Alla Malmöbor bär på minnen av våldsbrott

Öresundsbron.

”Bron” är inte bara en tv-serie. Det är också en bro. I morgon är det femton år sedan de första tågen och bilarna rusade fram över Öresund, femton år sedan Malmö förändrades i grunden, för alltid. Tv-serien med samma namn inleddes med att en död kropp hittades mitt på Öresundsbron. Utomlands hyllades serien för sin skitiga realism. Höghusens och kriminalitetens Malmö. Tre stockholmare hade skrivit manuset.

Det är som alltid: Malmö definieras utifrån. Fastnar i bilden av Malmö. ”Sveriges Chicago” skrev riksmedierna redan på sextiotalet. Skriver fortfarande.

Nu har tv-teamen rest hit igen. En ny våldsvåg. Sex attentat bara i juni.

Frågan kommer ibland: Är man som Malmöbo rädd? Jag svarar alltid nej. Är det sant? Jag vet inte längre.

Statistiken är tydlig: brottsligheten har minskat fem år i rad. Ifjol nådde man nya rekordnivåer. Inte sedan brottsligheten började sammanställas 1996 har de anmälda brotten varit färre. Allt detta vet jag. Ändå kommer jag på mig själv. Ett­åringen sover i vagnen och det regnar, jag vill sätta mig på ett kafé och läsa. Inte en chans att jag går till mitt vanliga kafé vid Värnhemstorget. Varför?

Jag söker i minnet. Just det, i vintras stormade polisen in där med dragna vapen. De grep en kille.

Hela Malmö består av den sortens fantomminnen. Staden är så kompakt att inget kan gömmas. Det finns inga förorter. All fattigdom syns, alla sprickor.

På sin hemsida har Sydsvenskan en karta över skottlossningar och sprängdåd. Den skulle inte behövas. Alla Malmöbor har sin inre våldskarta med till­hörande minnestrådar. I juni sprängs en handgranat i Kroksbäck, där vi spelade fotboll på min svensexa. Skottlossning i Rosengård, 27 unga män grips, inte långt ifrån den öppna förskola jag brukar ta min son till.

Extremhögern skyller på invandringen och vänstern pratar om fattigdomen. Medan poliser brukar peka på just bron. Byggnads­verket, inte tv-serien.

Malmö har under de senaste femton åren öppnats, blivit en del av ”Greater Copenhagen”. På gott och ont. Det tar trettio minuter från centrala Köpenhamn, oavsett om du är turist eller vapensmugglare. På så vis förkroppsligar den 7 845 meter långa bron Malmös dubbelhet.

Möjlig­heternas stad, och riskernas.

Följ ämnen i artikeln