Sverige behöver också en tidning för gamlingar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-02-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag letar efter en persianmössa. Ni vet de där som ser ut ungefär som gamla korvgubbars båtmössor. Eller permissmäcken för oss som inte fick skärmmössa i lumpen. Fast i persian. Svart ullskinn, skulle man väl kunna säga.
Förr i tiden hade gubbar sådana. Och galoscher. Och fickur, i varje fall om de skulle på någon bättre sorts bjudning. En del hade väst på söndagar. Och slips, utan tryck med seriefigurer eller Ulrika Hydman-Valliens LSD-monster.
Diskreta prickar och en eller annan såsfläck räckte gott.
Det var på den tiden folk blev äldre. De växte först på längden, sedan på bredden och det var inget konstigt med det. Att bli gammal var inte något pinsamt som skulle döljas med t-shirtar från Hard Rock Café i Kuala Lumpur och springskor från Nike.
Blev man gammal fick man gilla Bertil Perrolf och dragspelsmusik. Man behövde inte låtsas som att Eminem är bara sååå himla jättebra. En poet som säger sanningar vi länge behövt höra om det hedervärda i en karriär av misshandel, stöld, bilinbrott och några uppfriskande gruppvåldtäkter.
Det var på den tiden när rätten att bära långbyxor, av en äldre generation, ansågs vara vad som skilde pojkar från män. Kanske var det därför gubbarna ogärna tog av sig långkalsongerna förrän i slutet av maj.
Inte för att det nödvändigtvis var något bättre med just det där.
Långkalsingar i maj är ganska irriterande. Dragspelsmusik och Bertil Perrolf också. Men det är något sunt med folk som vågar bli gamla. Som inte försöker förbli 17 in i döden. Världen behöver kanske en eller ett par Keith Richards. Men inte en hel armé av evigt rullande stenar.
det en tidning för dem som vågar. The Oldie – Gamlingen – heter den. Om ni skaffat bredband i era försök att vara tonåringar kan ni hitta den på nätet,
www.theoldie.co.uk.
Det är gamle Richard Ingram, en gång redaktör för satirtidningen Private Eye, som startade The Oldie.
Han var trött på mediernas, reklamfilmernas och kulturens ständiga fjäsk för tonåringar.
Trött på politikernas ständiga strävan att vara hippa med de senaste vegan-, rap- eller miljötrenderna.
Trött på att skämmas för att vara gammal.
The Oldie är riktigt rolig. Även om man är 35. Någon borde starta en sådan tidning i Sverige. Någon som tycker det är skönt att vara gammal. Någon som inte drar sig för att hytta med käppen. Någon som inser att gamla människor vet tillräckligt mycket för att kunna driva med unga människor, utan att slynglarna ens fattar att de blir utskrattade.
Till dess vill jag ha en persianmössa. Som ett tecken på mitt stöd för en svensk upplaga av The Oldie – tidningen för dem som vågar bli gamla.