Jag vägrar något annat än att skolan ska vara läxfri

Välkomna till en relativt ny höst, ny termin och urgamla debatter som borde vara utdöda.

Men frågan om läxans vara eller icke vara verkar strängt omöjlig att avliva.

Nu är det dessutom mindre än ett år kvar till valet. So let’s fjäsk!

Under onsdagen presenterade finansminister Magdalena Andersson budgeten som innebar en höjning av barnbidraget om 200 kronor från och med mars. Men dagen före, på tisdagen, berättade utbildningsminister Gustav Fridolin att man föreslår femtio miljoner i läxhjälp.

Läxor.

Mitt röda skynke. Debatten jag vägrar låta bli.

Så nu tar vi det en gång till.

Skolan ska vara läxfri. Eller snarare: hemmet ska vara läxfritt. Skolan kan vara fullständigt nerlusad med läxaktiviteter såsom fokustid, läxhjälp på fritids eller extraresurser för de som ligger efter. Varsågoda att erbjuda ändlöst av dessa pedagogiska kryddor.

Tillbaka till förslaget från regeringen som låter såhär:

”Pengarna ska hamna i en pott som kan sökas av studieförbunden, som i sin tur ska erbjuda utbildningar till föräldrar.”

Ursäkta om jag skriker i versaler nu, men gissa vilka som kommer släpa sina föräldraarslen till studieförbunden för att lära sig hur man läxhjälpen sina barn?

DE SOM REDAN BRYR SIG.

Det här kommer således inte komma de behövande elverna till del.

Vad jag förstår ska detta ”göra skolan mer jämlik”. Hur i hela friden då?

Skolan blir bara mer jämlik om resurserna läggs på skolan. I skolans lokaler, på skoltid, med skolans utbildade pedagoger. Pedagoger som redan har utbildats för många miljoner.

För när barnen kommer hem är alla förutsättningar olika, oavsett tillskjutna välmenande miljoner.

Gustav Fridolin utvecklar tanken bakom de femtio miljonerna.

”Ingen ska kunna säga "jag är ingen matte-människa", ingen ska sakna kunskap eller känna sig osäker på att hjälpa till med läxor”

Varför ska jag inte kunna säga att jag inte är en matte-människa? Det är väl min mänskliga fri- och rättighet att ha en fil kand i journalistik och vara bra på det jag gör på jobbet, men ha en bakgrund som matematikblind bortom rimlighetens gränser. Jag är inte matte-människa och har ändå valt att sätta fem skolelever till världen. Vidare så känner jag mig väldigt osäker på att hjälpa till med läxor eftersom jag inte är utbildad pedagog. Det är ju just det som är så skönt med att skicka sina barn till skolan: att den är fylld med kometens att applicera på våra små.

Jag kan laga maten, diska faten, para strumpan och torka rumpan.

Jag kan inte lära ut pluttifikationer, och jag tänker inte bilda mig i ämnet. 


För två dagar sedan krystade jag fram ett barn till ljudet av Ekots nyhet om att förlossningsvården ska få en miljard kronor. Ge hälften av den summan till min barnmorska. Tack.

Casinoreklam är som att ta rektaltempen i onödan, med en brinnande stock. Men när Måns Zelmerlöv kliver fram till black jack-bordet och ber om ”alla dina knektar” så är det något av det bästa tv erbjuder just nu.