Osmakligt av Staffanstorps kommun

Ni såg informationsfilmen från Staffanstorps kommun? Den där en svensk familj får nog av ett stökigt Möllan i gråskala, flyttar ut till det drömlika Staffanstorp och lever lyckliga i alla sina dagar? Den som släpptes precis efter att ännu ett barn fick sätta livet till i Malmö? Jag hade länkat om det inte redan kändes som att jag går rätt i fällan som ens skriver den här texten.

 

För så här är det enligt internets sanningssägare: kritiserar man filmen är man upprörd över att folk vill känna sig trygga. Man är “ägd”, “kränkt”, “ledsen i ögat” för att någon berättar hur det ligger till i “det multikultivurmande adidasghettot”. Man är valuta för pengarna som kommunen betalade för att göra den här filmen.

 

Och visst, upplever man att det finns ett egenvärde i att lägga 90 000 kr på att provocera fram en reaktion från den “islamkramande PK-vänstern” kan man betrakta detta som en seger. Grymt jobbat, alla kreativa genier som var inblandade! Sånt här “utanför boxen”-tänk lär man sig minsann inte på reklamskolorna uppe i Tjockhult! Vetelängd och ryggdunkar till alla!

 

Men nu handlade det ju knappast om att folk blir triggade av någon annans trygghetslängtan. Det är liksom inte där skon klämmer.

Fråga varenda Malmöbo. Det finns inte en kotte som skulle opponera sig mer trygghet och mindre oroligheter här i stan.

 

Det handlar faktiskt inte ens om bristen på representationstänk i filmen.

 

Det kom väl knappast som en överraskning? Har man någon som helst förförståelse för vindarna som blåser i tiggeriförbudets Staffanstorp kunde man ju räkna ut med röv och krita att de inte skulle vara ute efter att ticka av några mångfaldsboxar med den här kampanjen.

 

Nej. Det här handlar om anständighet.

 


Jag kan inte nog påpeka hur lågt det är av kommunikationsavdelningen på Staffanstorps kommun att släppa en sådan här film knappt ett och ett halvt dygn efter att en 15-åring har skjutits ihjäl på Möllan.

 

Har ni så lite egen dragningskraft att ni måste hävda er med hjälp av Malmös lidande?

 

Måla för all del upp Staffanstorp som något slags paradis där rapsen står i ständig blom, där ordningsvakterna har så lite att göra att de spontanhjälper folk att flytta, där man blir personligt avvinkad när man handlar glass, där invandrarna lyser med sin frånvaro och fotbollslaget lyckas locka publik trots att de harvar runt i division 4.

 

Bygg ett baconlindat gated community när ni ändå är igång. Där kan ni sitta och försöka övertyga varandra om att det är er det är mest synd om i hela den här ekvationen.

 

Men lämna Malmö utanför, för guds skull.

Folk dör. Vi sörjer. Det här är på riktigt.

 

Ni är inte “edgy”, ni är bara osmakliga. Hur gärna ni än önskar att all den uppskattning som filmen får på rassetwitter just nu ska betyda något.