Är coronakrisen det tredje världskriget?
Normalt vet regeringar och riksbankschefer vad som behöver göras i en kris för att få igång de ekonomiska hjulen.
Den här gången verkar verktygslådan inte fungera.
Världen är utsatt för ett enda stort experiment av aldrig tidigare skådat slag.
Land efter land stänger ner sina gränser och sluter sig inom sitt skal. Stora delar av den ekonomiska aktiviteten lamslås. Flygen står stilla. Restauranger, barer och caféer stänger. Hotellen står tomma. Skolelever tvingas stanna hemma. Även om Sverige i det fallet hittills är ett undantag.
Att tillfälligt frysa stora delar av världen i ett tillstånd av isolering under obestämd tid för att bekämpa en osynlig fiende har aldrig hänt tidigare.
Globalt kan det rädda livet på tiotusentals människor men det riskerar samtidigt en massaker på det välstånd som världen byggt upp under många år.
Världen tvingas till ett självdestruktivt beteende för att undgå coronaviruset.
Att detta är en kris som ingen annan visade sig direkt när riksbankschefer över hela västvärlden försökte dämpa oron genom att lova att pumpa in i det närmaste obegränsat med pengar i de finansiella systemen. Fed, USA:s riksbank, sänkte den redan låga räntan med en procent till noll.
Regeringar utlovar aldrig tidigare skådade miljardpaket för att hjälpa företag och branscher som riskerar att gå under.
Men marknadens svar är kraftigt fallande börser. Aldrig tidigare i modern tid har vi skådat så kraftiga nedgångar på så kort tid.
Vem ska betala?
Problemet är att ingen ledare eller riksbankschef i dag riktigt kan förklara hur det ska gå till att hålla liv i branscher som på en vecka går från full aktivitet till total stiltje. Någon måste betala lönen till de anställda på flygbolag och i turistnäringen världen över. Andra branscher kommer att följa efter in i förlamningen.
Annars kommer tusentals företag som tills för en vecka sedan var välskötta och livskraftiga att gå under.
Miljontals människor världen över kommer att bli arbetslösa.
Det är inget som självklart går att göra ogjort om några månader när det värsta av viruskrisen förhoppningsvis blåst över.
Ta den svenska regeringens erbjudande om att betala 50 procent av permitterades löner om företag inför korttidsvecka. Hur hjälper det små företag som nu totalt saknar intäkter? De har givetvis inte råd att betala ens hälften av lönen till sina anställda när intäkterna är noll.
Den extremt höga graden av osäkerhet är skälet till att börserna faller handlöst. Ingen begriper hur lösningen på krisen ser ut eller vet vad som blir utgången av detta osannolika experiment som för bara några veckor sedan var helt otänkbart.
Alla kan bara gissa
En ytterligare destabiliserande osäkerhetsfaktor är att ingen vet hur länge detta kommer att pågå. Talar vi om sex veckor eller ett halvår. Eller till och med längre?
För det här finns inga ekonomiska modeller.
President Donald Trump killgissade i går vid en direktsänd presskonferens på juli/augusti. Allt medan börsskärmen i rutan visade hur fallet accelererade.
När ska krogar och hotell öppna igen? När ska barnen tillbaka till skolan?
Alla bedömningar som görs i dag är bara gissningar eftersom ingen vet hur snabbt puckeln av svårt sjuka kommer att växa och avta. Ingen vet om viruset kommer att dra sig tillbaka när det blir varmare eller om det kommer nya utbrott i Kina där man till viss del lyckats få bukt med corona.
Under tiden kan vi bara sitta och vänta i vår självvalda isolering och ser hur våra ekonomier snabbt kollapsar. En recession är i det närmaste given. En depression av 30-talsmodell kan inte uteslutas.
Mitt i allt detta måste livsnödvändig produktion pågå som vanligt. Varutransporter måste rulla på. Mat, olja och mediciner produceras och fraktas över hela världen. Sophämtningen fungera. Läkare, sjuksköterskor, brandmän, poliser, personal på äldreboenden och så vidare kunna ta sig till och från jobbet.
Tredje världskrig
Hur länge klarar ett i övrigt nedstängt samhälle det?
I dag kanske börserna går upp igen. Extrema berg- och dalbanor är vad som karakteriserar riktigt stora kriser. Men hur stort blir raset av våra pensionsfonder till slut?
Situationen ställer stora krav på att de ansvariga kan skruva rätt i kalibreringen av när samhället långsamt kan börja återgå till det normala.
Sverige har inte varit i krig på 200 år. Nu är vi det, liksom resten av världen. Är det det här som är det tredje världskriget? Ett väldigt annorlunda krig mot en osynlig fiende.