Först könshår - sedan ett schyst äldreboende
Förr i tiden var gammal något man blev, vare sig man ville eller inte. I dag förväntas vi planera vår egen ålderdom redan innan vi gått ur gymnasiet. Inte nog med det: man ska dessutom se fram emot ålderns höst.
Har du tittat ut ditt framtida ålderdomshem ännu? Det har Gunnar. Han är 49 år gammal och har ställt sig i kö till "ett schyst äldreboende i Lund". För säkerhets skull har han också handikappanpassat sitt nybyggda sommarhus i Småland, så att det är klart för rullstolsrally när den dagen kommer.
Gunnar är nu inte vilken Gunnar som helst, utan en Gunnar med tämligen unika insikter i välfärdssystemen och de påfrestningar som den växande skaran äldre kommer att utsätta samhället för ungefär då han själv går i pension om cirka 15 år.
Gunnar heter nämligen Wetterberg och är samhällspolitisk chef på Saco, akademikernas intresseorganisation. Innan dess var han ordförande i Kommunförbundet, och tidigare har han haft höga befattningar i finansdepartementet, Riksrevisionsverket och utrikesdepartementet.
Han är med andra ord expert. Han vet med ytterligare andra ord hur det framtida skyddsnätet för äldre svenskar kommer att se ut. Sönderslitet. Stora hål. Fattigstugor för dem som inte redan i dag bokar plats på schysta äldreboenden och handikappanpassar sina sommarstugor.
Gunnar vet att det är every man for himself som gäller i framtiden. Individuell ålderdomsplanering är nyckelordet. Den ska ingå som en integrerad del i en välstrukturerad karriärplanering, vilken i sin tur ska påbörjas ungefär samtidigt man får könshår. (Detta säger inte Gunnar, det skriver jag.)
Jag läser om Gunnar i Dagens Industri. Inledningen av artikeln handlar om att han skrivit en bok om Axel von Oxenstierna, men snart nog slinker man över på ämnet åldrande. "På nutidens agenda är befolkningsfrågan den mest trängande, anser han."
Det är under mellanrubriken "Redo att åldras" som Gunnar berättar om sina framsynta planer för rullstolsramper och schyst äldreboende i Lund. Redo att åldras" Rubriken ger mig kramp. Jag är bara tre år yngre än Gunnar och känner mig allt annat än redo att åldras.
Bara tanken på att redan före 50 års ålder ställa mig i kö till "ett schyst äldreboende" ger mig ångest så jag vill skrika rätt ut.
Den ångesten överträffas bara av insikten att han har rätt och jag är dum i huvudet. Man behöver nämligen inte vara samhällspolitisk chef för att inse varthän det barkar. Det räcker att kunna läsa, tänka och räkna. Allt det kan jag. Ändå köper jag skivor och rödvin och skidresor och Ericssonaktier (whoah-ha-ha-ha!) så snart jag får en slant över. För jag är inte redo att åldras. Jag är redo att sticka huvudet i sanden och hålla tummarna.
Därför får jag väl finna mig i att krypa över trösklarna i den sommarstuga som jag heller inte har köpt ännu.