Ägg – lika nyttigt som det är gott
Tror du på forskning om mat?
Det gör inte ägget, kan jag lova.
När jag hade hemkunskap på högstadiet i mitten av 70-talet höll hemkunskapsfröken på att gå upp i atomer när hon upptäckte att jag glufsade i mig både två och tre omeletter som snälla eller kräsna kompisar lämpade över på min tallrik.
Herregud, jag skulle nog döden dö på fläcken, för mer än två ägg i veckan fick man absolut inte äta.
Anledningen till att skicka det lilla ägget i skamvrån stod att läsa i en rapport där man upptäckt att ägg – och särskilt gulan – innehåller kolesterol.
Och höga kolesterolvärden hade ganska nyligen länkats till hjärtsjukdom.
Så att…? Ja, just det. Mer än så behövdes inte för att banka Humpty Dumpty sönder och samman.
För ett par veckor sedan presenterades en studie som gjorts i USA.
I den utropas äggstackaren till supermat.
Det är det näringstätaste livsmedlet vi känner till och med det menas att det ryms ohyggligt många nyttigheter i det förhållandevis låga kaloriinnehållet.
Ägg innehåller proteiner, vitamin A, D, B2, B6, folsyra och spårämnen.
Och kolesterol förstås.
Men det kan vi ge fanken i idag eftersom man numera vet att kroppen själv tillverkar det kolesterol den behöver och bara tar upp en väldigt liten mängd kolesterol via maten.
Det finns alltså ingen anledning längre att tveka inför äggfrossandet på lördag.
Däremot kanske man ska tveka en smula innan man kastar sig över nästa larm när det gäller mat.
Att forska på mat och hälsa är nämligen en ohyggligt grannlaga uppgift.
Det går ju inte precis att dela in försökspersoner i en grupp som inte äter och en grupp som äter, som man kan göra med rökare och icke-rökare.
Och det är snudd på omöjligt att avgöra om det är något man äter i stället för något man inte äter som får ett resultat att gå i en viss riktning.
Men den till synes omöjliga uppgiften att förhålla sig till matlarm går att förvandla till ett Columbi-ägg: Sunt förnuft och inga överdrifter, bara.