Vår framtid?
Järnring runt Jimmie Åkesson på SD:s stormiga torgmöte
Det var, säger presstalesmannen Kjell Lindgren, lika många poliser som på en högriskmatch på Råsunda.
Jimmie Åkesson talade för några få anhängare. Hundratals motdemonstranter tryckte på, skränade och skrek.
Så här kan en svensk valrörelse se ut 2010.
Valturnén ”Det sverigedemokratiska vardagsrummet” avslutades på Sergels torg i Stockholm i går med tal av partiledaren Jimmie Åkesson.
In i det sista rådde det osäkerhet om när han skulle dyka upp. Klockan 12? 15?
Det föll ett lätt duggregn och en medelålders sverigedemokrat förklarade att förvirringen i själva verket handlade om säkerhet.
– Media har piskat upp en hatstämning, förklarar han.
Allt är således som vanligt journalisternas fel.
Det går dock möjligen att hävda att Sverigedemokraterna själva har ett visst ansvar för att attackerna mot partiet trappats upp den senaste tiden.
Lyssna till exempel på vad Kent Ekeroth, partiets internationella sekreterare, hade att säga i Jönköping i förra veckan:
”Jesus mördade inte folk! Jämför det med Muhammed, han halshögg 600 krigsfångar på en enda dag och gifte sig med en sexårig flicka som han hade sex med då hon var nio”.
Valturnén fick för några dagar sedan ställas in i Uddevalla och Göteborg. I Malmö sattes kravallpoliser in mot motståndarna.
Inför mötet i Stockholm i går hade ett upprop på Facebook om att störa så mycket som möjligt spridits.
Klockan 12.10 rullade en ljusgrå Volkswagen Golf från Berrras biluthyrning långsamt in på Sergels torg.
Chauffören steg ur, Jimmie Åkesson, klädd i mörk kostym och röd slips, satt kvar i passagerarsätet några minuter. Samlade tankar, drack Coca Cola.
Sedan några snabba steg fram till en partikamrat som gav honom mikrofonen.
Överallt poliser i uniform. Eller civilklädda med öronsnäcka. Piketer och transportabla celler.
Journalister och fotografer trängdes och knuffades.
Hundratals människor på andra sidan polismuren började skrika i samma ögonblick Åkesson inledde talet.
”Inga rasister på våra gator! Inga rasister på våra gator”.
De blåste i tutor och skramlade med nycklar. Det var ett jävla liv.
Partiledaren inledde med att ”odemokratiska vänsterextremister” i vanlig ordning försökte stoppa honom och gick sedan över till Sverigedemokraternas ämnen.
”Den okontrollerade massinvandringen” måste stoppas. Livstids fängelse ska betyda livstids fängelse. Ett offentligt register över dömda pedofiler ska upprättas. Det har räddat 60 barn i England. Och, till sist, skattelättnader för pensionärer.
Budskap som gjort att Sverigedemokraterna i vissa opinionsundersökningar har över sju procent av rösterna och därmed är Sveriges tredje största parti.
Men hit till Sergels torg hade bara ett 20-tal anhängare sökt sig. Stockholm är inget fäste.
I Statistiska centralbyråns stora väljarundersökning fick ”övriga partier”, där SD är överlägset störst, 2,9 procent i huvudstaden. I Malmö var motsvarande siffra 9,6.
Den lilla skaran sympatisörer applåderade dock tappert. ”Heja Jimmie, heja Jimmie”.
En av de entusiastiska unga männen förklarade sitt engagemang med att han inte gillar pedofiler. Jag frågade om några av de andra partierna gör det. Han tittade bort.
Åkesson talade i 20 minuter och gick sedan, skyddad av poliser, till den ljusgrå bilen. En piket körde framför honom, en bakom.
Några häcklare fördes bort av polisen. Andra kastade ägg på SD:s valstuga.
Det slår mig att det är betydligt fler människor på plats än vid ett genomsnittligt valmöte. Och betydligt färre anhängare.
Polisens presstalesman sa att mötet inte hade gått att genomföra om motdemonstranterna släppts ända fram.
Det finns ingen anledning att betvivla honom.
Är det så här vår framtid ser ut?