Super Bowl visade att ”det nya USA” är djupt splittrat

NEW YORK. Det fanns en fåfäng förhoppning om att åtminstone Super Bowl skulle kunna åstadkomma lite försoning och enighet, om så bara tillfälligt.

Men nä – stämningen var infekterad och bitter även under det amerikanska kalenderårets stora kollektiva happening.
Det är därmed en gång för alla bekräftat att det är ett djupt splittrat folk som bor i ”det nya USA”.

Motsättningarna och spänningarna i det amerikanska samhället är i och för sig långtifrån nya.
Olika grupperingar och åsiktsläger har befunnit sig på kollisionskurs i decennier, men osämjan började eskalera med en omstridd Barack Obama i Vita huset, stegrade dramatiskt under förra årets valrörelse och har kulminerat i rykande fiendskap sedan Donald Trump för tre veckor sedan svors in som den snart 250-åriga unionens 45:e president.

Parad med de grundläggande förändringar den nya administrationen i Washington tycks fast besluten att genomföra bidrar denna olycksbådande atmosfär till intrycket att det här faktiskt är ett annat land än det var så sent som i julas.

En fräsande konflikt kokar i folkdjupet

Ja, själva vardagen på Manhattan ser i och för sig ut som den alltid gjort. Känslan är densamma i trängseln på tunnelbanan i rusningen, det stimmas lika glatt som vanligt på downtown-krogarna om kvällarna och rogivande helgpromenader i Central Park störs inte av stridsvagnskolonner, om man säger så.

Men en endaste blick i tidningar, på tv eller i sociala medier och kommentatorsfält räcker för att få vidimerat att en fräsande konflikt kokar i folkdjupet – och de gånger människor med olika uppfattningar hamnar i diskussioner vid exempelvis middagsbord eller bardiskar, för att inte tala om när de konfronteras i samband med frekventa demonstrationer ute på gatorna, brakar själva helvetet loss.

Belackarna avskyr den nye presidenten med vådlig hetta

Jag har sett mångåriga vänskapsband klippas av tvärt, skrik har blivit gråt och skälvande smockor har hängt i luften.
Vilja till jämkning, ansträngning för ömsesidiga eftergifter?
Nej, den totala avsaknaden av sådan kan vara det mest slående i denna nya era.
Det är snudd på omöjligt att hitta någon som bara är försiktigt positiv till Trump, tillika någon som bara är måttligt kritisk.

Belackarna avskyr den nye presidenten med vådlig hetta och ser honom som en gravt inkompetent, obildad lögnare och regelrätt fascist i färd med att avveckla hela demokratin – medan anhängarna är jublande förtjusta, älskar att han faktiskt gör vad han lovade i valrörelsen och tycker att liberalernas reaktion är hysterisk och överdriven, samtidigt som den skänker förtjusande skadeglädje, för som författaren Adam Gopnik nyligen konstaterade i tidskriften New Yorker:
När motsättningarna når den här sortens intensitet är motståndarnas olycka för många mycket mer njutbar än den egna, eventuella lyckan.

Många hoppades, måhända inbilskt, att söndagens Super Bowl skulle erbjuda någon form av respit.
Super Bowl – amerikanska fotbollsligan NFL:s final – är den stora sport- och tv-händelsen i USA och kring den brukar landet kunna samlas och för några timmar bortse från sina meningsskiljaktigheter.
Men inte den här gången.

Svårt att frigöra sig från känslan att nationen förr eller senare slits isär

Lady Gaga provocerade visserligen inte Trump-anhängarna som förväntat med sin halvtidsshow, men istället reagerade delar av ”vänstern” häftigt på att hon var så ”feg”. Och i det andra lägret var det i gengäld Budweiser-reklam som kunde tolkas som kritik mot The Donalds inställning till immigranter som väckte vrede.

När krutröken efter den historiskt dramatiska matchen lagt sig meddelade dessutom ett par spelare hos segrande New England Patriots att de i protest mot överbefälhavaren vägrar följa med till Vita Huset för traditionsenlig ceremoni senare i vår.
Sedan var det krig igen.
Hur ska detta sluta?

Jag har efter ett drygt decennium här borta blivit smittad av den allmänna livsoptimism som ändå utgör fundamentet i det amerikanska kynnet och vill gärna tro att att det i slutändan på något sätt slutar lyckligt, men ökar splittringen ytterligare är det dessvärre svårt att frigöra sig från känslan att nationen förr eller senare slits isär.


Veckans bittraste kontroverser i Trumpland

  • De fortsatta attackerna på den federala domaren som, åtminstone tillfälligt, stoppat inreseförbudet för innevånare från sju länder i Mellanöstern.
    – En upprörande attack på hela det självständiga juridiska systemet, rasar oppositionen. Tvärtom befogat moteld visavi domare som försöker lagstifta istället för att tolka lagen, enligt anhängarna.
  • Svaret ”Det finns många mördare, tror du vårt land är så oskyldigt” när Bill O’Reilly på Fox News kallade Putin just mördare.
    – Retade även somliga i de egna leden, och var för motståndarna ännu en indikation på att det är något dubiöst med Trumps relation till den ryske ledaren. Men supportrarna hyllar presidenten för att han försöker skapa en bättre relation med den förra supermakten i öst.
  • Utfallet om att exklusiva varuhuskedjan Nordstrom är orättvist mot dottern Ivanka för att man plockat bort hennes klädmärke ur sortimentet.
    – Bojkott mot Nordstrom har proklamerats bland republikanska gräsrötter, medan aktivister på andra sidan kräver att kongressens etik-kommitté utreder vad man ser som presidentens flagranta intressekonflikt.