Darin fångar mig med sin historia
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Föräldrarnas dramatiska flykt från Kurdistan och Saddam Husseins krigsförbrytelser.
Darin visar sig vara en fantastisk sommarpratare.
Det suras över mixen av sommarpratare. För många ungdomar som inte vet någonting om livet och inte har något att berätta.
Själv är jag inte säker på att en 60-åring med något slags tvingande nödvändighet behöver vara mer intressant än en 18-åring.
Jag vet inte om Darin Zanyar, vid 23 års ålder en rutinerad artist, kommer att få tyst på några gnällspikar, men mig fångade han.
Han börjar i högt tempo. Har gått vilse i Paris. Får ett sms. Michael Jackson, den stora idolen, har dött. I samma ögonblick han läser det bryter ett magnifikt åskoväder ut.
Genombrottet 2004 och artistanekdoter stökas rappt undan. Darin har något viktigare att berätta.
Om sin pappa, uppvuxen i irakiska delen av Kurdistan, som 1980 flydde till fots då han kallades till kriget mot Iran. Dagen efter flykten dödades hela hans trupp.
Han återförenades med den unga kvinna som skulle komma att bli Darins mamma i Teheran. Ett år senare flyttade de till Sverige.
Mars 1988. En vän till föräldrarna ringde och berättade att något hemskt hade hänt och att de skulle sätta på tv:n.
Saddam Hussein hade attackerat deras hemstad Halabja med kemiska medel. 5 000 kurder mördades. Släktingar, vänner, klasskompisar.
De satt maktlösa framför tv:n. Chockade, gråtande.
28 år efter att föräldrarna kom till Arlanda hänger där nu ett porträtt på deras son och texten ”Welcome to my hometown”.
Gripande, Darin.