Hög tid att förbjuda arbetsgivares krav på rent straffregister
I går lämnades den fjärde (!) utredningen om arbetsgivares missbruk av registerkontroll över till regeringen.
Förhoppningsvis blir det lättare för människor som någon gång gjort en dumhet att göra comeback i yrkeslivet.
Jag läser ett brev som en ung kvinna skickat till arbetsmarknadsdepartementet. Då hon var 19 snattade hon ett par hörlurar. Böter och fem år i belastningsregistret.
Hon erbjöds jobb i klädesbutik. Blev överlycklig. Men så krävde den blivande arbetsgivaren utdrag från registret. Hon gav upp.
I brevet skriver kvinnan att hon inte begriper hur hon ska få jobb under de fem åren pricken är kvar: ”Detta har verkligen fått mig att tappa livslusten”.
Räck upp handen, den som tycker att dessa konsekvenser för ett par snodda hörlurar är rimliga.
Hur kunde det bli så här eländigt?
För att förklara det måste vi backa till 1989, då människor fick rätt till insyn om vad som står i polisens belastningsregister om sig själva.
Men politikerna gjorde ett halvdant jobb. De struntade i varningar om att insynsrätten kunde missbrukas av arbetsgivare som skulle börja kräva strafflöshetsintyg. Någonting som gick tvärt emot riksdagens tanke att den som avtjänat sitt straff ska återintegreras i samhället.
Så gick det som det gick. År 2003 gjordes 40 000 utdrag. 2012 var det 199 000. Ytterligare fem år senare var det drygt 300 000. Hamburgerkedjor, rörmokare, kvällstidningar, var och varannan arbetsgivare utnyttjar systemet.
Det blir bara svårare och svårare att etablera sig i samhället för den som har skit i bagaget. Det gäller inte bara grova återfallsförbrytare. Det gäller även alla dem som fått böter för fortkörning och alla som någon gång i ungdomen gjort någonting dumt och sedan skärpt till sig.
Varför anställa en tjej som torskat för snatteri när det finns nio andra unga som vill ha jobbet och som är rena?
Regeringen har länge varit medveten om situationen och tillsatte förra året en utredning. I går lämnades dess förslag över till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.
Det innehåller ett utökat författningsstöd för registerkontroll i arbetslivet för Kriminalvården, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och vissa finansiella företag.
Dessutom föreslås en ny lag för människor som arbetar med vård av äldre eller personer med funktionsnedsättning.
Förslagen är vettiga. Medlemmar i Hells Angels som dömts för brott ska inte arbeta som plitar på fängelse. Personer med en bakgrund som bedragare ska inte släppas in hos virriga 90-åriga Agda.
I övrigt ska det bli förbjudet för arbetsgivare att begära registerutdrag, förutom för de som redan i dag har stöd i lagen för att göra det. Skolor och idrottsföreningar kommer även i framtiden kunna kontrollera att den de vill anställa inte är dömd för sex- eller våldsbrott.
Men kommer ett förbud mot registerutdrag verkligen att införas? Det är inte politiskt läge för reformer som kan uppfattas som dalt med kriminella.
En källa inom Moderaterna, som länge har slagits för en förändring, säger att partiet vacklar.
Det är moraliskt åt helvete att försvåra för människor som har tagit sitt straff att göra comeback i yrkeslivet. Det är dessutom nationalekonomiskt debilt att människor ska leva på bidrag i stället för att arbeta och betala skatt.
Tragikomiskt i sammanhanget är att detta har utretts tre gånger tidigare, 2002, 2009 och 2014. Utredningar tillsatta av såväl S-regeringar som Alliansen.
Samtliga utredningar har velat sätta stopp för arbetsgivarnas missbruk. Men de har alla stupat. Har det inte varit intriger mellan olika departement så har arbetsgivarorganisationer lyckats med sin lobbyverksamhet.
Hela 2000-talet har gått åt till utredningar som inte lett till någonting. Ett mindre smickrande rekord som skulle platsa i Guinness rekordbok.
Hur många utredningsmiljoner som har slösats orkar jag inte ens tänka på.
Men kanske händer någonting nu. En lagändring skulle inte helt lösa problemet. Ännu finns Lexbase och liknande tjänster där domar kan plockas fram. Men det är ingen anledning att inte göra någonting.
Politiker, ta denna möjlighet att göra Sverige till ett lite bättre land.