Ångesten en hydra med många ansikten
När och var har du din ångestpeak? Jaså. Du har ingen ångest. Annat än för hyran eller att det gick snett på jobbet i dag. Förresten, den där djävla Peter. Vad och vem tror han att han är? Smöra in sig så där när han vet att jag har Kalle. Det vill säga. Har jag det egentligen? Har han inte verkat litet slapp på sistone? Har han träffat någon annan?
Sådan kan ångest se ut. Men den är verklighetsbaserad. Sen har vi den andra. Den skämmiga. Svettigheten när det blir ett litet stopp på t-banan. Andnöden är en klass för sig. Den syns inte utanpå, men slår gärna till i glada sällskap då man oförmodat känner hur andningen liksom hakar upp sig. Då gäller det att finna kamouflage. Hosta. Resa sig upp, röra på sig. Gäspa.
Och sen är den tillbaka i någon sorts okontrollerad flämtning så att värdinnan oroligt tittar till och säger något om att det verkligen är kvavt. Vi tar och vädrar litet. De två som röker ser omedelbart skyldiga ut. Men de är ju inte alls orsaken. Det är bara ren och skär ångest. Den period när jag ofta hemsöktes av den, sa doktorn alltid att det är ett väldigt vanligt symptom och definitivt inte dödligt. Tack. Jag vet. Men det känns så när det liksom fastnar...
Man kan ha ångest över att bli kissnödig på fel ställen. Tysta ensamma rum kan dirra av ångest när man är ensam. Det är då man börjar bläddra i telefonboken. Sätter sig till och börjar slå nummer. ”Ja, hej Stina. Hur har du det då?” Fnitter. ”Men Jocke sluta då. Ja, hallå. Det är Jocke. Förlåt, han är alldeles oregerlig”. Mera fnitter. Jocke kan vara ett barn eller en kåt karl. Bottennapp för den ensamma kontaktsökande, som behöver pladdra bort den ekande tomheten i den ensammaste av stunder. Just runt klockan 18.00 när normala människor ska sätta sig vid matbordet, inte sant?
Nej, det var inget särskilt. Ville bara höra hur ni har det. Och du bjuder på marinerad oxstek. Du är verkligen avancerad. Själv har jag en fryst paj. Herrgårdspaj heter den visst. Men annars är det väl okej. Knutte? Å, men det vet du ju. Vi bor inte ihop längre. Å, ska ni ha gäster. Då förstår jag bättre den marinerade.
Bläddra vidare i adressboken. Somliga nummer kan man utantill. Dom bör man undvika. Men ändå. Grejen är också att man ska låta glad, om inte precis munter, men okej. Nej, den filmen var uthyrd, sen var det mest skit kvar. Eller sånt man redan... Förresten är det något knas med min video. Det var ju alltid... Ja, inte sant. Ibland behöver man en karl. Men inte till vilket pris som helst, ha ha ha. Bra flicka klarar sig själv.
Nej, ingenting av detta är tilllämpbart på mig. Mina vänner vet att så här dags får hon spader, den ensamma tanten, och måste få höra en mänsklig röst och det är ännu en timme till Rapport.
Ångest är hydran med många ansikten. Den är bra om man kan kamouflera den. Jag kan inte. Det är ingen idé att jag startar glatt och hej och hå, snart sipprar det igenom. Just så som man inte får låta ske. Få se Birgitta. Det var ett tag sen jag ringde henne. Nej, det är klart du inte kan komma hit. Du har ju din familj. Kanske Robert, men han är väl inte hemma så där dags? Nej men hej, Robert, hur har du det? Du låter jäktad. Å, du har just ringt efter en taxi. Då får du skynda dig. Nej det var inget särskilt. Tänkte att det var ett tag sen... Äsch, det var ju i går, det har du rätt i. Nu måste du springa. Den står där nere och tickar pengar... Ha en fin kväll.
På med luren. Bläddra vidare.
Medan kvällen sakta kryper fram och man vet att snart finns det inget mer nummer som är möjligt och ångesten kan sätta sig till och knapra på inälvorna.
Och man ger sig för den här kvällen. Jag hämtar ett par sockor. Att man blir så kall om fötterna vid sådana här tillfällen.