Sverige blir allt vidskepligare och dummare – ta enfalden på allvar

Vidskepelsen har kommit och gått som följeslagare till vilsna människor.

Den 16 mars 2009 var jag med om helbrägdagörelse.

Min högra tumme var delvis förlamad efter en operation, yttre leden orörlig och tummen låst i en böj utåt. Det var besvärligt eftersom jag är högerhänt och ständigt antecknar.

Jag satt på pressläktaren i sal 119 i Landesgericht i österrikiska St Pölten och väntade på att Josef Fritzl skulle föras in. Fritzl ställdes till svars för att han i 24 år hållit sin dotter Elisabeth fången i källaren och våldfört sig på henne. Sju barn födde hon.

När jag såg Fritzl började min tumme fungera. Plötsligt förmådde jag böja den och jag antecknade lätt och snabbt: Han var klädd i grå kavaj, mörkare gråa byxor och dolde sitt ansikte bakom en pärm.

En hysteriskt lagd person kunde tro på ett gudomligt ingripande. Makterna ville att jag skulle dokumentera djävulen i mänsklig skepnad.

En annan förklaring är att jag några månader tidigare genomgått en operation där kirurgen skar upp min underarm för att lätta trycket på nerverna. Kanske kunde signalerna till tummen åter komma i gång. Kanske.


Det var inte Makterna som ingrep, det var läkarvetenskapen. Sinnesrörelsen när den vedervärdige Fritzl trädde in gav en extra skjuts så att nervsignalen äntligen orkade fram till tummen.

Det sista är mitt antagande. Det är i linje med att kristna ibland känner sig friska när en helbrägdagörare lagt sina händer på dem.

SOM-institutet vid Göteborgs universitet gjorde förra året en enkätundersökning om tron på ”paranormala förmågor”. 40 procent av de svarande trodde på minst ett av alternativen helbrägdagörelse, spådomar, möjligheten att tala med döda, horoskop, minnen från ”tidigare liv” och ”sjätte sinnet”.

Kvinnor är mer än dubbelt så benägna som män att tro på paranormala förmågor. 30 procent av kvinnorna svarade att det finns personer som kan samtala med döda.

Tro på det övernaturliga är naturligtvis inget nytt. Redan i Bibelns gamla testamente vänder sig Saul till en andeskåderska för att få kontakt med Samuel (Första Samuelsboken, 28 kapitlet).


Vidskepelsen har kommit och gått som följeslagare till vilsna människor.

Den moderna vidskepelsen tog fart i mitten av 1800-talet i USA. Nordisk familjebok tryckt 1917 berättar att epidemin började hos en familj vid namn Fox i Hydesville, New York, vars små döttrar hörde knackningar och klagoljud i huset.

Spiritismen, tron att man kan tala med andar, spred sig över USA och fortsatte till Europa.

Skälet till att Nordisk familjebok ägnade spiritismen en tre sidor lång seriös uppsats berodde på epidemins utbredning. 1850 fanns 30 000 professionella medier i USA, alltså personer som levde på att förmedla kontakt med andar.

”Det orakelspråk de förmedla äro ofta banaliteter af det vanligaste slag”, skrev Nordisk familjebok.

Nästa upplaga av Nordisk familjebok, år 1933, avfärdade spiritismen på en sida.

Vår modernaste uppslagsbok, Nationalencyklopedin tryckt 1995, avhandlar spiritismen på ynka 43 rader.


Vi behöver inte ägna mer utrymme åt vidskepligheter som särskilt hysteriska fruntimmer förspillde sin tid på när det moderna samhället tog form.

Men SOM-institutet visar är vidskepelsen tillbaka på bred front. Det kan vi alla bevittna i strömningsserier som ”Fargo” och ”True Detective”, i en SVT-serie som ”Andarnas rike” och pjäs som ”2.22 Ghost Story” på Intiman i Stockholm.

Visst kan vi skratta åt eländet. Men det finns en allvarligare sida. Yngre är vidskepligare än äldre, visar SOM-institutet. Undersökningen visar också att de som tror på dansande bord, spåtanter och helbrägdagörare i högre grad misstror vetenskap och medicinsk sjukvård.

Minns hojtet om konspirationer och faran med covidvaccin. Det finns även ett samband mellan politiskt utanförskap och tron på ”paranormala förmågor”.


Vi rusar mot ett dummare och vidskepligare samhälle, ett modernt mörker där trolltrummor och spåmän ersatts av internet.

Det är dags att ta enfalden på allvar.

De tar finlandsfärjan till andevärlden - Peter
Kadhammar