En milstolpe och en historisk dag för SD
En lång man som är justitieminister ställde sig på scenen.
Bredvid honom stod en kort man som representerar det parti som i praktiken har befälet över den svenska kriminalpolitikens utveckling.
Reportrar och fotografer hade bjudits in till regeringskansliets trista pressrum för att lyssna på moderaten Gunnar Strömmer och Sverigedemokraten Henrik Vinge, som skulle presentera vad som i ett mindre upphetsande pressmeddelande lovats vara en nyhet om arbetet för att öka tryggheten i samhället.
Det hade i vanlig ordning redan läckt ut vad det handlade om, ännu en sverigedemokratisk milstolpe passeras, för första gången får Åkessons parti ordförandeskapet i en parlamentariskt sammansatt kommitté.
En sosse sparkas som chef för Trygghetsberedningen, tillsatt i mars 2020 med uppdrag att ta fram underlag till en vettig kriminalpolitik, och Vinge, gruppledare i riksdagen, tar över.
Dessutom får kommittén ett nytt uppdrag, att analysera hur arbetet med att få färre dömda att återfalla i brott kan förbättras.
– Det här ämnet är rätt outforskat och underdebatterat, sa Strömmer, vilket han har rätt i.
– Eftersom det här ämnet inte har debatterats har det inte heller politiserats. Det skapar goda förutsättningar för breda politiska överenskommelser, sa Vinge, vilket han förhoppningsvis får rätt i.
Sex reportrar var på plats, de gamla vanliga mediehusen, det var lika glest bland stolarna som under en allsvensk match på Råsunda på 80-talet, några fotografer hängde längre bak i salen och tog sina bilder.
Pressnissarna höll sig diskret i bakgrunden, omotiverat pigga klockan åtta på morgonen.
Omotiverat glada var de också, även om regeringspartiernas historiska ras i opinionsmätningarna i höstas har fallit klart och ersatts av en försiktig återhämtning.
Sannolikt tycker justitieministern att det är orättvist av mig att påstå att det är SD som styr utvecklingen inom detta politikområde. Det tyckte även hans företrädare Morgan Johansson då jag sa samma sak till honom.
Men sanningen är ju att de två statsbärande partierna de senaste tio åren först har protesterat högljutt då sverigedemokrater presenterat någonting kontroversiellt och när efter ett tag upprördheten lagt sig inte sällan kopierat förslaget i smyg.
Strömmer pratade och pratade och pratade. Vinge pratade och pratade och pratade.
Förutsättningarna för att hitta bra lösningar påstods vara goda och det ansågs vara en styrka att samtliga riksdagspartier deltar i arbetet och allt lät vettigt och klokt och jag finner inga invändningar mot herrarnas resonemang.
Men vänta nu, var det inte bara någon månad sedan som SD ville skrota trygghetsberedningen?
Sa inte Katja Nyberg, partiets representant i kommittén, i en intervju att ”det blir pappersarbete för ingenting, det är onödig tid helt enkelt”?
Och larmade inte Moderaterna och gjorde sig till då den förra regeringen tillsatte beredningen?
Jaja. Låt inte mig störa. Att politiker ändrar sig snabbare än en vacker aprildag övergår i snöstorm tillhör spelets regler.
Visst, det finns sannolikt grupper i samhället som inte tycker att det känns det minsta lustigt att en representant för nyssnazisterna får det politiska chefskapet över deras trygghet, men nu är det som det är.
Och det är onekligen en smula underhållande att ett parti som så intensivt avskyr experter nu ska leda arbetet att ”bistå regeringen med underlag till en kunskapsbaserad kriminalpolitik”.
Men det är om inte annat en lisa för själen att en presskonferens om brott och straff handlar om någonting annat än att rättssäkerheten ska monteras ner, fängelsemurarna byggas lika höga som skyskrapor på Manhattan och alla nycklar till cellerna gjutas in i betong och sänkas till havets botten.
Det här initiativet kan faktiskt utmynna i någonting vettigt.
Politikerna babblade på. Vinge log och såg självsäker ut.
Strömmer var oförsiktig nog att skryta över det korkade uppdraget till Polismyndigheten att föreslå hur konstapeltätheten ska öka till EU-snittet; ett snitt som har deformerats av att vissa länder har kvardröjande strukturer från epoker som diktaturer och att andra räknar vissa väktare som poliser.
Efter en kvart eller så var det dags för enskilda intervjuer. Eftersom sannolikheten var låg för att TT, Ekot eller TV4 skulle ställa den enda väsentliga frågan, högg jag snabbt tag i justitieministern, som såg ovanligt välklädd ut.
- Är kostymen ny?
- Nej, det är en av de två jag alltid har haft.