En bisarr slump
En ny laserman jagas – samtidigt vädjar John Ausonius om nåd
Örebro. Det är bara en bisarr slump att mannen vi kanske ska börja kalla den gamle lasermannen dyker upp i rätten just nu.
John Ausonius, 57 år gammal och gråhårig, försökte i går krångla sig ur sitt livstidsstraff med ord som fick honom att låta som en havererad byråkrat som söker bygglov.
Vad tycker Ausonius om att hans ansökan om att få sitt livstidsstraff tidsbegränsat råkar behandlas samtidigt som tidningarna är fyllda av berättelser om en ny galning som smyger runt och skjuter invandrare?
Förhandlingen i Sal 4 i Örebro tingsrätt i går eftermiddag erbjöd dessvärre inga möjligheter att ställa denna fråga.
Det är väl dock inte omöjligt att han håller med sin advokat Johan Eriksson, som suckade och sa att ”det inte var en pr-mässig tajming. Ett företag skulle aldrig lanseras på detta vis”.
Det har gått 19 år sedan Ausonius var ute på sin mardrömslika tripp i Stockholmsnatten och det var en åldrad, men uppenbart vältränad, man som fördes in i salen mellan tre häktesvakter klockan 14 i går.
De tog av honom handbojorna, han tittade hastigt på den lilla publiken som samlats och satte sig.
Hur har han det då nu för tiden, vår kanske mest kände brottsling, som dömdes för en enastående serie brott, ett mord, nio mordförsök och lika många bankrån?
Tja, livet på Kumla är ganska enformigt. Pluggar statistik på högskola. Sköter sina arbetsuppgifter på fängelset. Har inte varit i bråk på nio år.
Han är klädd i ljusgrå skjorta och kofta och när han får ordet talar han hest i korta, sammanbitna meningar.
Han ångrar sina brott. Han tänker varje dag på ”dumheterna han gjort”. Han finner dem ”pinsamma”.
Det ska visa sig att mycket är pinsamt. Det var pinsamt att hata invandrare. Ännu pinsammare att skjuta dem. Och allra pinsammast vore att återfalla i brott om han nu skulle släppas. ”Vid min ålder”.
Som så många andra kriminella människor som i många år sitter på kåken med näsan i böcker har Ausonius utvecklat ett märkligt sätt att prata.
Han låter som en parodi på någon som fastnat i regler och paragrafer och mest tycks diskutera med sin hjärnskrynklare.
Det finns ”mentalhygieniska skäl till permissioner” och ”alternativa sätt att tänka har uppstått”.
Han minns hatet mot invandrare.
– Det var som ett rött skynke av hat.
Men nu har han insett att de är likvärdiga. Det är pinsamt att han inte gjort det tidigare.
Ausonius säger att han förstår att han orsakat stort lidande. Men vare sig hans ansikte eller röst avslöjar några känslor när han med några ord skyndar förbi sina offer.
Experter som djupintervjuat Ausonius beskriver honom som torftig och rigid. Det är inte svårt att hålla med.
18 år. Han tycker att han suttit tillräckligt nu. Men han kräver inte att bli släppt direkt, han förstår att han måste slussas ut successivt.
Detta är en man utan familj, men han har en vän. Hans kvinnliga övervakare. Han betonar att de bara är vänner. Hon bor i en by i södra Sverige. Han har skaffat bostad där. Dit vill han flytta.
Ausonius gav sig ut i natten för att rensa upp bland alla de knarkare, slöfockar och invandrare som han ansåg samhället daltade med.
Men han förstod lika lite om Sverige som de som ännu tror att livstid betyder sex-sju år.
De senaste 20 åren har moderata och socialdemokratiska justitieministrar tävlat i att skärpa straffen.
Åklagare Stephan Yttersköld, en strikt och lågmäld tjänsteman, beskriver Ausonius som den grövsta nu levande svenska brottslingen.
40 år, anser åklagaren, är vad livstid i praktiken betyder i detta fall.
Förhandlingen var över på en dryg timme och den gamle lasermannen ställde sig upp och sträckte fram sina händer mot handbojorna.
Om en vecka får han besked.