Vi är produkter av arv och miljö utan fri vilja

Vi har inget val i september

Om två månader går många av oss till valurnorna och stoppar ned lappar.

Men något fritt val har vi inte. Det är merparten av neurovetenskapen, psykologin och filosofin överens om i dag.

Jag är en produkt av arv och miljö helt enkelt. Tänker man sig något annat, en fri vilja, måste en tredje variabel in: en gud eller något annat mystiskt som inte har stöd i vetenskapen. Om man inte ”bestämmer sig” för att låta tärningen avgöra.

Försökte förklara resonemanget för en vän som aldrig funderat i de här banorna: Om du tänker dig att det fanns en slags superdator som kunde processa allt om mig. Mina gener (verktygen jag fötts med) och så miljön (byggstenarna, allt jag varit med om inklusive uppfostran, väder och vind, första hånglet på födelsedagskalaset i femman och tandkrämsreklamen på bussen i dag). En sådan dator skulle kunna spotta ur sig nästa ord jag kommer att säga.

Många provoceras. Jag har ju visst gjort mina val, helt själv! Och har någon som stjäl eller mördar inte eget ansvar?

Det senaste decenniet har ett antal forskare försökt visa att det är skadligt för befolkningen att sluta tro på en fri vilja. Då ökar aggressivitet, viljan att fuska hänsynslöshet. Daniel Wegner, professor i psykologi på Harvard, är en av dem som argumenterat för att tron på fri vilja är nödvändig för det ansvarstagande som all moral bygger på. Samtidigt visar forskning inom socialpsykologi, juridisk teori och filosofi att tron på fri vilja tvärtom inte alls gagnar samhället. Den används regelmässigt för att diskriminera fattiga och minoriteter, försvårar juridisk rättsskipning och uppmuntrar till förakt och till och med våld mot svaga.

År 2009 visade en studie att över sju av tio britter anser att de som lever i fattigdom i Storbritannien gör det eftersom de själva valt det. Fritt-val-tyckarna känner följaktligen likgiltighet inför fattigas lidanden, enligt studien.

Jag har inget annat val än att skriva: Vi är komponenter av inre och yttre strukturer.

I det ska inte ligga någon värdering, bara förståelse, för att exempelvis Kriminalvården bör göra skäl för sitt namn.

Inte straffa utan försöka kompensera för den miljö samhället misslyckats med att ge innan

avLisa Röstlund

ARTIKELN HANDLAR OM