Vi lever i en löjlig tid
Dagens marknadsprofeter är som gårdagens kommunister
Häromdagen berättade Aktuellt att det blir omval i Falun. Postnord skulle leverera en säck med förtidsröster men den blev försenad. Sista leveransen skulle ske före 9.00 onsdagen den 12 september men klockan 14.30 ringde Postnord och meddelade att det inkommit ytterligare en säck med röster.
Valnämnden i Falun kunde dock inte räkna dessa. Det hade stridit mot lagen att lägga till röster sedan räkningen börjat.
I efterhand visade det sig att de 145 försenade rösterna hade förändrat valresultatet i Falu kommun. Om Vänsterpartiet fått en röst till hade partiet tagit ett mandat från Moderaterna.
Så på grund av en försenad postsäck ska nu valet göras om. Kostnaden blir två miljoner kronor.
På sin hemsida har Postnord en flik med rubriken ”Nu förbättrar vi oss”. Där berättar företaget att det är väldigt komplicerat att frakta och dela ut brev. ”Det är mycket som kan hända på vägen”, säger produktionschefen Mathias Krümmel.
Jag blir alltid misstänksam mot företag och myndigheter som ska berätta hur svårt deras arbete är.
När jag lägger ett frankerat kuvert på lådan köper jag en tjänst. Den självömkande inkompetensens bekännelser är jag inte intresserad av.
En annan rubrik berättar att Postnord arbetar med ständiga förbättringar. Det ska låta förtroendeingivande men även här blir jag misstänksam. Ständiga förbättringar är så allmänt att det blir betydelselöst.
Kanske vore det bättre om Postnord arbetade med förbättringar onsdagar 14–15, kanske skulle något bli gjort då, ty förbättringar tycks verkligen behövas. Produktionschefen Krümmel säger:
– Tidigare löste vi problem för stunden men tittade inte alltid på orsaken.
På ett åkeri som löser problem för stunden kan det låta så här:
Karlsson! Nu har lastbilens motor skurit igen. Oj! Då måste vi byta motor. Karlsson! Motorn har skurit en gång till! Oj, oj, oj! Då byter vi igen, det blir tredje gången den här veckan!
Sedan kommer någon, kanske en inhyrd organisationskonsult, kanske han som byter motorerna, kanske ekonomichefen som tycker att det blir dyrt med ständigt nya motorer – någon kommer i alla fall på att man ska undersöka varför motorerna skär. Denna någon hittar svaret:
Det står att de ska tankas med diesel. Men vi har ju tankat bensin.
Bra jobbat, säger högsta chefen. Vi tillsätter en utredning för att tillse att detta inte sker igen. Vi måste se över våra rutiner.
Jag ringer Postnord och frågar varför postsäcken inte kom fram i tid. Den pressansvariga Maria Ibsén säger att Postnord inte är ense med Falu kommun ”om hur vi ska tolka situationen”.
Agnes Karlsson, regionchef på Postnord, säger att det finns två avtal mellan företaget och Falu kommun. Det ena säger att kommunen ska hämta sin post. Det andra säger att valnämnden under två dagar skulle få säckarna med förtidsröster levererade till sig.
Konflikten handlar om en säck som å ena sidan innehöll förtidsröster men som Postnord å andra sidan anser att Falu kommuns vaktmästare skulle ha hämtat.
Det jag beskriver här är ingen jätteskandal, det är ingen Watergateaffär, inget valfusk à la Syrien, ingen förgiftningstragedi à la Bhopal.
Tusan, här ligger en postsäck, oj, en massa valsedlar, äsch, nu måste de göra om valet.
Det är ett bolagiserat och privatiserat samhälle med överallt slimmade organisationer, ett hypereffektivt och stressat samhälle där allt mindre blir effektivt för att alla är så stressade.
Det får mig att tänka på kommunismen i Östeuropa.
Särskilt i Tjeckoslovakien beskrev förföljda och förbjudna författare lögnerna, korruptionen, byråkratin och den skrattretande ineffektiviteten i ofta underbart roliga romaner. I Prag odlar man sedan den tappre soldaten Svejks dagar en särskilt finurlig humor.
De gråa och ytterst mediokra kommunisterna trodde sig äga nyckeln till Världshistorien. Det påminner faktiskt om dagens marknadsprofeter som predikar den enda vägen framåt för mänskligheten – jakten på profit.
Det måste ha varit jobbigt för kommunisterna att bli utskrattade.
Postsäcken i Falun innehöll något mer än 145 röster. Den rymde berättelsen om våra liv.
Vi lever i en löjlig tid.
Vi måste lära oss skratta åt den.