Lita inte på vädret i TV - tro på det du ser
Efter sommarens sista värmebölja i veckan, med dess våldsamma crescendo av dödliga åskväder, är det dags att ställa ett par enkla frågor:
Varför är vädret varmare i den andra kvällstidningen?
Och varför säger folk att temperaturerna är högre i TV 4 än de är i de andra tv-kanalerna?
Det finns alla möjliga sätt att spå väder. En del tittar i kaffesump och analyserar abborrfjäll. Meteorologerna studerar bilder från radar och satelliter, samlar uppgifter om lufttryck och temperaturer och kör alltihop i datorer. Vi andra får resultatet i form av väderrapporter i radio, tv och tidningar.
Vem kan man lita på?
Ingen, så klart, när det gäller vädret. Allra minst när det gäller dess förändringar på lång sikt - det gäller både femdygnsprognosen och växthuseffekten. Tro bara det ni ser.
Inte ens Pohlman är ett sanningsvittne när fronterna ska till att rulla in och molnen torna upp sig.
Ändå: om man vill få information om vädret, så verkar det säkrare att lyssna till SMHI än att rota i kaffekannan eller fjälla fisk. Men hur säkra är själva referaten av de osäkra uppgifterna från SMHI?
Faktum är att Expressen och Aftonbladet har samma skalor på sina tryckta termometrar. Och faktum är att de får samma uppgifter från SMHI. Ändå skiljer sig presentationen kraftigt mellan tidningarna om man jämför deras väderkartor och flerdygnsprognoser.
Faktum är också att TV 4 för en tid sedan sparkade alla trevliga väderflickor och anställde ett gäng tråkiga meteorologer. Det hette att det skulle bli mer seriöst. Och så kör de varmare väder än de andra - ni hajar.
Det har experimenterats med väderpresentation förut i medierna. Aftonbladet gjorde en gång löpsedeln: "Regn hela semestern". Ingen jävel köpte tidningen.
Efter det gavs det order om att det skulle finnas en tecknad sol på första sidan varenda dag, i ur och skur. Den hängde med i flera år. Som tanternas dagböcker från den tiden de var små flickor: "Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne."
Nej, vädret är inget man skojar om. Dess betydelse för jordbruket, sjöfarten och de kommunala ekonomierna kan inte överdrivas.
Dessutom är vågor och vindar vanliga känslobeskrivande verktyg inom poesin. Men framför allt är vädret det vanligaste samtalsämnet bland folk som inte vill snacka politik eller känslor.
I somras blev himlafenomen rent av centrala i den så kallade rödfärgsdebatten, när Jan Myrdal slog larm om mögel på lagårdsväggen i Bergslagen. Tillverkaren av Falu rödfärg skyllde möglet på regnandet i höstas. En rad lyssnarinlägg i radions P 1 rekommenderade sillake och urin i rödfärgen. Men hur länge håller pisset svamparna stången?
Förr innehöll vissa rödfärger mögelhämmande arsenik och kopparföreningar. Inte nu längre. Av miljöskäl. På Stora Kopparberg letar de nu efter nya, tillåtna grejer att ha i färgen mot mögelangrepp.
Ni som ska måla stugorna framöver kan göra som en del målare i Roslagen, vars fruar är vana att safta och sylta. De rör vita kristaller i färgen, ett pulver nästan utan lukt, med bitter, lite salt smak. Ett vanligt ämne som håller sporerna i schack.
Det kallas natriumbensoat och har sålts som konserveringsmedel i livsmedelsbutikerna sedan 1941, under namnet Atamon.
Kan man ha det i saften är det rimligen miljövänligt nog att slabba på husväggarna. Ta en rågad tesked per liter rödfärg, eller något i den stilen, och rör om ordentligt. Det går också att beställa ren natriumbensoat på apoteket. Det blir förmodligen ännu billigare.
Tillbaka i stan trodde jag ett tag att den värsta vågen med utsvängda byxor, underliga polisonger - sexualhandtag! - och annat elände från 70-talet hade mattats. Så träffar jag en ung makthavare i stilbranschen som går i blåtonade glasögon och säger att han gillar bilhandlarpanel.
Hösten är här. Vi går mot mörkare tider.