Därför tvekar Kina att slå ner protester
Kaoset i Hongkong tilltar.
Frågan är hur länge makthavarna i Peking kommer tolerera att protesterna fortsätter.
Stridsvagnarna står redo men minst tre faktorer får Kina att tveka.
Tidigare har protesterna varit koncentrerade till helgerna. Under veckorna har det varit hyfsat lugnt. Att den internationella flygplatsen nu tvingats stänga, om än tillfälligt, gör att insatserna höjts ytterligare.
Det visar att varken de lokala myndigheterna eller Kina har kontroll över situationen. Samtidigt har polisens metoder blivit brutalare. Timmarna innan flygplatsen stängde demonstrerade polisen i Hongkong hur man tänker använda moderna vattenkanoner för att slå ner protesterna.
Någonstans finns det en gräns för tålamodet hos Kinas president Xi Jinping som ägnat de senaste fem åren åt att dra åt tumskruvarna för allt vad yttrandefrihet och mänskliga rättigheter heter på fastlandet. Att samtidigt tillåta att människor i en liten enklav av landet kan demonstrera sitt missnöje på gatorna och direkt utmana Kinas förlängda arm håller inte i längden.
Inte ens när Kina garanterat Hongkong ett långtgående självstyre och mänskliga fri- och rättigheter fram till åtminstone 2047.
Kina har under de senaste dagarna med olika medel hintat att deras tålamod snart är på väg att ta slut.
Lek inte med elden
Polisen i staden Shenzhen, precis vid gränsen mot Hongkong, höll en gigantisk styrkedemonstration där 12 000 man deltog. Ett föga subtilt budskap till upprorsmakarna om vad som kan vänta.
Vid de fåtaliga tillfällen då Kinas ledning kommenterat demonstrationerna har talesmän yttrat saker som att "gör inte misstaget att tolka vår återhållsamhet som svaghet" och "den som leker med elden bränner sig lätt".
Jag är säker på att det kliar i fingrarna på Xi Jinping att slå ner demonstrationerna så brutalt att de upphör. Men det finns några saker som gör att han än så länge avstått.
När Hongkong återlämnades till Kina skedde det med ett avtal enligt principen "ett land, två system". Det innebar att den före detta brittiska kronkolonin ska få behålla sitt västerländska rättsystem och sin press- och yttrandefrihet i 50 år. Kina försöker övertyga Taiwan att underkasta sig samma system och acceptera att bli en del av Kina.
Om Kina går in i Hongkong och slår ner protesterna blir det i princip omöjligt att övertyga Taiwan om fördelarna med "ett land, två system". Tvärtom är risken uppenbar att Taiwans invånare i presidentvalet som ska hållas i början av nästa år väljer om Tsai Ing-wen som säger blankt nej till att bli en del av fastlands-Kina.
Brutal aktion
En brutal aktion skulle inte heller se bra ut för den internationella bilden av Kina. Övergreppen på obeväpnade demonstranter på Himmelska fridens torg i Peking sommaren 1989 då ett okänt antal sköts ihjäl har förföljt Kina i många år och bidragit till en negativ image av landet. Går man in militärt i Hongkong är risken för ett liknande scenario överhängande.
Skäl nummer tre är att Hongkongs ställning som internationellt finanscentrum är viktig för Kina. Ett hårdhänt ingripande skulle kunna skrämma iväg internationella investerare. Börsen i Hongkong har tappat nästan tio procent på en månad och de första tecknen börjar synas på att protesterna skadar ekonomin i Hongkong.
Protesterna är nu inne på sin nionde vecka och många har säkert glömt vad de egentligen handlar om. De som går ut på gatorna vill att myndigheterna stoppar ett lagförslag som skulle göra det möjligt att utlämna misstänkta brottslingar till Kina. Myndigheterna har dragit tillbaka förslaget men vägrat att helt begrava det.
Aktivisterna kräver därför även att den lokala regeringschefen Carrie Lam, som ytterst är tillsatt av Peking, ska avgå innan de avblåser sina protester.
Kina hoppas att upprorsmakarna ska ta till alltmer våldsamma metoder vilket till slut gör att de förlorar befolkningens stöd.
Då kan Kina ingripa utan att det kostar lika mycket.