Hur ska (S) hantera sina nya ”elit-sossar”?

”Det blev inget stort tapp sedan förra valet, när partiet fick 31 procent. Och regeringspartier tappar ofta. Men det är det sämsta valresultatet på 100 år”, sa Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, direkt efter valet om Socialdemokraterna.

 

Så är det. (S) gjorde ett historisk dåligt val men det gick bättre än väntat. Och i min egen valkrets så gick de fram. I Vasastan i Stockholm, ja där gick det bra. Men frågan är om man verkligen vill ha de väljarna framöver. Hur ska man förhålla sig till dessa väljare samtidigt som man måste kämpa för att den traditionella arbetarklassen inte ska överge partiet för Sverigedemokraterna?

Hur ska (S) helt enkelt hantera sina nya ”elit-sossar”?

 

I Vasastan, med Vasaparken som hjärta, har Socialdemokraterna gått framåt. Här har jag växt upp. Här har jag varit barn och här har jag blivit vuxen. Jag bor fortfarande här och lär aldrig flytta härifrån. Här bor troligen några av Sveriges mest lättrörliga väljare. Många är under 50, de flesta är högutbildade och de har synnerligen goda inkomster. En mycket stor andel har under åren röstat borgerligt.

Och de har aldrig sett ett riktigt verkstadsgolv.

 

När jag växte upp i Vasastan på 70-talet såg det annorlunda ut. Då var det ”rödvinsvänstern” som bodde här. De bar näbbstövlar, kånkenryggor och palestinasjalar och demonstrerade mot bilarna. Min mamma kallades ”moderaten” och på mitt dagis (det kallades så då) ”Västis” serverades det linssoppa, det spelades gitarr och de flesta var alternativa i sin samhällssyn.

Har cirkeln nu slutits?

 

Låt oss titta lite närmare. I Stockholm har Alliansen tagit väljare från Miljöpartiet, de har främst gått till Centerpartiet. I Vasastan är dock inte Centerpartiet så starka som de borde vara, jämfört med resten av innerstaden, där de i många distrikt har lika många röster som Liberalerna.

Däremot är (S) starkare än de varit på länge i delar av Vasastan.

Det måste förklaras med att borgerliga väljare i valrörelsen funderat på att gå till Centerpartiet men på valdagen känt att det helt enkelt inte räckte för att stilla deras oro över Sverigedemokraternas framfart. Därmed har alltså traditionella moderater röstat på Socialdemokraterna. Smaka på den. Likt Fredrik Strage har det antagligen tagit emot men det kändes säkert ändå skönt när valsedeln damp ned i urnan. Hans citat ”Som gammalt högerspöke tar det emot att rösta på sossarna” lär bli ett citat som sent ska glömmas.

 

Det skall bli väldigt intressant att se hur socialdemokratin kommer att agera för att behålla dessa ”elit-sossar”. Tänk om någon skulle få för sig att engagera sig i Socialdemokraterna på riktigt? Oj, vilken annan typ av politik de kommer att kräva.
Och oj, vad arbetarklassens socialdemokrater kommer att bli förvirrade och förargade.

I dagarna kom tankesmedjan Katalys eftervalsanalys. ”Vi anser att arbetarrörelsen måste inse allvaret, se kapitalets enorma framgångar och bestämma sig för att sätta en egen agenda igen. Det är allvar nu, socialdemokrater!”, skriver Daniel Suhonen.

Jag tror Suhonen har rätt. Måste vara jobbigt att vara politiker. Aldrig får de vara glada numera. Inte ens när man ökar i ett distrikt. Blir ju bara krångligt. Vad ska Socialdemokraterna göra nu när kapitalet har gjort sitt intåg i partiet? Hur hanteras spagatet mellan arbetare och kapital? Kommer de, sida vid sida, hjälpas åt att ro socialdemokratin i land?