Mejla

Oisin Cantwell

Ett nytt och mjukare kriminalpolitiskt block växer fram

Foto: LOTTE FERNVALL

Ett nytt kriminalpolitiskt block tycks vara på väg att växa fram.

Hårdare tag är vår tids melodi, men Miljöpartiet och Centerpartiet spjärnar emot.

Det har funnits en annan tid.

En tid då det offentliga samtalet utspelade sig i utrymmet mellan Aftonbladets och Expressens löpsedlar och lag och ordning var ett politikområde som utvecklades i en dialog mellan socialdemokraternas fokus på brottsförebyggande insatser och moderaternas krav på strängare straff.

Men så vann borgerligheten valet 1991 och den gamla ordningen skulle komma att rivas upp. Moderaterna hade gått till val på hårdare tag och tillsatte Gun Hellsvik som justitieminister.

Hon skärpte diverse straff, avskaffade halvtidsfrigivning, inrättade en brottsoffermyndighet och tog initiativ till elektronisk fotboja. Vår tids kriminalpolitik var född och socialdemokraterna hoppade snabbt på tåget.

Sedan dess har de två partier som gör anspråk på att vara statsbärande varit lika som bär inom detta område.

Kriminalpolitiken har stundom sett ut som budgivningen på lägenheter i Stockholms innerstad i perioder då bostadsmarknaden varit som mest överhettad.

Har sina fördelar

De straffrättsliga musklerna har varit konstant spända, straffen har bara blivit längre och längre och politiker som kan misstänkas vara mjuka har avvisats som varande rester från ett naivt 1970-tal då fängelserna skulle stängas och fångarna släppas.

Denna utveckling har sina fördelar. Det har gjorts upp med en del konstigheter och avarter inom den svenska synen på brott och straff.

Ta bara hanteringen av personer som har dömts till sluten vård för våldsbrott. Det är för väl att det numera är domstol som avgör när de ska släppas och inte läkare.

Men någonting väsentligt gick förlorat. En broms. Politiker och partier som håller tillbaka, som ser bortom populism och slagord och som argumenterar för en lagstiftning som tar intryck av vad den kriminologiska forskningen har att säga och som kämpar för brottsförebyggande insatser .

Nu har dock någonting hänt. Det blev tydligt i och med terapisamtalen om gängmord som sju av åtta riksdagspartier med varierande grad av entusiasm gav sig in i för ett par veckor sedan.

Kommer ha en vågmästarroll

Det är inte överraskande att Centerpartiet var det enda borgerliga partiet som valde att inte hoppa av gängsamtalen.

Redan inför valet 2018 argumenterade Annie Lööf och hennes kollegor för att mildra en del kriminalpolitiska förslag i den reformagenda som förhandlades fram inom alliansen.

Och i de blocköverskridande överläggningarna prioriterade C mjuka frågor som stärkt vittnesskydd och införandet av en trygghetsberedning där alla partier deltar och som långsiktigt ska övervaka rättsystemet.

Att partiet framöver kommer att ha en vågmästarroll i justitieutskottet är ingen vågad gissning.

Då samtalen havererade lade socialdemokraterna och miljöpartiet fram ett eget program. Att regeringens två partier har olika syn på kriminalpolitiken är ingen hemlighet, men motsättningarna blev tydligare än vanligt i tvisten om straffrabatten för unga vuxna.

Socialdemokraterna - och naturligtvis även moderaterna - vill helt avskaffa straffreduktionen för personer mellan 18 och 21 års ålder.

Men Miljöpartiet vägrade gå med på detta. Så det fick bli en kompromiss. Avskaffad rabatt för upprepad, grov brottslighet.

Ett nytt block tycks vara på väg att växa fram. (Dit hör givetvis även Vänsterpartiet, men Jonas Sjöstedt & co har strängt taget ingenting att säga till om i den parlamentariska situation vi befinner oss i på denna sida av valet 2018.)

Jag tror att Sverige tjänar på detta. Kriminalpolitiken mår bra av utvecklas i ett givande och tagande mellan duvor och hökar.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM