Busch Thor var piskad att lyckas
VISBY. Ebba Busch Thor hade något att bevisa i sitt tal i Almedalen.
Att hon ligger i vinnarhålet.
Lyckades hon? Tja.
För det mesta räcker det att inte göra bort sig i partiledartalen i Almedalen. Ett lyckat framträdande är bra men inte särskilt mycket mer. Ett misslyckat kan däremot innebära katastrof.
Men ingångsvärdet för KD-ledaren Ebba Busch Thor var inte så gynnsamt när hon klev upp på scenen i Visby. Hon var mer eller mindre piskad att lyckas.
I den senaste stora Sifomätningen av svenska folkets partisympatier, publicerad i juni, var stödet nere på 3,1 procent. Det är hittills sämsta resultatet för Kristdemokraterna sedan mätningarna inleddes 1972. I valet för två är sedan fick partiet 4,6 procent av rösterna.
KD är alltså i starkt behov av uppryckning. Visserligen har partiet alltid klarat den avgörande 4-procentsspärren sedan de första gången kom in i riksdagen 1991. Men de senaste valen har det varit med hjälp av moderata stödröster.
I sitt förra Almedalstal, det första, anslog Ebba Busch Thor en hård ton. Svenska JAS-plan skulle sättas in i kriget mot IS och svenskar som på ett eller annat sätt stött IS, exempelvis genom att kriga för dem, skulle kunna dömas för landsförräderi.
Det var uppenbarligen inte tongångar som gick hem hos KD-sympatisörerna. Sedan dess har stödet för partiet minskat ytterligare.
Möjligen är det förklaringen till att Busch Thor plötsligt var tillbaka i de mjuka värdena. I sitt tal relanserade hon företrädaren Göran Hägglunds idéer om att förstatliga storsjukhusen och införa en äldreboendegaranti för alla som fyllt 85. De ska få flytta till ett boende om de vill, utan biståndsbedömning.
Hon talade också, precis som sina företrädare, om vikten av familjen.
- Trygga familjer bygger ett tryggt Sverige, sade KD-ledaren.
Min gissning är att Ebba Busch Thor skulle behöva prata ännu mer om de mjuka frågorna. Invandring är visserligen ett ämne som hennes väljare tycker är mycket viktigt. Men att förändra bilden av ett parti kräver långsamma, och systematiska steg. Man kan inte över en natt sluta prata sjukvård och i stället snacka Jas-plan.
KD-ledaren gjorde alltså helt rätt i att söka sig tillbaka till rötterna. Men kanske måste hon bli ännu tydligare på den punkten.
Hittills har tre av fyra Almedalstalare varit överraskande lika i sina ämnesval. Annie Lööf, Stefan Löfven och Ebba Busch Thor har alla talat om att brexit är en tankeställare som måste leda till konsekvenser för hur EU talar med sina medborgare. De tre har också talat om integration och flitigt använt ord som frihet, jämlikhet och alla människors lika värde.
Kanske är det naturligt i en mörk tid fylld av ondska och nöd. Då gäller det att slå vakt om det verkligt viktiga. Eller så beror det på att alla flockas där majoriteten av väljare finns. Låt oss hoppas på det förstnämnda.
Men det alltmer frekventa hyllandet av svenskhet talar för motsatsen. Ebba Busch Thor inledde sitt tal med orden ”Sverige, Sverige älskade land, jag älskar dig” till bilder av en vajande svensk flagga.
Anna Kinberg Batra (M) väljer att tala om behovet av ”svenska värderingar” och Stefan Löfven (S) om ”den svenska modellen”. Försiktiga, men otvetydiga, flirtar med nationalism som lockat många till Sverigedemokraterna. Smakfullt? Avgör själv.
Lyckades Ebba Busch Thor övertyga sina väljare om att hon, och därmed Kristdemokraterna, är vinnare? Det tror jag inte. För det krävs ännu mer värme.
Men hon log mycket. Det är ett steg på vägen.