Knasigare ju närmare valet vi kommer

Det har sällan varit så tydligt som nu att partier i motvind gör besynnerliga kriminalpolitiska utspel.

Moderaternas zonförbud för kriminella är dock betydligt mindre uselt än vissa andra partiers förslag.

Moderaterna, som sjunker som en slagrörd uggla i opinionsmätningarna sedan en hand sträcktes ut till Sverigedemokraterna, vill att poliser ska kunna bestämma att en person under tre månaders tid ska förbjudas att vistas inom ett visst område.

I en debattartikel i Aftonbladet i går förklarade partiledare Anna Kinberg Batra att människor som har "uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende" ska portas inom en radie på 500 till 1 000 meter från platsen där incidenten inträffade.

I den bästa av alla världar skulle en sådan bestämmelse göra livet surare för hammarbyare, ledarskribenter och annat löst folk som tycks ägna dagarna åt att bete sig särskilt otrygghetsskapande, men i en intervju i Ekot utvecklade Kinberg Batra sitt resonemang.

Figurer som säljer knark utanför en förskola ska kunna jagas därifrån.

Ursäkta, men vore det inte bättre att befintlig lagstiftning utnyttjas och narkotikaförsäljarna frihetsberövas och ställs inför rätta än att en polis med aldrig så myndig röst meddelar zonförbud?

Liknande bestämmelser finns

Utspelet ledde inte oväntat till upprördhet i sociala medier i går. Frihetsinskränkningar för personer som inte är dömda är en tankefigur som lämnar en del övrigt att önska.

Och utrymme för godtycke saknas inte då enskilda poliser ska utfärda förbudet.

Men till saken hör att liknande bestämmelser redan finns i straffrätten. Tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och kontaktförbud för en person gentemot en annan person är två exempel.

Båda dessa lagar bygger på den problematiska principen att bestraffa människor för brott de möjligen kommer att begå, men är verktyg i brottsbekämpningen som nog de flesta accepterar.

Sämre utspel finns

Jag tror att Kinberg Batras förslag tagits bättre emot om hon undvikit dumheter om att flytta knarkförsäljning från förskolor och i stället förklarat zonförbudet som ett sätt att städa upp i exempelvis Nordstan, den köpgalleria i Göteborg där gäng hotar och trakasserar folk.

Vi har de senaste veckorna sett betydligt sämre kriminalpolitiska utspel än detta.

Som exempelvis när Liberalerna, som trots namnbyte och nystart inte har fått den utdelning i opinionsmätningar som partiet hoppats på, härförleden föreslog att anonyma vittnen ska tillåtas.

En åtalad skulle med en sådan ordning helt fråntas sina möjligheter att påpeka omständigheter som visar att vittnet inte är tillförlitligt.

Kan anklagelserna grunda sig i en gammal konflikt? Kan det finnas ekonomiska fördelar med att peka ut någon annan? Den misstänkte har ingen aning.

Anonyma vittnen är inte förenligt med rätten till en rättvis rättegång och är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Föreslog kemisk kastrering

Inte heller Kristdemokraterna, ett parti som inte ens skulle komma in i riksdagen om det vore val i dag, har rosat marknaden på senare tid.

I en debattartikel i slutet på januari föreslog partiledaren Ebba Busch Thor och partiets rättspolitiske talesperson Andreas Carlson kemisk kastrering för personer som dömts för barnpornografibrott.

Ett utspel som närmast tycks vara präglat av panik. Kunde ingen ha gjort duon uppmärksam på grundlagens förbud mot kroppsbestraffning innan eländet offentliggjordes?

Att Centerpartiet för närvarande håller en låg profil i den kriminalpolitiska debatten är ingen slump. Annie Lööf har till skillnad mot kollegorna inom Alliansen vind i seglen och behöver inte ägna sig åt dumheter.

Även Socialdemokraterna sköter sig hyfsat, men det ska vi inte dra alltför stora växlar av. En regering har större krav på sig än oppositionspartier. Djärva utspel har sin lockelse, men det blir inte lika roligt när de ska omsättas i propositioner.

Och vi behöver inte för ett ögonblick betvivla att rollerna varit omvända om Socialdemokraterna varit i opposition med skrala siffror i mätningarna och Alliansen styrt Rosenbad.

Brott och straff är för närvarande ett viktigt politikområde. Kanske rent av det viktigaste. Och ju närmare valet nästa år vi kommer, desto oftare lär det dyka upp knasiga debattartiklar.

Att valrörelsen kommer att domineras av kriminalpolitisk populism är dessvärre inte en orealistisk gissning.