”Mata inte svenskarna”, står det snart på skyltar för turisterna

Jag har sagt det förut och säger det igen. Svenskarna är på väg att förvandlas till lallande idioter.

Inte kan de svenska och inte kan de älsklingsspråket engelska heller. Men de framhärdar i att använda engelska i tid och otid. Vi har alla kolleger som envisas med att använda uttryck som:

In a minute!

Consider it done!

Det beror på att de inte finner adekvata svenska ord. De finner inte svenska ord därför att de anträtt vägen till idioti.

Så blir oförmågan till en rostig nedåtgående spiraltrappa som slutar på apstadiet.

 

Till och med kriminella anarkister, sannolikt ytterst kritiska för att inte säga hatiska mot USA och Storbritannien babblar ständigt på engelska. På en stor, ljus fasad nära mitt hem på Östermalm har en figur skrivit:

Get a safe job and bla bla bla

Jag förmodar att budskapet ska vara samhällskritiskt. Eller också är det ett brev per arkitektonisk poste-restante till mor och far som krävde att slyngeln skulle göra läxorna i stället för att titta på meningslösa anglosaxiska lågbudgetserier på betal-TV.

Han lydde inte. Olydnaden resulterade i att han snappade upp en del engelska ord och fraser men missade modersmålet svenska. Så när han ska klämma till mamma och pappa, och samhället, får han ta till engelska.

Han tycker nog att det låter fränare också.

 

Språket är ju en markör. Vårt sätt att uttrycka oss är inte bara kommunikation, det är också ett sätt att berätta vilka vi är. Jag har en bildad vän som talar som man tänker sig att en professor ska låta, en smula högtravande och med en hel del ganska ovanliga ord. Det är naturligtvis ingen tillfällighet. Han har medvetet eller omedvetet odlat sin framtoning som Den Bildade Mannen i Sällskapet.

Klämmer han till med en utländsk fras är den självklart inte på tarvlig engelska utan på kultiverad tyska.

Å andra sidan känner jag en Stor Författare som svär mycket. Det är också en markör: Alla vet att jag är övermänskligt bildad, mina svordomar visar att jag också är förbannat folklig, konträr! Fiende till det djävla etablissemangets finhet och själsrunkande!

Nu talar jag om personer som vet vad de gör. Ett av vår tids stora hot mot demokratin, Twitter, uppmuntrar till korta, slagkraftiga och helst elaka slängar. Själva formen driver fram den sortens kommunikation. De som är aktiva på Twitter presenterar sig ofta på engelska trots att de skriver på svenska för en svensk publik.

Explore, dream, discover, skriver en.

Defend western values, skriver en annan.

Peace sells, but who's buying? That's the billion dollar question, skriver en tredje.

Detta ska antagligen ge intryck av världsvana men bevisar precis som slyngelns väggmålning att svenskarna snart hör hemma i en djurpark dit bildade européer kan resa, förundras och läsa på skyltar författade på tyska, franska, engelska och kinesiska: Mata inte svenskarna.

Slänger de åt oss bananer och nötter kommer vi att vara tacksamma. Men på vilket språk ska vi ropa våra tacksägelser?

 

Allt är emellertid inte nattsvart.

Människoaporna i Borneos och Sumatras djungler hotas av utrotning.
Samtidigt uppstår en ny art orangutang i granskogarna, småkommunerna och de tre storstäderna norr om Öresund. Det latinska namnet på Borneos orangutanger är Pongo pygmaeus. Det latinska namnet på den nya arten blir Pongo Suecia.

Det enda som skiljer oss från våra ostasiatiska kusiner är att de har längre armar.