Tolv motbjudande månader kvar

Om tretton dagar är det ett år kvar till valet. Det visar alla tecken på att bli tolv motbjudande månader där politiken visar sig från sin sämsta sida.

Det har redan börjat. Eller rättare sagt så känns det som om vi aldrig lämnat valrörelsen bakom oss. Den har, med korta avbrott, pågått sedan vintern 2014.

Vi har dels den vanligaste ingrediensen. Det vill säga ambitioner att skaffa sig så mycket makt och inflytande som möjligt, helst på motståndarnas bekostnad.

Ett övertydligt exempel är avgångskraven som riktades mot M-ledaren Anna Kinberg Batra. Ordföranden i Solnas kommunstyrelse var en av dem som tyckte att hon skulle sluta så snart som möjligt. Enligt honom kunde hon ersättas med i stort sett vem som helst som kunde förklara vad Moderaterna tycker och tänker.

Kommunalrådet är varken vänster- eller miljöpartist. Han är partikamrat med Kinberg Batra och kände uppenbarligen en stor frustration.

Det kan, säger man, möjligen bero på att han kände att marken skakar under hans fötter. Går det dåligt för Moderaterna på nationell nivå är risken överhängande att det går dåligt även lokalt. Och då kanske kommunalrådet inte längre är kommunalråd efter valet.

Det finns inget bättre sätt att skapa dålig stämning i ett parti än knackiga opinionssiffror inför ett valår. Då är det många som ängslas över att intressanta uppdrag och trevliga arvoden som kanske sätter guldkant på tillvaron snart kan vara historia.

En nyare ingrediens i maktsoppan är Sverigedemokraterna. Deras framväxt har gjort att inget av de två traditionella blocken, Alliansen och de rödgröna, kommer att få egen majoritet. Enligt en tyst överenskommelse ska de rödgröna besätta statsministerposten om de är större än Alliansen och tvärtom.

Det har medfört en ny hätskhet i striden mellan de båda partiklustren som bland annat yttrat sig i den märkliga Alliansståndpunkten att politiska förslag som de inte gillar ska bekämpas med misstroendevotum. Inte genom att rätt och slätt rösta nej.

Eller med Stefan Löfvens mer än fyra år långa tjatande om att Alliansen vill sänka skatten medan han vill bygga ut välfärden. Alliansen gick inte till val på sänkta skatter utan på bibehållna skatter vilket Löfven såklart vet.

Så beväpnade dig mentalt för ett år fullt av snabba utspel, fula påhopp, svartmålningar och andra avarter. Ta det väldigt lugnt, läs alla uttalanden med en stor portion eftertanke. Det kommer att göra dig till en betydligt bättre väljare.

Fem saker att hålla koll på i veckan

I sista sekund
Partledarna slutspurtar med sina sommartal. Näst sist är Liberalernas Jan Björklund klockan 13 i dag i Göteborg. Till skillnad från de flesta av sina kolleger håller Björklund fast vid samma plats år från år. Hoppas han hinner före det metrologerna kallar höst, den är oss redan i hälarna.

Gongongen klämtar
Allra sist är Vänsterns Jonas Sjöstedt som precis som Björklund håller sig till samma plats varje år. Det är Umeå där Sjöstedt en gång i tiden jobbade på Volvo lastvagnar. Även han håller sitt sommartal i dag men först klockan 14. Perfekt på väg hem till Stockholm från sommarstugan.

Vi som håller i taktpinnen
I morgon i Paris möts de länder som har bestämt sig för att ta ledning i EU-samarbetet efter brexit. För första gången efter presidentskiftet i Elyséepalatset i träffas Emmanuel Macron, Frankrike, Angela Merkel, Tyskland, Paolo Gentiloni, Italien och Mariano Rajoy, Spanien.

20 år sedan hon dog
På torsdag är det 20 år sedan prinsessan Diana och pojkvännen jagades av paparazzi i Paris. Bilfärden slutade med en krasch och hennes för tidiga död. Omtyckta lady Di blev genast politik och dåvarande premiärministern Tony Blair kallade henne ”folkets prinsessa”. Vad annars?

Håll dig till höger
Man kan inte tro det men på söndag har det 50 år sedan vi bytte från vänster- till högertrafik. Trots att en folkomröstning sagt att vi skulle behålla vänstertrafiken. ”Håll dig till höger, Svensson” var en slagdänga med Telstars som skulle underlätta övergången.

Veckans citat

”Om mina kritiker såg mig gå på Themsen skulle de säga att det var för att jag inte kan simma.”
Margaret Thatcher, brittisk premiärminister, död 2013

Gå med i vår opinionspanel du också

Följ ämnen i artikeln