Det var ett kraftlöst tal, Björklund
VÄSTERÅS. Det var ingen lyckad inledning på Liberalernas valrörelse.
Jan Björklunds tal var kraftlöst och gav inte energi till publiken, hans viktigaste valarbetare.
Årets val kan bli vinna eller försvinna för Liberalerna. I Aftonbladet/Inizios senaste väljarbarometer var stödet för partiet nere på 3,9 procent, under spärren på fyra procent av väljarkåren som avgör om ett parti kommer in i riksdagen eller inte.
Det tal som Jan Björklund höll på partiets rikskonferens, ett avstamp för Liberalernas valrörelse, var alltså viktigt. Det var här han skulle se till att partiets toppkandidater och andra viktiga valarbetare kände segervittring.
Det misslyckades. Jan Björklund är i vanliga fall en mycket bra talare men framträdandet på rikskonferensen var kraftlöst och oengagerat. Precis som om han gett upp i förväg.
Han lyckades inte heller ge publiken den energikick som den så väl hade behövt. Bara vid ett enda tillfälle applåderade åhörarna spontant och det var på fel ställe. Då hade Jan Björklund just sagt att 17,5 procent av eleverna i årskurs nio blir underkända och det är ju inget som bör belönas med bifall.
Vad vad det då Jan Björklund sade i sitt tal? Han sade att skolan och integrationen är valets viktigaste frågor för Liberalerna eftersom de är de viktigaste framtidsfrågorna för Sverige just nu.
Han sade också att det är viktigt att liberalismen går segrande ur 2000-talets största värderingsstrid. Den mellan nationalism, ofrihet och egoism och frihet och medmänsklighet. Sett i det perspektivet är det konstigt att inte fler röstar på Liberalerna.
Liberalernas största problem är att ingen riktigt bryr sig om dem. Man darrar inte av spänning för att få veta vad de tänker och tycker.
Men de får vara med ändå för att de är allmänt hyggliga och trevliga och tycker saker som att alla måste kunna få göra en klassresa och att ett samhälle mäts på hur det tar hand om de allra mest utsatta.
Jan Björklund brukar bland annat förklara att det sviktande stödet för hans parti beror på att de suttit i koalition, att finanskrisen tärde på den dåvarande regeringen.
Det stämmer inte. Det riktiga fallet kom i 2006 års val, alltså innan alliansregeringen bildades. Efter finanskrisen gjorde Moderaterna sitt bästa val genom tiderna, men alltså inte dåvarande Folkpartiet.
En korridorsnackis här på Aros kongresscenter i Västerås är hur Jan Björklund och partiet ska få upp farten så att valet blir en framgång. Jag hörde inget svar på den frågan utom att byta partiledare och det är redan för sent.
Jan Björklund har varit partiledare i elva år, under åtta av dem har han dessutom varit minister och departementschef. Det har självfallet varit slitsamt och det kan vara svårt att uppbåda den riktigt stora entusiasmen för den tredje valrörelsen som partiledare.
På sätt och vis kan det varit olyckligt för Liberalerna att det partiledarebyta som Birgitta Ohlsson försökte få till stånd i höstas inte blev av. Med stödet för henne var alltför svagt och andra kandidater lyste med sin frånvaro. Det är den främsta förklaringen till att Jan Björklund sitter kvar som sitt partis ordförande. Inte hans popularitet i partiet där de flesta ändå tycks tycka att hans tid börjar rinna mot sitt slut.
Stödet för Liberalerna mer än dubblerades i 2000-talets första val (2002) till 13,4 procent. Sedan dess har stödet minskat i varje val. 2014 fick de 5,4 procent av rösterna i riksdagsvalet.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.