Vem ligger bakom budskapet i ditt flöde - egentligen?
Fem månader till valrörelsen drar igång - är du redo som medborgare?
Det finns en familj i Sydafrika som heter Gupta. De mest kända i familjen är bröderna Ajay, Atul och Rajesh Gupta som emigrerade till Sydafrika från Indien i början av 90-talet när landet rörde sig mot demokrati mycket tack vare Nelson Mandela. Gupta-familjen är idag en av landets absolut rikaste familjer utan att någon vet hela vidden av deras förmögenhet.
De är också troligen landets mest hatade. Men det har inte alltid varit så. Bröderna har i nästan 20 år hållit sig utanför den stora allmänhetens kännedom. De har gjort affärer under radarn. Rört sig i korridorerna som spöken. Det var först i 2013 som deras stora makt över det politiska etablissemanget blev känt.
Inför en av döttrarnas bröllop lyckades Gupta-familjen fixa så att det privata flygplanet som bröllopsgästerna anlände i fick landa på Waterkloof Air Base som använts av det sydafrikanska flygvapnet. Där och då började många förstå att något inte stod rätt till.
Händelsen var en stor skandal och det öppnade dörren till en ordentlig granskning av presidenten Jacob Zumas relation till bröderna Gupta. Det man fann var inte vackert. De senaste tre åren har det mesta i Sydafrika handlat om den korrupte presidenten Jacob Zuma och hur han verkar ha blivit fullständigt köpt av bröderna Gupta. Anklagelserna mot familjen har flugit in från alla möjliga håll. Det hela har gått så långt att Sydafrikas fyra största banker har stängt familjens konton och vägrat göra affärer med dem.
Mycket har inte gått att bevisa - tills nyligen. Någon på Gupta-ägda gruvbolaget Oakbay läckte mejlkonversationer som snabbt blev kända som #GuptaLeaks och det som avslöjats ger mig rysningar och gör mig orolig för hur politisk opinionsbildning kan komma att se ut nästa år i Sverige.
Gupta-familjens rykte stod på absolut botten när de bestämde sig för anlita PR-firman Bell Pottinger. Vad de gör sen är något som försatt Sydafrika i chock. PR-firmans taktik gick ut på att starta ett raskrig i Sydafrika där Gupta-familjen målas upp som den utsatta minoriteten som försöker sänkas av det “vita monopolet”. Bell Pottinger startar organisationer, nyhetssajter, falska twitterkonton, hashtags på instagram och betalar stora pengar till bloggare och stora twittrare för att ge sig på alla som ansågs vara familjens fiender. De tog hemliga bilder på journalister från konstiga vinklar och spred rykten om att de var otrogna. De betalade fattiga för att protestera mot och hota olika medarbetare på landets största tidningar. Det som läckt i mejlen visar hur PR-maskineriet försökte rasera allt som Sydafrika försökt bygga upp sen apartheid tog slut i och med valet 1994. Misstron mellan svarta, färgade och vita har ökat. Det som Nelson Mandela kämpade för var på väg att raseras
Till slut blev situationen ohållbar för Bell Pottinger efter stora protester från sydafrikaner i sociala medier. De sa upp avtalet. Ägarna på firman har bett om ursäkt. Vad det nu gör för skillnad.
Skandalen visar också något annat. De metoder som ryssar och så kallade “alt-högern” använde i USA har snabbt plockats upp av PR-firmor. Med fejkade konton försöker de skapa en falsk verklighet, mycket falsk “buzz” kring en bisarr fråga för att driva en bild av engagemang från gräsrötter. Jag har skrivit om det förr, men nu börjar det bli allvar inför nästa års riksdagsval. Hur redo är vi i Sverige för det här smutsiga spelet? Vi är till naturen naiva i Sverige när det kommer till korruption. Vi tror av någon anledning att Sverige är skonad från den här typen av relationer som mellan Gupta-bröderna och Jacob Zuma. Vi är inte det.
För några år sen avslöjades att sidan “Rödgrönröra” inte var en protest från gräsrötterna. Ingenstans på deras sida på Facebook står det att de är eller varit finansierade av “tankesmedjan” Timbro som i sin tur finansieras av Svenskt Näringsliv eller att den som driver sidan är en moderat politiker. Under valrörelsen 2014 fick “Rödgrönröra” 900 000 kronor av Timbro för att ge sig på allt som är vänster i svensk politik.
Det finns fler och det kommer att bli ännu fler så fort valrörelsen drar igång i januari nästa år. Och det här är inte enbart en företeelse som sker hos högern, även om de verkar ha mycket mer pengar att bränna.
Och det kommer att bli grövre. Nyligen visade en rapport att hemliga annonser på Facebook, kända som “dark ads”, spelat en stor roll under presidentvalet. Dark ads funkar så att det enbart är den som är måltavlan som ser annonsen. Det blir därmed svårt för journalister att granska vilka budskap som de politiska partierna och organisationerna som vill påverka valet riktar mot medborgarna. Har du gott med pengar? Då kan du hitta på vad som helst om vem som helst, köpa dig rakt i folks flöden och komma undan med det. Facebook har hittills vägrat att avslöja hemliga annonser, men frågan är om det är rätt väg för en demokrati? Här har vi något som demokratiminister Alice Bah Kuhnke bör ta tag i.
Vad kan du göra som medborgare då? Ta ansvar. Dela inte allt. Tro inte på allt. Var inte dum. Är det för otroligt för att vara sant? Då är det troligen inte det.