Tingsrätten i Jönköping har gjort uppror mot riksdagen

Foto: Claudio Bresciani/TT
KOLUMNISTER

Tingsrätten i Jönköping har i det tysta gjort revolt mot riksdagen.

I ett unikt avgörande underkänner domstolen den nya vapenlagen.

Minimistraffet för grovt vapenbrott höjdes på bara några år från sex månaders fängelse till först ett och sedan två års fängelse.

En skärpning så snabb och stor att den torde sakna motstycke i modern straffrättslig svensk historia.

Vid den senaste fördubblingen av straffet, som trädde i kraft vid årsskiftet, hade remissinstanserna så kort tid på sig att analysera konsekvenser att Högsta domstolen har bestämt att granska om det gick så snabbt att grundlagens krav på hur lagstiftning ska gå till inte har uppfyllts.

Hur det ligger till med den saken har Jönköping tingsrätt emellertid redan en åsikt om. I en dom meddelad för några veckor sedan underkändes vapenlagen.

Fallet rör två unga män, med bagage fyllda av allt från stölder till kvinnofridskränkning, som ställdes inför rätta för narkotikabrott och grovt vapenbrott sedan polisen vid en husrannsakan hittat amfetamin samt ett avsågat hagelgevär med tillhörande patroner.

Så långt en historia av ett slag som tingsrätter runt om i landet har att handskas med dagligen och som inte ens blir notismaterial i lokalpressen.

Men så bestämde sig rådman Tord Edlund för att titta närmare på vapenlagens tillkomst.

Lagrådet, den myndighet som ska granska förslag innan de träder i kraft, hade milt uttryckt synpunkter på att remissinstanser inte ens fick en månad på sig, till råga på allt mitt i sommaren, att fundera på straffskärpningens konsekvenser. Dessutom har Svea hovrätt, tung remissinstans i sammanhanget, slagit näven i bordet.

Det här duger inte, ansåg tingsrätten. Den nya lagen gäller inte. Det är bestämmelsen såsom den såg ut före den 1 januari 2018 som ska ligga till grund för domen.

En av de åtalade friades för vapenbrottet. För hans del är domstolens slutsats med andra ord ovidkommande. Men för mannen som fälldes för grovt vapenbrott är det givetvis av stor betydelse att minimistraffet plötsligt var ett års fängelse i stället för två.

Tingsrätten ansåg att straffvärdet för vapenbrottet och tre narkotikabrott var två års fängelse. (Han dömdes till skyddstillsyn med behandlingsplan, men det är strängt taget en historia som inte har med denna kolumn att göra).

Jag föreställer mig att ynglingen blev förvånad då han fick veta att "stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst".

Att en domstol gör på detta vis är sensationellt. Förvisso har tingsrätten inte begått fel, den så kallade lagprövningsrätten ger domarna rätt att åsidosätta lagar som strider mot grundlagen, men juristerna är av hävd och på goda grunder mycket försiktiga med att slänga lagstiftarens produkter i papperskorgen.

Rutinerade domare jag har pratat med kan inte erinra sig att något liknande över huvud taget har hänt.

Domen i Jönköping kommer dock knappast att få principiell betydelse. Det är inte i tingsrätter frågor av den här magnituden avgörs. Det finns för övrigt ett färskt avgörande i hovrätten i Skåne där den nya lagen ansågs duga.

Jag tror att Högsta domstolen landar i samma slutsats som hovrätten. Forceringen av vapenlagen må vara provocerande för oss som är gammalmodiga nog att anse att pillande i paragrafer ska vara genomtänkta, men straffskärpningar är ganska okomplicerade till sin natur och får inte alltför stora ringar i det juridiska vattnet.

Exempelvis gymnasielagen, som också möts av stark kritik av remissinstanser, och dess sänkta beviskrav på identitet är en helt annan och juridiskt sett betydligt mer komplex fråga.

Icke desto mindre är det bra att justitieråden på Riddarhustorget har tagit sig an ämnet. Stiftande av nya lagar måste få ta tid. Ytterst är det en fråga om rättssäkerhet.

Om inte politikerna värnar den blir det upp till domstolarna att göra det.

Dagens tre rubriker 29 augusti 00:29
ARTIKELN HANDLAR OM