Lustmord normalt fritidsintresse i advokatens långa försvar för Madsen

Köpenhamn.

Klockan i rådhuset slog ett när försvarsadvokat Betina Hald Engmark började sin plädering för att Peter Madsen är oskyldig till att ha mördat den svenska journalisten Kim Wall.

När klockan slog två sa advokaten att rättens ledamöter inte får gå efter sina personliga åsikter om Peter Madsens skuld. Det måste finns handfasta bevis. Gå inte på magkänsla för att han styckade henne.
När klockan slog tre sa Betina Hald Engmark att en mycket liten del av de hundratusentals filer polisen säkrat i Peter Madsens telefon och datorer innehåller mord och tortyr. Där finns enorma mängder om andra världskriget till exempel. Peter Madsens intressen är breda och många.
– Man kan säkert finna att min klient sökt på bomber och annat, sa advokaten. Då hade han säkert åtalats för terror också.

Möjligen tog Betina Hald Engmark i för mycket i den stunden: det är inte säkert att domaren uppskattar att advokaten raljerar med rättsväsendet, inte i ett fall som gäller en ung kvinna som enligt åtalet stängts in i en ubåt och torterats, mördats och styckats.

När klockan slog fyra hade advokaten fortsatt sin argumentation med att berätta att en av Madsens animerade filmer där en ung kvinna mördas är gjord av en "erkänd rysk konstnär". För vissa människor är en sådan film konst.

Förresten, tillade Betina Hald Engmark, skiljer sig inte de animerade filmer Madsen hade i sin dator särskilt mycket från de dataspel som unga och barn roar sig med.

Möjligen gjorde hon även där gjorde ett taktiskt misstag. Rätten hade ju fått se filmerna på spetsade kvinnor och på en kvinna som dansar naken och sedan får halsen avskuren. Det var nog ingen som tänkte, jaha, det där är ju inte så märkvärdigt, sådant tittar ju varenda unge på i dag.
Betina Hald Engmark stod bakom samma pulpet i genomskinlig plast som åklagaren Jakob Buch–Jepsen hade använt när han gjorde sin slutplädering på förmiddagen.

Advokaten talade friare än åklagaren. Till stöd hade hon en massa gula post it–lappar på pulpeten. Från sidan såg det ut som om lapparna svävade i luften framför henne.

Hon behövde inte titta så mycket på dem. Hon stod vänd mot rätten, gestikulerade och utstrålade i både tal och klädsel tuffhet och okuvad kamplusta: hon var klädd i svarta kortskaftade stövlar, svarta byxor, svart blus och på stolen hängde en svart jacka. Hennes hår var kolsvart.
Men hon hade naturens lagar emot sig.

Om det sitter en mängd människor timme efter timme i en liten sal tar syret obönhörligen slut. Åhörare kämpade mot sömnen. Åklagaren krympte bakom en enorm hög med förundersökningsprotokoll, man såg oftast bara hans välklippta hår. De bägge kriminalpoliser, alltid med pistoler väl synliga i hölster, som suttit bredvid honom hela rättegången var lika sfinxlika som vanligt. Den ene såg som vanligt ner i papper, den andra satt som vanligt med armarna i kors och stirrade rakt på Madsen, så som han gjort timme efter timme, dag efter dag.

Madsen var den ende som verkade piggna till. Han var beredd med en röd pärm och räckte den till åklagaren. I den hade hon en bild från dataspelet Grand Theft Auto i vilket en kvinna blir ihjälslagen med en hammare.
Advokaten lade till:

– I USA ser många på frånstötande avrättningsvideor. Det är alltså inget onormalt i det, det vore nästan mer onormalt om min klient inte sett några sådana.

Klockan 16.12 var Betina Hald Engmark äntligen klar. Hon krävde att Peter Madsen ska frikännas. Han handlade irrationellt när han styckade Kim Wall men det bevisar inte att han mördade henne. Ingen vet hur hon dog.

Möjligen kan han dömas för brott mot griftefriden, ett brott som ger högst sex månaders fängelse i Danmark.

Åklagaren hade på förmiddagen krävt livstids fängelse för Peter Madsen, alternativt förvaring på obestämd tid.

Jakob Buch–Jepsen hade läst ur den rättspsykiatriska undersökningen, en dissektion av Peter Madsens självsliv: saknar trovärighet, svårt sexuellt avvikande, i samtal med läkarna liknade han styckningen av Kim Wall med att amputera ett ben i krig, saknar empati...

Inget av detta var egentligen nytt, inget som sades under den långa, sista rättegångsdagen var förvånande.

Bara en sak var märklig.

Kim Walls föräldrar satt denna dag som de flesta andra på platserna reserverade för anhöriga.

Att de har klarat att övervaka rättegången och lyssna på alla fasansfulla uppgifter är heroiskt.

Dom faller på onsdag.