Smarta soplösningen bryter mot lagen

Att göra sig av med trasiga vitvaror kan vara svårt utan bil.

För oss utan bil har grovsopor historiskt alltid förknippats med dålig stämning. Den har inget hjärta som kan möta den ledsna taxichaufförens blick när man trycker in sopkartonger i hans nystädade bagagelucka. Och det finns bara ett visst antal gånger man kan använda föräldrarnas bil som sopbil om man vill ha chans att stå kvar i testamentet.

Men precis när man börjat läsa deckare för att lära sig stycka den trasiga
våningssängen och få den att försvinna spårlöst, så kom lösningen. Med appen Tiptapp fotograferade och beskrev man soporna och erbjöd en viss summa för hämtning (ibland mindre, ibland mer, men alltid mindre än den taxinota man annars fått – inklusive den överdrivna dricks man sövde samvetet med).

Vi behövde bli av med sopor och starka karlar behövde jobb, och med bara någon timmes varsel kom de och hämtade. Eftersom det ofta packades i stora skåpbilar som tog mycket på rundan var det också bättre för miljön än om varje hushåll tagit bilen med varje uttjänt taklampa.

Det funkar fantastiskt i praktiken, men vi glömde kolla om det funkar i teorin. I fredags rapporterade Dagens Nyheter att Stockholms Stad förbjuder Tiptapp, för enligt miljöbalken får du bara lämna dina grovsopor till kommunen. Enligt handläggaren på Miljöförvaltningen får du inte ens be en kompis köra grejorna till tippen.

I stället ska man kontakta Stockholm Vatten och Avfall som har avtal med vissa entreprenörer, förklarar handläggaren, som säger att förbudet ska hindra att de blir utkonkurrerade.

Men jag vägrar tro att återvinningsbolagen är så beroende av våra tillfällighetssopor. Jag ringde Vatten och Avfall, där en lika sympatisk som förvånad Sussie svarade att hon inte hade en aning om vad jag pratade om. Tjugo minuter senare återkom hon och berättade att jag tydligen ska ringa direkt till någon av entreprenörerna.

Så jag ringde ett av de mer välkända bolagen, som svarade att jag bör ringa Vatten och Avfall. Efter några rundor förvirring medgav mannen i andra änden ”tja, det går väl att göra”.

Efter att han blåst dammet av en gammal prislista räknade han ihop att avgifter för framkörning, transport, hantering samt kilopris landade på mellan fyra och sex tusen kronor för en påse skräp. Inte om en timme, utan inom fem arbetsdagar – under kontorstid, när jag inte kan vara hemma.

Med andra ord: de skulle förtjäna att bli utkonkurrerade av Tiptapp. Det inser nog Miljöförvaltningen också. I DN säger handläggaren: ”Vi ser att tjänsten är populär och att det finns ett behov. Men vår roll är att utöva tillsyn”.

Jodå. Våra regleringar är skapade för en värld där myndigheter och storbolag skötte allt. När människor börjar lösa varandras problem, smidigare och billigare, bryter det mot lagen. Andra delningstjänster, som Uber och Airbnb, förföljs också av myndigheter. Ibland har det inspirerat till lagändringar, och förhoppningsvis kommer Tiptapp också lyckas, men bara för att de haft modet – och finanserna – att pröva idéerna och bevisa deras värde även när den legala statusen varit oklar.

Hur många briljanta idéer har inte krossats innan de prövats?

Det finns bara en legitim plats för sådana regleringar: Sopstationen. Sorteras under ”farligt avfall”.


Bilpool i Frankrike

2005 började tio franska städerskor samköra till jobbet i stället för att ta bussen.
”Orättvis och parasitär konkurrens” tyckte bussbolaget – och stämde dem.

Uber-lyckliga?

En studie av Uberförare i London visar att de är mer nöjda med livet än andra Londonbor, trots att de tjänar mindre. Frihet och flexibilitet är värt mer än pengar.