Ingen sensation att Timbuktu förlorade mot SD
Timbuktu tycks ha dåliga rådgivare.
Att han förlorade mot Sverigedemokraterna var marginellt mer sensationellt än att solen gick upp i morse.
Verkshöjd.
Få ord är så missförstådda och felaktigt använda som detta juridiska begrepp som används inom upphovsrätten.
Verkshöjd är ett mått på ett verks originalitet, men har kommit att användas som synonym till kvalité.
Men att någonting är originellt innebär inte nödvändigtvis att det är bra. Ta bara Beatles ”Ob-la-di, ob-la-da”, en lika udda som fasansfull låt.
Att jag ödslar inledningen till denna text på terminologi beror på att Patent- och marknadsdomstolens dom i tvisten mellan Timbuktu och Sverigedemokraterna handlar om just verkshöjd.
Bakgrunden är att Sverigedemokraterna i Stockholm prydde valaffischer med texten ”Alla vill till himlen men ingen vill dö i vårdkön” inför valet 2018.
En slogan som inte saknar likheter med namnet på en skiva och en låt som Jason ”Timbuktu” Diakité släppte 2005, ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö”.
Att Timbuktu, som i olika sammanhang har tagit tydlig antirasistisk ställning och som inte har mycket till övers för Jimmie Åkesson & co, blev förbannad är en sak.
Att han gick till domstol är en annan och minde genomtänkt historia.
Frasen, som artisten plockade upp under en resa till Ghana och översatte från engelska till svenska, är nämligen inte särskild originell.
Redan 1965 sjöng den amerikanska countrysångerskan Loretta Lynn ”Everybody wants to go to heaven but nobody wants to die”. Reggaeartisten Peter Tosh ägnade sig ett årtioende senare åt någonting liknande.
Och vad hittar vi på svenska, om inte Ewa Roos och "Alla här på jorden vill till himlen men ingen vill dö" från 1967.
Allt detta noterar Patent- och marknadsdomstolen. Som sedan gör processen kort. Låttiteln och textavsnitt i sången ”har inte sådan originalitet och individuell särprägel att de bedöms ha verkshöjd”.
Så långt de juridiska aspekterna. Men det finns ytterligare en dimension i denna konflikt.
Jag kan nämligen inte helt frigöra mig från misstanken att Sverigedemokraterna bestämde sig för att driva med den kände antirasisten när de satte upp sina valaffischer.
Och så länge det anses vara okej att göra parodi på främlingsfientliga högerpopulister måste det rimligen vara tillåtet för sverigedemokrater att göra sig lustiga över deras meningsmotståndare.
Musikförlaget Universal publishing, som tillsammans med Timbuktu väckte talan mot SD, funderar på att överklaga domen.
Det vore bara slöseri med tid att veva denna fråga i ännu en instans. SD skulle vinna även där.
Bäst är att svälja förtreten och glömma bort det hela.