Det finns alltid tid att bråka med kvinnor om mens

Vänsterpartiet har föreslagit att subventionera mensskydd för tjejer.

Nämen, det var värst vad alla var intresserade av mens helt plötsligt!

Kul!

Jag älskar att vi pratar mens. Att hälften av allt prat handlar om att vi ska sluta prata om mens när vi precis har börjat, det bryr jag mig inte så mycket om.

Mens kan vara ganska bekymmersfritt. Det finns de som har axelryckningsmens. Alltså, jag har aldrig träffat någon, men jag har hört att de finns. Jag tror att de finns. Jag menar, någon måste ju köpa de där gula OB-tampongerna tillexempel.

Mens är inte jättejobbigt för alla.

Men för de allra flesta är mens något som inkräktar på det vanliga lilla livet. Det liv som kan vara jobbigt ändå, utan att:

  1. Bloda ner sängen så att man måste baxa ner bäddmadrassen till tvättstugan.
  2. Boka om ett möte på annan ort eftersom man inte kan sitta på ett tåg utan stänka ner sätet.
  3. Ha så ont att man inte kan stå upprätt.
  4. Bli så störd i huvudet att man skriker på dem man älskar mest och sedan gråter och vill sluta leva.
  5. Blöda rakt ner i sina nya skor och undra om det verkligen är mens eller om man precis fick ett missfall. För det där kan inte vara normalt.

Illamående, huvudvärk och förlorad sömn är andra bonusar i detta liv som blödande varelse.

För ett par veckor sedan fastnade jag i något högst besynnerligt på Facebook.

En väldigt medelålders manlig läkare plockade upp nyheten om att Vänsterpartiet vill subventionera mensskydd för tjejer. Ni kan ju gissa på vilket sätt han tog upp det. Raljant så att jag fick PMS var det.

En annan, väldigt medelålders manlig läkare, kommenterade menshånet, och så satt det alltså två äldre herrar och skrockade åt problem de inte har.

Jag vet att man inte kan lära äldre manliga läkare att sitta, ännu mindre få dem att gilla feministiska förslag från vänstern, men jag kunde inte låta saken bero.

Så jag skrev en liten kommentar i syfte att konstatera det självklara.

”Två medelålders manliga läkare som ironiserar över tjejers mensskydd, fräscht”.

Och så var det igång.

De här männen vill dricka dyrt sydafrikanskt rödvin, spela färdigt sina arton hål innan det börjar regna och sedan gifta sig med Alice Teodorescu. De borde ha fullt upp. Men det finns alltid tid att bråka med en arg kvinna som pratar mens.

Jag vet inte hur vi avslutade. Kanske fick jag mens mitt i en mening och gick på toaletten.

Mens och graviditet är ingen sjukdom, men det är inte spik i foten heller.

Och har man spik i foten så finns det förståelse.

Mens är smussel och skam tills man torkar upp i underlivet, och sen ska man väl skämmas för det också.


Veckans vab

Efter sin andra talmansrunda talar Jimmie Åkesson direkt till sina väljare när han säger att vi alla måste sluta se på Sverigedemokraterna som en sjukdom som försvinner. Sedan dess kan jag inte sluta tänka på vilken sjukdom som avses.

Veckans diagnos

En böld. Det är det enda som jag kan komma på. En böld. Och på en punkt är vi överens, Jimmie och jag, den där bölden försvinner inte vad vi än penslar på den.

Följ ämnen i artikeln