Vem är det mest synd om?
Vid sidan av flygbombningar, massakrer och robotattacker pågår ett annat krig mellan Israel och palestinierna.
Det om världens sympati. Båda sidorna försöker framställa sig som offer i konflikten och vinna världsopinionen.
Vem är det mest synd om?
Under gårdagen bjöd Israel in ett antal utländska journalister till en filmvisning i Tel Aviv av en särskilt ihopsatt videofilm som under 43 minuter visade upp Hamas terrorattack mot civila israeler i södra Israel den 7 oktober. Sekvenserna var från Hamaskrigarnas egna kroppskameror, övervakningskameror på kibbutzerna, bilkameror och mobilfilmer.
Syftet var uppenbart att påminna om de ohyggliga dåden för att rättfärdiga det svar som Israel nu genomför militärt i Gaza och planerar framöver.
De inbjudna journalisterna fick bland annat se hur barn sköts ihjäl och hur en del av offren halshöggs.
En videosekvens visade hur Hamaskrigare gick in i ett hus och pratade med en ung judisk flicka som gömt sig under ett bord. Efter en stunds samtal skjuter de ihjäl henne. En annan snutt visar hur en israelisk kvinna undersöker en delvis bränd kropp för att se om det är en anhörig. Offrets klänning är uppdragen över midjan och hennes trosor är borta.
Israel vill inte framstå som skurk i konflikten. De ser sig själva som offer.
Men trots de ohyggliga bilderna från Hamas massaker kämpar Israel gradvis alltmer i uppförsbacke. Vilket det faktum att filmvisningen ägde rum bekräftar.
Det som nu visas dagligen i nyhetssändningar runtom i världen är Israels urskillningslösa bombningar i Gaza. Ur molnen av damm och ruinerna av bostadshus gräver palestinierna fram sina döda. Män springer med blodiga barn i famnen. De små kropparna insvepta i vita lakan läggs upp i långa rader samtidigt som förtvivlade föräldrar och anhöriga skriker ut sin sorg.
Bilderna är lika ohyggliga som de på döda israeler. Det är uppenbart att majoriteten av offren i båda fallen är civila. Människor som de är båda sidors skyldighet att skydda från dödligt våld.
Folkrättsexperterna är helt eniga om att Hamas massakrer är en krigsförbrytelse precis som att ta gisslan och använda dem som mänskliga sköldar. Inte ens den som är utsatt för en ockupation får mörda civila.
De är också eniga om att Israel måste få försvara sig. Frågan är bara hur.
Världens ledare med USA:s president Joe Biden i spetsen har poängterat att Israel måste följa krigets lagar i sitt svar på Hamas attack. Svaret måste vara proportionerligt.
Om vad det innebär går dock åsikterna isär.
Sverige utrikesminister Tobias Billström sade i går att Israels svar så här långt varit proportionerligt. Långtifrån alla är ense om det.
Irlands utrikesminister var en av många som vid gårdagens utrikesministermöte i EU menade att Israels bombningar av civila i Gaza är oacceptabla.
I det globala Syd ser många en dubbelmoral hos västvärlden. I Ukraina kallar vi Rysslands bombningar för krigsbrott men när Israel bombar civila är många tysta. Medan Ryssland, Kina och en antal länder vägrat att fördöma Hamas attacker.
Hittills har runt 1400 civila israeler dödats av Hamas. Israels bombningar i Gaza har skördat över 5000 offer enligt myndigheterna där, varav 1 800 är barn.
Så vad kan betraktas som proportionerligt? Det är Hamas Israel ska krossa, inte civila palestinier.
Folkrättsexperterna är också eniga om att det är ett brott mot internationell rätt att hindra humanitär hjälp som mat, vatten och mediciner av nå två miljoner instängda människor.
Israels dilemma är hur de ska oskadliggöra hotet från Hamas en gång för alla utan att samtidigt döda ännu ett stort antal civila Gazabor.
Till en början hade Israel en stor del av världsopinionen med sig. Men långsamt börjar stämningen att skifta. I takt med att bilderna på näthinnan av massakrerade Israeler ersätts av bilder av palestinska barn dödade av Israels bomber så riktas alltmer av ilskan mot Israel istället för Hamas.
Så här har dynamiken i konflikten sett ut i årtionden.
Lokalt är det öga för öga, tand för tand som gäller. Sedan vänder sig båda sidor mot omvärlden för att få deras stöd och sympati.
Vem är det mest synd om?
Israel som först utsattes för attacker från grannländerna och sedan terror från palestinska grupper när allt de vill göra är att leva i fred i det land som FN gav världens judar 1948.
Eller palestinierna som fördrevs eller flydde från sina hem när den judiska staten bildades och sedan dess drömmer om att en gång kunna återvända. Och som utsatts för en över 50 år lång israelisk ockupation?
Omvärldens sympatier har skiftat lika mycket historiskt som de gör nu. Det går att förstå båda parter utan att för den skull acceptera våldet från någondera.
Om Israel förlorar sympatikriget blir det svårt för dem driva kriget under någon längre tid.
Den enda vägen ut ur våldsspiralen är en politisk lösning på konflikten. Om parterna inte klarar det på egen hand är det kanske dags för omvärlden att försöka tvinga fram fred.