Därför pratar Israel medan Palestina håller tyst
För Israel gäller det att hela tiden påminna världen om Hamas massaker på israeliska civila den 7 oktober. Bara så kan de försöka få acceptans för att de dödar långt många fler civila i Gaza.
Det är därför Israels ambassadör i Stockholm ställer upp på en intervju medan Palestinas ambassadör inte ens svarar på förfrågan.
För en vecka sedan bad jag både Israels och Palestinas respektive ambassadörer om en intervju angående kriget i Gaza.
Israels ambassad svarade efter någon dag medan det varit helt tyst från den palestinska ambassaden i Stockholm.
På sätt och vis är jag inte förvånad.
Israels chans att rida på den initiala vågen av sympati är att hela tiden påminna om Hamas fruktansvärda attack. Därför måste de möte media och även svara på obekväma frågor.
Den palestinska sidan vet att tiden är på deras sida i sympatikriget. Ju längre tid Israel bombar och krigar i Gaza och ju fler civila palestinier som dödats desto mer kommer Israels metoder att ifrågasättas och anklagelser om begångna krigsbrott att höras.
Den dagliga flod av bilder inifrån Gaza som når omvärlden trots att inga utländska journalister finns på plats och trots att internet med jämna mellanrum ligger nere, visar kriget i all sin råa omänsklighet. Livlösa barn som bärs bort genom rasmassorna efter ännu en israelisk flygbombning. Insvepta lik som ligger i långa rader utanför sjukhusen.
Hur Israel än hävdar att de försöker undvika civila offer är det uppenbart att många av de som dödas är oskyldiga civila. Och att dödstalen på den palestinska sidan är långt högre än de 1 400 israeler som mördades i Hamas terrorattack. Ändå är vi bara i början av kriget. Vad händer nu när Israel ska strida i tätbefolkade Gaza stad där hundratusentals civila fortfarande befinner sig?
Den palestinska sidan behöver ingen omfattande propagandaapparat för att få ut sitt budskap.
Genom att inte ställa upp på intervjuer slipper de dessutom att svara på obekväma frågor. Som exempelvis varför de inte fördömt Hamas terrorattack mot civila israeler. Den palestinska myndigheten vill inte riskera att förlora ännu mera i stöd bland palestinierna genom att fördöma Hamas. Även om de ogillar attacken kan de inte säga det offentligt.
Då är det bättre att vara tyst.
En sak som skiljer kriget i Gaza från andra krig är att området i praktiken är ett fängelse stort som ett tredjedels Öland. I normala krig kan människor fly från de områden där strider pågår. Gazaborna har ingenstans att fly. Israel släpper inte in några palestinska flyktingar. Inte heller arablandet Egypten där det muslimska brödraskapet är olagligt och terrorstämplat. Hamas är en del av det muslimska brödraskapet.
Gazaborna är instängda utan möjligheter att söka skydd samtidigt som det regnar ner israeliska bomber. Det är svårt att föreställa sig en mer fasansfull situation.
Under intervjun med Israels Stockholmsambassadör märker jag att det finns en enorm frustration på den israeliska sidan över att de många civila offren i Gaza undergräver Israels legitima rätt att försvara sig mot terrorister. Israel vill krossa Hamas milis men har svårt att komma åt dem utan att det samtidigt dör en massa kvinnor och barn som sedan Hamas kan använda i propagandan mot Israel.
Det är samma dilemma som funnits i de tidigare Gazakrigen och samma dilemma som kommer av att Israel är den militärt överlägsna parten. En sådan får sällan sympatierna på sin sida.
Slående är också att ambassadören erkänner att det varken finns någon plan för hur Gaza ska styras ifall man lyckas krossa Hamas eller hur det på lång sikt ska gå att få ett slut på konflikten.
De nuvarande makthavarna i Israel vill inte ha en tvåstatslösning men de kan inte heller presentera något alternativ som kan ge palestinierna ett hopp om en bättre framtid och därmed undergräva Hamas popularitet.
I stället bidrar Israel till att ytterligare underblåsa hatet genom att ge de judiska bosättarna på Västbanken mer eller mindre fria händer att driva bort palestinier från land där de bott långt innan staten Israel grundades. Inte sällan har bosättarna stöd av den israeliska armén.
Ambassadören noterar helt korrekt risken för att en tredje front mot Israel bildas om palestinierna på Västbanken reser sig mot den israeliska ockupationsmakten.
Land som Israel ockuperade i kriget 1967 och länge sade att man ville lämna tillbaka. Numera låter det väldigt annorlunda.
Där omvärlden vill att en palestinsk stat ska grundas för att få ett slut på den tillsynes eviga konflikten låter Israel uppföra ständigt nya judiska bosättningar. Inte minst har det accelererat sedan Benjamin Netanyahu i början av året bildade regering med bosättarrörelsen och de extremreligiösa.
Nu sprider sig antisemitismen i världen. Stockholmsambassadören kan inte röra sig utan en hel stab av livvakter. Det målas Davidsstjärnor på judars hem i Frankrike. En mob vill döda judar i Dagestan.
Även om Israel besegrar Hamas, hur ska man lyckas vända den utvecklingen?