Febrig journalistik sviker sitt uppdrag
Åtta journalister häckade en hel natt på en parkeringsplats i Göteborg för någon vecka sedan.
Nej, det var inte Springsteen som kom till stan. Det var Hagamannen som skulle släppas från anstalten Skogome.
När det nästa dag stod klart att den villkorligt frigivne våldtäktsmannen i sista stund flyttats till ett annat fängelse för att slippa pressuppbådet hette det i en tidning att Kriminalvården "smusslat ut" honom.
Ett annat sätt att utrycka saken är att myndigheten gjorde rätt i hjälpa denne person att få en så skonsam start som möjligt i den svåra processen att återanpassas till ett liv i frihet.
Rapporteringen om Hagamannen har de senaste veckorna gått bananer. "Bidrag till körkort", trumpeterar en rubrik argt. "Bostad är ordnad", fnyser en annan och en tredje utbrister upphetsat att "Lindgren kan ha begått fler brott".
Ja, kvällstidningarna har med betydande energi deltagit i häxjakten. Men att ge tabloiderna hela skulden vore inte rättvist. Dels har såväl Aftonbladet som Expressen på ledarplats manat till besinning, dels har inte minst morgontidningar förtjust hakat på drevet.
Längst har möjligen Svenska Dagbladet gått, som försökte lura i läsarna att Niklas Lindgren har charmat sig ut ur fängelse.
Denna febriga journalistik är en bidragande orsak till att vi just nu har ett klimat där en formulering som "Jag hoppas av hela mitt hjärta att ditt liv på denna jord inte blir långvarigt" på Facebook kan få över 38 000 delningar.
Rapporteringen ger också Morgan Johansson utrymmet han behöver för att föreslå att låta återfallsrisk vara grund för nekad villkorlig frigivning. En idé som är lika rättssäker som att singla slant, då forskning har kommit fram till att det går att förutse fortsatt kriminalitet med 50 procents säkerhet.
Jag tror inte att justitieministern skulle komma på något så tokigt med en rimligare debatt.
Människors rädsla inför Hagamannens frigivning är förståelig. Brottsligheten han har gjort sig skyldig till är vedervärdig. Och det måste givetvis vara tillåtet att diskutera hur lagstiftningen ska se ut.
Men en journalistik som underblåser populism i stället för att bekämpa den är en journalistik som har svikit sitt uppdrag.