Facebook erkänner sitt bidrag till ett folkmord – efter stark press

1 av 2 | Foto: ANDREAS BARDELL
Den muslimska folkgruppen rohingya i den burmesiska delstaten Rakhine drivs sedan augusti 2017 på flykt under brutala former av den burmesiska militären. 4-åriga Asma har varit sjuk sedan flykten från Burma. OBS! Bilden är tagen i december 2017.

Förra veckan hände något exceptionellt. Facebook publicerade en rapport där de medgav att de bidragit till våldet och folkfördrivningarna i Myanmar (tidigare Burma).

Det är ingen liten sak.


I början av 2018 förklarade FN att det pågick ett folkmord i Myanmar. Utrikesdepartementet i USA nöjde sig med termen ”etnisk rensning”. Oavsett vilket, i våras var 700 000 muslimer på flykt från Myanmar till Bangladesh. När våldet eskalerade kom det inte som någon överraskning för de människorättsaktivister i landet som länge förtvivlat försökt uppmärksamma omvärlden på hetsen mot rohingyamuslimer, och framför allt den roll Facebook spelade för att sprida hat och organisera våld.

Händelseutvecklingen i Myanmar är något som jag och Martin Gelin beskriver i vår bok ”Internet är trasigt”. Boken kom ut i början av oktober i år. Innan dess hade Facebook i olika intervjuer medgett att de ”kunnat göra mer” i Myanmar. Men de hade inte på allvar analyserat den roll de själva spelat. 


I rapporten, som tagits fram av den oberoende organisationen Business for Social Responsibility (BSR), beskrivs hur Facebook, utan att reflektera över vare sig ansvar eller möjliga konsekvenser, snabbt etablerade sig i ett extremt fattigt land med svåra etniska och sociala motsättningar som precis börjat öppnas upp efter decennier av statlig censur. Utan att anställa folk som talade språket, utan kunskap om historia eller politisk utveckling i landet, rullades plattformen ut och blev snabbt infrastruktur för en stor del av landets nyhetsförmedling.

Det blev katastrof.

”Facebooks misslyckande i Myanmar är som att se en tvååring som gång på gång bajsar i blöjan och sen, hela tiden lika förvånad, undra vad det är som luktar så illa”, skrev tidningen Guardian i augusti, och även om det låter vulgärt så ligger det mycket i det.

I Myanmar är Facebook i mångt och mycket synonymt med internet, appen ligger förinstallerad i nya mobiltelefoner och är den ingång de flesta har till nätet. Lägg till att det inte finns någon stark tradition av oberoende medier i landet, och ett explosivt politiskt klimat, så är det lätt att förstå att plattformen kunde utnyttjas för uppvigling och propaganda.


Trots alla varningar tog det åratal innan Facebook ens anställde tillräckligt med personer som förstod vad användarna skrev. I dag har man 60 moderatorer som talar burmesiska, och i augusti stängde man äntligen av några av de konton som använts för att piska upp hat och koordinera våld. Det är inte tillräckligt, men det är i alla fall något.

Utan press utifrån, FN:s rapport och uppmärksamhet från media är det osäkert om Facebook agerat alls. Myanmar ligger långt bort från Silicon Valley och de flotta konferenserna där det talas om sociala medier som ett verktyg för att ”föra människor närmre varandra”.

Jag letar i svenska medier om Facebooks Myanmar-rapport har uppmärksammats. Det är ändå ingen liten sak att det företag vars tjänster de flesta av oss använder varje dag har bidragit till ett folkmord. Jag hittar ett enda klipp, i tidningen ETC.

Det är inte bara Facebook som inte gör sitt jobb.

avKarin Pettersson

ARTIKELN HANDLAR OM