuld, dels för att offret inte räknar med att
samhället kommer tro på händelsen.
Till alla som blivit utsatta för sexuella kränkningar vill jag säga: det är inte ditt fel.
Och det jag blir utsatt för är inte mitt fel. Det är förövarens ansvar och det är där skulden och skammen hör hemma. Tänk om vi visade våra barn det från början istället för att banka in i huvudet på alla att om någon är full, sexig eller på något sätt agerar utanför det tillåtna så saknar den rätt att bestämma över sin egen kropp. Med den här attityden lär vi oss att värdet av vårt samtycke är villkorat av hur vi ser ut och beter oss. När vi signalerar att sexuellt våld drabbar dem som förtjänar det lär vi våra döttrar att akta sig istället för att lära våra söner att låta bli.