Brottsligheten allvarligt hot mot företagare i förorterna

Salam Kurda är så trött på kriminaliteten att han efter 30 år säljer sin affär i Husby.

Och undra på det: En ny undersökning visar att brottsligheten slår mycket hårt mot företagare i förorterna.

Stockholms Handelskammare bjöd i dag in till trivsam presskonferens i sina fina lokaler ett stenkast från Stureplan för att diskutera situationen i mindre tjusiga delar av huvudstaden.

Närmare 100 gäster, jurister, bankfolk, företrädare för ekobrottsmyndigheten, Taxi Sthlm, skattebetalarnas förening, en och annan kriminolog och en hel del övrigt mer eller mindre kvalificerat folk serverades lunchmacka, givetvis fanns vegetariskt alternativ, innan det var dags att slå sig ner på stolarna i ljusgården.

Det låter måhända som att jag raljerar, men dagens ärende var mycket viktigt.

Ett opinionsinstitut har intervjuat nära trehundra småföretagare i delar av staden med hög kriminalitet och arbetslöshet, de som på samtidens svenska kallas utanförskapsområden.

Hur ser de på företagsklimatet? Vad har de för utmaningar? Finns det ens hopp?

Resultatet förskräcker. En av fyra företagare anser att brottsligheten och otryggheten är det största problemet för deras verksamhet. I vissa stadsdelar är andelen ännu större.

Fler siffror: Tio procent av de tillfrågade utsätts för mer eller mindre allvarliga hot, var tjugonde har i stor utsträckning drabbats av våld mot personal eller kunder och en av tio funderar på att flytta sina klädesbutiker, skomakerier och kiosker.

Maria Rankka, Handelskammarens vd, hälsade oss välkomna, höll ett kort inledningsanförande och under en rapp timme följde sedan samtal med personer som kan problemen, däribland den uppgivne Salam Kurda, som efter tre årtionden säljer sin populära livsmedelsaffär, samt med folk som har politiskt mandat att göra någonting.

Gator och torg måste vara säkra, konstaterades det korrekt. Det skapar folkliv och lokalt näringsliv. Men när skottlossningarna och knarkhandeln brer ut sig bommar butiker och krogar igen, vilket i sin tur ökar otryggheten. Även på det sättet kan en spiral se ut.

Vad kan då göras åt allt elände?

Det märktes att ett val närmar sig, deltagande politiker på kommunal nivå kivades och gav varandra skulden, men kom snart fram till att det som måste till på kort sikt är fler synliga poliser, väktare och övervakningskameror.

Och på längre sikt tre saker: "Skolan, skolan, skolan", som Boel Godner, socialdemokratiskt kommunalråd i Södertälje, uttryckte saken.

Det var ingen tillfällighet att hon var där. Södertälje har haft enorma problem. Ett nätverk som ägnade sig åt allt från mord till utpressning förpestade staden, men efter en stor polisinsats under några år sprängdes organisationen och ledarna syddes in för mycket lång tid.

Vändningen lät inte vänta på sig. Resultaten i Södertäljes skolor har ökat för sjätte året i rad och för första gången på länge har kommunen nått en högre andel gymnasiebehörighet än rikssnittet.

Det finns med andra ord hopp.

Gunnar Appelgren, polisen som ledde insatsen mot nätverket, berättade att det omedelbara polisiära fokuset måste vara morden och skjutningarna på allmän plats.

Att få ordning på de värsta områdena kommer att ta 15-20 år, spådde han inte utan dysterhet.

Att situationen i vissa delar av Stockholm är mycket allvarlig är ingen nyhet. Inte heller är det en nyhet att det finns ljusglimtar och krafter som samverkar för att försöka vända utvecklingen.

Vågar jag föreslå att även dagens seminarium i sig utgjorde en gnutta hopp?