Nej, gåsen vet ingen lag
Uppdaterad 2019-11-11 | Publicerad 2019-11-10
Ursäkta det korta varslet, men jag har i sista sekund hittat ett sätt att ta Mårtensafton och hela gåsgrejen till nästa nivå. Det handlar inte – som Sydsvenskans vinexpert fått för sig – att “välja rätt pinot noir” till middagen. Nej, det handlar inte ens om maten. Eller sällskapet. Eller sångerna.
Men vad bättre än att festa på gåsen och dess blod då? Jo, att vara gåsen.
Det finns nämligen ett nytt (mycket omtalat) datorspel som heter “Untitled Goose Game”. Det går ut på att man är en gås. En förbannat störig gås, utan vare sig superkrafter eller något högre syfte.
Spelidén lyder: “It's a lovely morning in the village, and you are a horrible goose.”
Att vara en “horrible goose” innebär rent praktiskt att man springer runt och gör livet surt för invånarna i byn. Man tar någons kratta och släpar med den till dammen. Man snor en morot. Man sätter på vattenspridaren. Man sparkar iväg någons fotboll. Man springer in i en närbutik och hamnar på tv. Man ställer sig i vägen. Man låter sådär som bara gäss kan.
Meningslöst? Gud ja.
Totalt meningslöst? Faktiskt inte.
Att springa runt och sabotera det lantliga lugnet är – hur märkligt det än låter – ändå rätt avkopplande. Jag tänker att det fungerar ungefär som skrikterapi, terapiformen där man går in i ett vadderat rum och skriker av sig tills det känns lite bättre. Här, i Untitled Goose Game, kokar man upp en storm med sina små illdåd för att sedan återgå till att vara en fungerande medborgare i verkliga livet.
Någonstans blir idén om just “fungerande medborgare” väldigt central här.
Även om Untitled Goose Game är ett ur alla vinklar fånigt spel skulle det, med lite god vilja, kunna ses som en rätt fyndig protest mot människan i stort.
För trots att spelets invånare ser ut att leva enkla, oskuldsfulla liv där i byn tillhör de fortfarande människosläktet – ni vet, samma släkte som har vanvårdat planeten något så djävulskt de senaste 200 åren eller så.
Gåsens missgärningar blir ett metaforiskt sätt att säga ifrån. Att ge igen och mobba tillbaka. Att bryta status quo:t, om så bara för några poänglösa minuter i ett tecknat datorspel.
Untitled Goose Game betyder ingenting och förändrar ingenting, men det är ett utmärkt litet tidsfördriv i tider av politisk och klimatrelaterad uppgivenhet. Som ett nihilistiskt sudoku, om man så vill.
När jag först spelade igenom Untitled Goose Game satt jag och väntade på en twist. Visst skulle byns jägare få tag på mig till slut? Plocka mig, nacka mig, rycka ut min feta lever och servera den till borgmästaren? Efter all skit jag hade ställt till med kunde jag känna att jag hade gjort mig förtjänt av ett straff. Men nej, ingenting hände.
Visst, kommer jag för nära byns invånare hytter de bort mig, men aldrig mer än så. De har nämligen annat för sig. Det syns inte minst i tankebubblorna som svävar ovanför deras huvuden. I dessa ryms en tanke åt gången, och det handlar uteslutande om materiella ting.
Människorna i Untitled Goose Game är så upptagna med att bry sig om sina prylar att de inte märker hur samhället omkring dem knakar i fogarna. Jag, den störiga gåsen, skulle kunna sätta fyr på fan ta mig hela trakten utan att de fåfänga människorna hade tänkt längre än sina försvunna spadar, bollar och picknickfiltar. Hallå! Se mig! Hör mig! Avsluta mitt gåsliv och skicka mig till dunjackefabriken!
Det är något med det uteblivna straffet som känns så himla off. Det är nästan orättvist. Borde jag inte få sona för mina synder?
I och för sig skulle väl samma fråga egentligen kunna ställas till människan som kollektiv också. Borde vi inte få sona för våra synder? För vad vi har gjort mot planeten och mot varandra? Hur kan vi bara fortgå?
Nåväl. Att slösa en timme framför laptopens dumblåa sken och fastna i den här sortens gymnasiala tankebanor kanske är ett slags straff i sig. Jag spelar vidare en stund till.
Innan jag stänger av jagar jag in en fånigt klädd kille i ett telefonbås och bara blänger på honom medan han ropar på hjälp. Där kan du gott stå och skämmas för din arts ansvarslöshet, tänker jag. Det här är naturlig olydnad, bitch. The goose is loose. Gåsen vet ingen lag. Gåsen är här för att påminna er om att lugnet är bedrägligt. Gåsen är här för att få er att se er själva utifrån. Gåsen är här för att säga ”ni kan bättre”.