Röda korset: Tillfälliga lagen ger inte färre asylsökande
De flesta nya lagar är politiskt klåfingriga och uthärdliga endast för att de inte får någon betydelse.
Dessvärre finns även paragrafer som inte uppnår sitt syfte, men som leder till svåra humanitära konsekvenser.
Jag syftar på den tillfälliga utlänningslagen, om vilken Röda Korset i går släppte en rapport.
Den är skakande och borde läsas av riksdagens ledamöter, lämpligen vid en paus i intrigmakeriet om regeringsinnehavet eller då batteriet till mobilen dör och det ändå inte går att twittra djupsinnigheter för en stund.
Bakgrunden är, som ni vet, flyktinghösten 2015 och nya, tuffa regler. Tillfälliga uppehållstillstånd blev huvudregel, rätten till familjeåterförening begränsades kraftigt och för att få stanna i Sverige på grund av synnerligen ömmande skäl krävdes att utvisning anses strida mot ett svenskt konventionsåtagande, exempelvis om det föreligger risk för dödsstraff.
Hårda bud, men vilken effekt fick de nya bestämmelserna? Röda Korset har två år efter lagens tillkomst gått igenom 161 domar och beslut från Migrationsverket och Migrationsdomstolarna och genomfört 28 intervjuer med asylsökande, volontärer och sjukvårdspersonal.
Där finns kvinnan som befinner sig i Qatar med sina fyra barn. Hon har fått utvisningsbeslut till Syrien och hennes man bor i Sverige med uppehållstillstånd. Återförening? Glöm det. Hon har inte kunnat bevisa att hon är förföljd.
Där finns den unge mannen som arbetade på domstol i Syrien och som stod under allvarligt hot efter att kriget bröt ut. Att han kom till Sverige medan reglerna om permanent uppehållstillstånd spelar ingen roll. Tillståndet är tillfälligt och hans fru och parets lilla barn lever på gatan i Istanbul.
Där finns den välutbildade läraren som drömmer om att arbeta på svenskt universitet, men som lider av mardrömmar och sömnlöshet över ett 13 månaders långt tillstånd att stanna i Sverige och en hustru som sitter fast i krigets Syrien.
Nedslående läsning, och det blir värre. Den tillfälliga lagen leder till ökad psykisk ohälsa. Föräldrar och barn separeras under lång tid. Bristande motivering i många beslut och domar medför risk för rättsosäker tillämpning.
Det hade möjligen gått att finna alla dessa mänskliga tragedier moraliskt acceptabla om den tillfälliga lagen var nödvändig för att få bukt med en anstormning av flyktingar som Sverige helt enkelt inte kunde hantera.
Så är emellertid inte fallet. Antalet asylsökande började sjunka innan lagen trädde i kraft. Vilket bland annat berodde på att Sverige införde striktare ID-kontroller och på att EU slöt avtal med Turkiet för att stärka unionens yttre gräns och bli av med båtflyktingar.
Och innan ni nu får högt blodtryck och slänger er på mejlen för att upplysa mig om att Röda korset talar i egen sak och inte går att lita på: Migrationsverket gör en liknande bedömning.
I sin senaste prognos spår myndigheten att de kommer att bli "något fler" asylsökande då lagen upphör i mitten av nästa år. En förändring i marginalen som inte rubbar Migrationsverkets optimism om "stabil utveckling" och "minskade balanser".
Vi talar med andra ord om en lag som inte åstadkommer någonting annat än människor lämnade i ruiner.
Kanske ser vi om ett år tillbaka på denna lag som en dyster parentes i en i övrigt något så när anständig flyktingpolitik i modern tid. Men jag är inte optimistisk. Det saknas inte politiska rökridåer om att en permanentad åtstramning är nödvändig för att ge dem som har fått stanna goda möjligheter att etablera sig i samhället. Rökridåer som ska dölja att lagen i själva verket kraftigt har försämrat integrationen.
Det är troligen lika bra att vi inte kommer att få uppleva framtidens dom över oss och vår tid.