Naivt att tro att sanktioner får Nordkorea att skrota sina kärnvapen

Kim Jong-un spelar ett högt spel men känner sig säker på att vinna.
Han är övertygad om att omvärlden inte vågar attackera Nordkorea militärt av rädsla för att starta ett storkrig.

Nordkoreas uppskjutning är ett sträckt pekfinger rätt upp i ansiktet på president Donald Trump och resten av världen.

För bara några dagar sedan beslöt FN:s säkerhetsråd enhälligt om de kraftigaste sanktionerna hittills mot Nordkorea. Man förbjöd helt Nordkoreas textilexport, en av få saker som ger landet viktiga exportinkomster. FN satte ett tak på hur mycket olja som Nordkorea får importera.

Sanktionernas signal var att världen, till och med den enda vännen Kina, nu är beredd att ta i med hårdhandskarna för att få Nordkorea att upphöra utveckla sitt kärnvapenprogram.

Genom att återigen skjuta en missil rakt över Japan visade Kim Jong-un att han fullkomligt struntar i sanktionerna och vad världen tycker. Han har ett enda mål och det är att se till att Nordkorea skaffar sig den livförsäkring som han anser fungerande kärnvapen utgör.

Allting annat är oviktigt.

Jag tror att Kim tänker ungefär så här: USA och Japan snackar och hotar men ingen är egentligen beredd att attackera Nordkorea militärt. Risken att starta ett stort krig som skulle döda en miljon sydkoreaner eller fler och i värsta fall sluta i ett kärnvapenkrig är helt enkelt för stor. I valet mellan ett Nordkorea med fungerande kärnvapen eller ett storkrig väljer USA och resten av världen det förra.

Visserligen kan sanktionerna göra det svårare för Nordkorea men Kim Jong-un låter heller sitt eget folk äta gräs än ger upp sitt kärnvapenprogram.

Hans uträkning är att när han väl har kärnvapen som kan nå USA så kommer omvärlden att vara beredd att förhandla med Nordkorea. Då kan han göra det utifrån en styrkeposition.
Sannolikt är den unge diktatorns uträkning korrekt.

Ingenting tyder på att USA eller något annat land är berett att med militära medel störta Kim Jong-un eller tvinga regimen att ge upp sina kärnvapen. Militärövningarna och missilerna som Sydkorea skjutit upp som svar är bara tuppfäktning. De ändrar i sak ingenting.

Istället är taktiken att försöka tvinga regimen på knä genom allt starkare sanktioner. När han inte längre får några exportinkomster ska Kim helt enkelt inte längre ha möjlighet att köpa de komponenter och den teknik Nordkorea behöver för att slutföra sitt kärnvapenprogram.
Men sanktioner har alltid varit ett trubbigt instrument. Nordkorea har lång erfarenhet av att kringgå dem med hjälp av internationella kriminella nätverk. Så verkar det exempelvis som man lyckats köpa kraftfulla raketmotorer som tillverkats i Ryssland eller Ukraina på den svarta marknaden.

Det är naivt att tro att sanktioner snabbt skulle tvinga Nordkorea att överge sina kärnvapenambitioner.

Och tiden är knapp. Menar världen allvar med att man inte kan acceptera Nordkorea som fullfjädrad kärnvapennation så är det bråttom. Experterna har imponerats av landets framsteg och tror nu att det kan handla om månader snarare än år innan man nått kapacitet att göra kärnvapnen tillräckligt små och få raketerna att nå tillräckligt långt.

När FN:s säkerhetsråd träffas ikväll finns det inte många verktyg kvar i verktygslådan.