De bär ansvaret för spyorna på nätet

Det rasar en märklig debatt om att Aftonbladet hänger ut användare av Flashback.

Det gör vi inte. Vi publicerar namn och bild på några användare.

I en angelägen granskning av en av samhällets varbölder.

Joel Ankar, 30, var anställd av EU-parlamentet som politisk sekreterare åt SD-ledamoten Kristina Winberg. Välutbildad efter fem år på juristlinjen på Stockholms universitet.

Men på Flashback levde han ut och kallade bland annat en av sina lärare, kriminologprofessorn Jerzy Sarnecki, för judesvin med fittaattityd. Muslimer ska i Ankars värld drivas tillbaka till öknen med vapen om så krävs.

Och att kvinnor misshandlas av sina män har Ankar stor förståelse för eftersom var och en måste förstå den frustration mannen känner när hustrun inte förmår ta till sig verbal kritik.

Ankar var till i går avlönad av pengar från europeiska skattebetalare och bara det var uppseendeväckande eftersom han uppenbarligen tycker att det som EU står för är helt fel.

Lika märkligt är att vissa tycker att Anker har rätt att förbli ett anonymt nättroll, trots ett jobb i en församling som står bakom sextio procent av den lagstiftning som riksdagen klubbar igenom.

Miljöpartisten Joakim Andersen, som nu lämnat partiet, levde ett liknande dubbelliv. Offentligt ansåg han att rasism inte har någon plats i hemstaden Landskrona. På Flashback jublar han efter en skottlossning i staden, ”en kriminell blatte mindre”.

Andersen var till nyår med och fattade beslut i Landskronas kommunfullmäktige. Men har uppfattningen om vissa av kommunens invånare som i bästa fall kan kallas inhuman.

Författaren och journalisten Lisa Bjurwald, som specialiserat sig näthat och rasism, skriver i tidningen Medievärlden att Aftonbladets artiklar inte handlar så mycket om uthängningar som att utkräva ansvar.

Ägare till sajten Flashback är Flashback International Inc med säte i USA. Bakom företaget står Jan Axelsson, en 46-åring med rötter i Norrköping. 1999 dömdes han för förtal.

Sajten saknar ansvarig utgivare och många av inläggen är anonyma. Servern ligger utomlands.

Det är alltså av Jan Axelsson, förutom av författarna själv, man ska utkräva ansvar för spyorna på Flashback. Han uppges tycka sig vara en stark försvarare av tryckfriheten men deltar själv inte i debatten, i alla fall inte under eget namn.

Sveriges tryckfrihetslagstiftning är en av världens mest generösa. Men den tillåter inte att åsikter som många ger uttryck för på Flashback publiceras och sprids. Det är därför Axelsson flyttat verksamheten dit den svenska lagens arm inte riktigt räcker.

Enligt jurister är det dock ett brott i Sverige att på svensk mark skriva rasistiska inlägg på ett utländskt forum. Men bevisläget är svårt om användaren är anonym.

Johan Munch, tidigare ordförande i Högsta domstolen, tycker att lagarna måste moderniseras. Han föreslår förtal på nätet skulle vara en särskild brottsrubricering som precis som andra brott kan utredas polis och åklagare. I dag är förtal ett brott som man i de flesta fall får driva själv.

En god idé. Finns det fler?